Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 27 - Nya metoder - Tillverkning av salpetersyra, av SHl - Andras erfarenheter - Produktionsplanering med automatisk databehandling, av ag - Epoxiplast som vägbeläggning, av SHl - Elektronmikroskop för genomskinliga material, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
panna, som ger ånga av 11 b tryck, en värmeväxlare
för restgasen och ett filter, i vilket spår av katalysator
stannar. Gasen kyls och oxideras i en kaskadkylare.
Den kondenserade syran matas in nära
absorp-tionstornets mitt. Gaserna från kylaren består
huvudsakligen av kväve, kvävedioxid och syre. De
förs in vid absorptionstornets botten, från vilken
syra hållande 57—60 °/o HN03 tas ut. Restgasen
från absorptionstornet, som till största delen är
kväve, upphettas i de tidigare nämnda
värmeväxlarna och används sedan för drift av en
expansionsturbin och värmning av matarvatten innan den
släpps ut i atmosfären.
I Europa har man ägnat större uppmärksamhet åt
processer för medelhögt tryck. En sådan är
Monte-catini-processen, vid vilken trycket är 3,75 b och
katalysatorns temperatur 815°C, dvs. nära 100°C
lägre än vid Du Pont-processen. Härigenom behövs
ingen luftförvärmning, genom det lägre trycket
minskas förlusten av katalysator, och oxidationen blir
effektivare.
De heta oxidationsprodukterna passerar genom en
ångöverhettare och en avgaspanna som är
placerade inom reaktionskärlets värmeisolerande hölje. De
går sedan genom en restgasvärmare, en ekonomiser
och en kylare, i vilken vattenångan kondenseras,
till absorptionsystemet. Detta består av en serie
horisontella kaskadapparater, genom vilka gaser och
syra flyter i motström. Anläggningen kan drivas
utan krafttillskott tack vare den av restgaserna
drivna turbinen (H A sorgenti & G F Sachsel i
In-dustrial & Engineering Chemistry febr. 1960 s. 101—
104). " SHl
a V.
■ x andras erfarenheter
Är man tveksam om man skall införa automatisk
databehandling eller inte, så bör man under alla
förhållanden börja med att se till, att man har väl
utvecklade arbetsrutiner, korrekta grunddata samt
enhetliga nummersystem för ritningar, material m.m.
Detta är nämligen den ofrånkomliga grunden för.
all korrekt produktionsplanering, antingen den sker
med automatiska datamaskiner, hålkorlsmaskiner
eller manuella metoder (Karl-Äke Jarbelius vid
Mekanförbundets konferens Produktionsplanering i
maj 1960). ag
Epoxiplast som vägbeläggning
I USA har man börjat använda epoxiplast som
slitlager på broar och starkt trafikerade vägar. Plasten
är mycket dyrare än andra vägbeläggningsmaterial,
men dess stora nötningstålighet samt okänslighet
för vatten och salt uppges minska
underhållskostnaden. Dessutom lär epoxiplast på ett utmärkt sätt
minska halkan, varigenom riskerna för trafikolyckor
minskas.
Det nu använda materialet består av epoxiplast och
dietylentriamin som katalysator. Komponenterna
blandas i lika delar omedelbart före påläggningen.
Vid 24°C stelnar blandningen på 2 h och har efter
6 h hårdnat så mycket att vägen kan trafikeras. I
flytande form kan plast—katalysator blandas med
sand till ett tjockt "murbruk" som är utmärkt för
lagning av hål. Vid en lufttemperatur under 15°C
hårdnar plasten så sakta att beläggning med den
anses olämplig.
Vanligen läggs plasten på ett underlag av betong.
Dennas yta måste först sopas ren, sprutas med
utspädd saltsyra och tvättas med vatten. Den skall
vara torr innan plasten läggs på. För stora ytor
används härvid en speciell bil med utrustning för
blandning av plast och katalysator samt sprutning
av blandningen på vägbanan i ett ca 1,5 mm tjockt
skikt. Efter plastbilen följer en annan bil, från
vilken man lägger på ett ca 12 mm tjockt skikt av
friktionsmedel. Detta kan vara sand eller smärgel,
men den största friktionen ger
aluminiumoxidpul-ver med 3—0,075 mm kornstorlek (Modern Plastics
febr. 1960 s. 102—103). SHl
Produktionsplanering med automatisk
databehandling
I Sverige har några företag börjat tillämpa
automatisk databehandling för produktionsplanering. Detta
hjälpmedel lämpar sig för specifisering,
material-och detaljplanering samt bevakning vid större
företag med blandad tillverkning. I sådana företag har
planeringsavdelningen att hantera en stor mängd
data.
Införandet av automatisk databehandling sänker
som regel inte kostnaderna för planeringsarbetet,
men kan dock i vissa fall anses vara motiverat
speciellt där man värdesätter snabbhet i
planeringsarbetet. Automatisk databehandling ger emellertid
också överskådlighet över hela
produktionsförloppet samt möjlighet att med liten arbetsinsats vid
behov ändra planeringen. Automatisk
databehandling möjliggör att man kan lägga mer arbete på
försöksplanering, eliminera räknefel, göra
bevakningen effektivare samt minska rutinarbetet.
Till nackdelarna hör risk för fel i
grunduppgifterna, haverier på anläggningen, svårighet att
spe-cialbehandla en viss order samt kostnader för
installation och drift av datamaskinen. Man får räkna
med alt det tar flera manår att införa
produktionsplanering med automatisk databehandling.
Elektronmikroskop för genomskinliga
material
Dagens elektronmikroskop har en
upplösningsförmåga ned till ca 10 A, men många biologiska
material består av relativt lätta atomer och ger därför
på grund av dålig kontrast praktiskt taget ingen
bild trots att de består av mycket större partiklar.
Man kan visserligen höja kontrasten genom
färgning med tunga atomer eller genom
reliefskuggning, men dessa metoders användbarhet är starkt
begränsad.
Genom att använda elektroner med relativt låg
hastighet, kan man emellertid förbättra kontrasten.
Finländaren Alvar Wilska har därför byggt ett nytt
elektronmikroskop för 18 kV accelerationsspänning
med 25—40 A upplösningsförmåga. I vanliga
elektronmikroskop är accelerationsspänningen 50—
100 kV.
Det nya mikroskopet är relativt litet; avståndet
mellan katoden och fluorescensskärmen är bara
330 mm. Det uppges vara lätthanterligt. Bilden
kan iakttas med en lupp eller ett ljusmikroskop.
Genom den låga accelerationsspänningen minskas
elektronernas spridning, och man kan därför
erhålla skarpa fotografier.
Strukturen i många biologiska preparat kan vis-
fi^O TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
