Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 32 - Magnetiten och bergshanteringen, av P G Kihlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man också funnit att gråberget blir mycket
finkornigare än malmmineralen.
Gråbergsdam-met fordrar noggranna skyddsåtgärder, då det
vid inandning ger silikos. Dessutom påverkar
det anrikningen i ogynnsam riktning.
Undersökningarna visar nämligen, att partiklar
mindre än 10 fi ej nämnvärt anrikas vid den
torrmagnetiska separationen, medan allt gods
större än ca 20 u bevisligen separeras mycket
bra.
Dammet fäster i viss omfattning vid alla
mineralytorna, delvis måhända på grund av fukt,
men även på grund av elektrostatisk bindning.
Hittills har konstaterats, att det inte lönar sig
att försöka ta bort det bundna dammet genom
t.ex. vindsiktning. Det drar ned
koncentratets järnhalt med någon procent.
Vid långt driven finmalning av malmen och
därmed renkrossning av magnetitmineralet
erbjuder alltså inte den torrmagnetiska
separationen någon egentlig fördel annat än under
vissa speciella betingelser. Man kan t.ex. vilja
använda torrmalning, t.ex. i Aerofall-kvarn,
och önskar därför anrika genom
torrseparation för att inte i onödan väta ned sligen. Den
torrmagnetiska finseparationen är emellertid
av betydelse framför allt när man önskar
uppnå särskilt hög renhet hos en viss del av den
producerade sligen.
Höganrikade koncentrat
Vid torrmagnetisk separation av t.ex. en
mellansvensk skarnjärnmalm får man
tillfredsställande järnhalt i koncentratets alla kornklasser
utom den finaste under 20 (i, till vilken
dammet vid våtsiktningen på laboratoriet har
tvättats ned (tabell 2). Vid våtseparationen däremot
är anrikningen god i de finaste kornklasserna,
medan alla de grövre kornklasserna ner till
74 ^ har rätt låg järnhalt. Det är uppenbart,
att de båda metoderna kompletterar varandra
förträffligt, och man kan i själva verket uppnå
utomordentligt goda resultat genom att
kombinera dem på lämpligt sätt.
För magnetitmalmer med gynnsam struktur
och sammansättning, finmalda så långt att
magnetitkristallerna blir någorlunda
renkros-sade, har den torrmagnetiska anrikningen
öppnat helt nya vägar till extrem höganrikning och
har starkt vidgat ocli förbättrat möjligheterna
till framställning av vad man i USA kallar
"superconcentrates", dvs. nära nog helt
grå-bergsfri magnetit.
Möjligheten för produktion av billig,
gråbergs-fri magnetitslig beror på både mineralogiska
och tekniska omständigheter. Den
sammanhänger sålunda med magnetitmineralets renhet
och betingelserna för renkrossning, alltså med
dess kornstorlek och fogstruktur. Vidare bör
man tillämpa en separationsprocess, som
selektivt kan "skumma av grädden" från ett
koncentrat, dvs. skilja från de renaste partiklarna
och lämna de övriga som ett koncentrat med
mer normal sammansättning. Kravet torde
vanligen vara att uppnå mindre än 1 % gråberg
i det rika koncentratet.
Magnetiteiis mineralogi
Man lärde sig en gång i skolan, att magnetit
håller 72,4 % Fe, motsvarande
sammansättningen FesO, eller FeO • FeL,03. Detta är nu en
sanning med modifikation. För det första kan
FeO ingå i under- eller överskott varigenom
den rena magnetitens järnhalt kan variera. För
det andra är magnetiten en ferritspinell och
som sådan vid högre temperaturer obegränsat
blandbar med de övriga till denna kristalltyp
hörande mineralen. Järn (II) kan vara delvis
ersatt med Mg, Mn, Zn, Ni eller Ti samt järn (III)
med Al, Ti, V eller Cr (tabell 3).
I de vid hög temperatur bildade, ultrabasiska
titanjärnmalmerna är sådana blandkristaller
mer eller mindre starkt utpräglade, och det
rena magnetitmineralet håller framför allt Ti,
V, Mg och Al i varierande mängder.
Magnetitens järnhalt kommer därför vanligen att ligga
närmare 60 än 70 % Fe. Den kallas också
titanomagnetit.
Magnetitens renhet i de sannolikt vid lägre
temperatur bildade mindre basiska
apatitjärn-malmerna är mycket högre än i titanjärnmal-
Fig. 15.
Järnmalmer frän t.i>.
Smålands
Taberg, i mitten
Malmberget, t.Ii.
Grängesberg.
X 60.
828 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
