Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 30 - Plasttätning av betong, av Nils O Lidin och Åke Calminder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cistern kan även utföras så att den förmår
uppta en del av bensinens ångtryck, vilket kraftigt
reducerar avdunstningssvinnet från cisternen.
Betongcisterner för bensin och fotogen kan
icke utföras utan särskild tätning, då dessa
oljor läcker direkt genom porerna i väggarna.
Plast lämpar sig bra för sådan tätning. En
svårighet uppstår dock på grund av att flertalet
plaster är känsliga för aromatiska kolväten.
Somliga plaster löses direkt av de mera
lågkokande, såsom bensen och toluen. Den höga
halten av aromatiska kolväten speciellt i
flygbensin, reabränsle och handelsbensin
(pre-miumbensin) manar till särskild försiktighet
vid val av plastmaterial.
Utomlands har man noterat många fall av
misslyckanden vid användning av plasttätning
i cisterner och tankar. Prov, som utförts bl.a.
i samband med i det följande refererade
undersökningar, har emellertid visat att vissa
typer av härdplaster — polyester och epoxiplast
-—- har mycket god resistens mot de mera
svårbemästrade aromatiska kolvätena. De alifatiska
kolvätena däremot och andra ämnen, som kan
finnas i de vanliga handelskvaliteterna, tycks
icke ha någon nämnvärd inverkan på tätskikt,
utförda av de högresistenta plasterna.
Mellankvaliteterna, motorbrännoljor
(dieseloljor) och lättare eldningsoljor, kan lagras i
betongcisterner, utförda i
spännbetongkon-struktion utan tätningsskikt. Det torde dock
vara fördelaktigt att använda tätningsskikt även
för sådana cisterner. Betongcisterner har
emellertid då inga väsentliga fördelar framför
plåtcisterner, annat än lägre underhållskostnader.
De nämnda oljorna har inget
avdunstnings-svinn, de behöver icke värmas och är icke
särskilt eldfarliga.
För tjocka eldningsoljor ger betongcisterner
fördelar framför plåtcisterner speciellt
beträffande uppvärmningskostnaden, som är den
stora posten i driftbudgeten.
Om betongcisterner utföres med plasttätning
får man en absolut pålitlig tätning. En del av
kostnaderna för plastskiktet kan avräknas mot
minskade armeringskostnader, bl.a. emedan
slak armering kan användas. Liksom i tidigare
nämnda fall blir underhållskostnaden lägre för
betongcisterner än för plåtcisterner.
Betongcisterner för tjockolja kan byggas även
utan plasttätning, men i så fall bör de göras
i spännbetongkonstruktion så att sprickor icke
kan uppstå.
Plasternas egenskaper
Vid granskning av de material, som kan
komma i fråga för tätning av betongcisterner,
finner man att lämpliga plaster kan sökas inom
båda huvudgrupperna termoplaster och
härdplaster. Bland de förra synes framför allt
poly-€ten, polyvinylklorid, polyamid,
polyisobuty-len och akrvlplast vara användbara under
nuvarande förhållanden. Motsvarande gäller för
härdplasterna polyester, epoxiplast och
furan-plast.
Termoplaster
Polyeten, PE, som lämpligen används som
folie, kan utnyttjas för vattenbehållare men icke
för oljebehållare.
Polyvinylklorid, PVC, kan användas som folie
eller som lack. Plasten motstår icke
aromatiska kolväten, i varje fall icke lågkokande
sådana. Oljekvaliteter från motorbrännoljor till
eldningsoljor kan lagras i PVC-klädda
behållare. Om folie används, är den i allmänhet
mjukad och mjukningsmedlet måste då vara
högpolymert för att icke migrera ur plasten,
vilket medför försprödning. En lack av
vinylklorid sampolymerisad med bl.a.
vinylidenklo-rid har använts för tätning av oljebehållare av
betong under något mer än 10 år utan
anmärkningar. Vanligen har lagringen gällt lättare
eldningsoljor.
Polyamid, PA, har mycket goda mekaniska
egenskaper. Elastisk töjning, brottöjning,
elasticitetsmodul och brottgräns har goda värden.
Plasten används lämpligen i form av folie i
tjockleken 0,2—0,5 mm. Sådan folie tillverkas
bäst genom laminering av flera skikt, vilket
minskar risken för genomgående porer.
Polyamiden är något mindre känslig för
aromatiska kolväten än PVC.
Polyisobutylen är i Sverige tidigare känd
under handelsnamnet Oppanol numera Bephanol.
Plasten förekommer som en tjock mjuk folie,
vilken används företrädesvis för
vattenreservoarer och grundvattentätningar.
Akrylplast används för vattenreservoarer
lämpligen i lackform. Den förses då med
glas-fiberarmering. För oljebehållare är den icke
lämplig på grund av stor känslighet för
aromatiska kolväten.
Hårdplaster
Härdplasterna ger för närvarande de bästa
löftena vid lagring av de besvärliga tunna
oljorna bensin och reabränsle i betongcisterner.
Polyester liksom övriga härdplaster används
för här ifrågasatta ändamål lämpligen i relativt
tjockt sprutade eller strukna skikt och förses
med armering av glasfiberväv eller huggen
glasfiber. Plasten har utomordentligt goda
mekaniska och kemiska egenskaper. Den är dock
känslig speciellt för alkalier och vatten under
härdningsförloppet. Detta medför att om
plasten anbringas på betong, bör denna vara torr.
I övrigt är den kemiska resistensen fullt
tillräcklig även mot lågkokande aromatiska
kolväten.
Epoxiplast har i vissa fall något bättre
egenskaper än polyester. En faktor, som begränsar
dess användning, är emellertid det höga priset.
Plasten är icke känslig för baser, syror eller
vatten under härdningsförloppet. Den
anbringas mycket lätt på både våta och torra ytor, då
materialet har en exceptionellt god
vidhäftning till de flesta andra material.
Furanplast har icke fullt så goda mekaniska
egenskaper som polyester och epoxiplast.
Plasten har emellertid utomordentligt god kemisk
resistens och kan därför tänkas som en för-
780 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
