Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 32 - Magnetiten och bergshanteringen, av P G Kihlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 8.
Mellansvensk magnetit-malm av
skarntyp från
Vingesbacke.
X 6.
komna sammanhängande aggregaten av fint
magnetiskt material utför en rullande rörelse,
samtidigt som de följer med trummans
rotation. Vid sidan av centrifugalkraftens inverkan
har godsets rullning betydelse för friläggningen
och utkastningen av innestängda
gråbergspartiklar och halvkorn.
Vid stora godsmängder på trumytan bildas
emellertid i viss omfattning kedjor och
godsanhopningar på trumman, som nära nog helt
följer trumytans rörelser utan egenrotation.
Matningen kan med fördel vara upp till 40—
50 t/h m trumlängd, som för de långsamt
roterande trummorna ger ca 2 mm godslager.
På den hastigt roterande trumman är
tillgänglig trumyta per tidsenhet betydligt större. Där
kan de enskilda partiklarna röra sig ännu mer
oberoende av varandra, och en noggrann och
effektiv balansering mellan centrifugalkraft och
magnetisk attraktion kan inregleras.
Avskiljiiingsgräns och magnetisk
separationskurva
Om man studerar anrikningsförhållandena vid
den snabbgående separationstrumman, finner
man att varje trumhastighet i princip svarar
mot en viss avskiljningsgräns, karakteriserad
av järnhalten hos det material, som just är på
gränsen till utkastning vid separationen.
Materialets järnhalt vid denna avskiljningsgräns kan
räknas ut för stegvis hastighetsökning, och
genom sammanställning av produkternas
viktfördelning vid varje avskiljningsgräns kan man
erhålla kurvor för magnetisk separation av
olika material.
Det bör emellertid framhållas, att den erhållna
avskilj ningsgränsen icke endast beror av
malmens magnetiska egenskaper utan även av dess
kornstorleksfördelning. Normalt kastas de
grövre partiklarna ut vid något lägre hastighet än
de finare med samma järnhalt, men för det
fin-kornigaste godset är förloppet betydligt mer
komplicerat än så.
Vid grov styckemalmsavskiljning är det nya
egentligen endast att man använder betydligt
större trumhastighet än tidigare för en
efter-separator. Härvid kastas en gråbergshaltigare
fraktion av styckemalm ut och tas tillbaka för
omkrossning. Sådan omseparation vid högre
hastighet finns sedan några år i lyckad
praktisk drift vid i varje fall ett av våra större
sovringsverk.
I en mellansvensk magnetitmalm av skarntyp
förekommer magnetiten något ojämnt fördelad
i gångarten som aggregat av ca 2—2,5 mm
storlek och med mineralkornstorleken ungefär 0,5
mm (fig. 8). Malmens järnhalt är 42 %.
Gråbergsaggregatens storlek är ungefär 2 mm och
i de kompaktare magnetitpartierna uppträder
inneslutningar av gångarten med ca 0,05 mm
kornstorlek.
Gods med kornstorleken 10—20 mm av denna
malm, alltså ännu ej på långt när renkrossat
gods, separerades vid olika varvtal på
institutionens 600 mm separator. Man ville härmed
visa att ett avfall kan skiljas från vid lågt
varvtal och att en rik styckemalm kan
skummas av genom en följande separation vid högre
varvtal (fig. 9). j|
Malmens gråbergsmineral är mycket
järnhaltiga, varför ett avfall med 18 % Fe kan tänkas
acceptabelt. Vid en avskiljningsgräns på 23 %
Fe, motsvarande ett varvtal på ca 67 r/m, kan
16 vikt-% avfall avskiljas, och vid en avskilj-
Järnhalt vid avskiljningsgräns
0 20 W 60 SO 100%
Mängd utkastat gods vid ökande varvtal
Fig. 9. Behandling av mellansvensk magnetitmalm av
skarntyp (10—20 mm kornstorlek) med 600 mm
Mörtsell-separator; upptill avskiljningsgräns och
varvtal; nedtill malmens separationskurvor, -
järnhalt vid avskiljningsgränsen,––järnhalt i
utkastat gods,–— järnhalt i kvarhdllet gods.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 30 825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
