Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 32 - Åldringsbeständighet hos byggnadsmaterial av plast, av Erik Saare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åldringsbeständighet hos
byggnadsmaterial av plast
Fil. lic. Erik Saare, Stockholm
Ådringsbeständigheten har alltid ansetts vara
en av de viktigaste egenskaperna hos
byggnadsmaterial. Nu för tiden beräknas en byggnads
användningstid vara 50—100 år, men
erfarenheterna visar att den övre gränsen ofta
överskrids. Därför ställs särskilt höga krav på
materialen i de bärande konstruktionerna,
grunden och stommen. Reparationer av dessa delar
är svåra att genomföra och ofta inte
ekonomiskt lönande.
Plast, som förekommer i ett stort antal typer
och med väsentligt skilda egenskaper, används
i byggnadstekniken i allt större omfattning
även på ställen där utbyten är svårgenomför-
Draghållfasthet
kp/mm2
30
WO 500
Ultravioletlbestrålninq
Fig. 1. Inverkan av ultraviolett bestrålning pä
brottgränsen hos polgvinylidenklorid försatt med ett
färgämne, a svart, b vitt, c gult, d blått, e grönt, g rött,
h gult, i orange.
620.193.918 : 691.175
bara, t.ex. i fukt- och värmeisoleringar. Oftast
saknas uppgift om de använda materialens
åldringsbeständighet.
Frågan är om användningen av plast är
ekonomiskt berättigad inte enbart från
material-och arbetskostnadssynpunkt, utan även från
underhålls- och reparationssynpunkt. Det är
självfallet inte nödvändigt att alltid använda
en plast med mycket god åldringsbeständighet.
Vissa plaster har andra egenskaper som gör
dem lämpliga när ett utbyte av materialet
anses vara normal förbrukning. För detaljer, som
skall tjänstgöra en längre tid, bör däremot
kraven på åldringsbeständigheten skärpas.
Plasters åldringsbeständighet kan inte
beräknas på teoretisk väg liksom t.ex. radioisotopers
livslängd utan den måste bestämmas genom
provning. Man önskar härvid metoder som
utöver tekniska data även kan upplysa om
materialets beständighet, dvs. om dess bibehållande
av egenskaper, såsom brottgräns, elasticitet,
yt-beskaffenhet, dimensioner under en längre
tidrymd. Man skulle därmed få ett bättre
underlag för beräkning av underhållskostnaderna.
Önskvärt är att ett provningsförfarande är så
utformat att det efter en kortare tid kan visa
vilka förändringar som kommer att uppträda
hos materialet när det åldras. För vissa
material kan åldringen accelereras genom
exponering för olika utvalda
påfrestningskombinationer. Sådana provningar ger i regel utslag för
mycket dåliga och mycket motståndskraftiga
material. Mellanregistret är i regel mindre
differentierat, och provningsresultaten blir därför
svårtolkade.
Tyvärr finns det endast en provningsmetod
som kan ge ett någorlunda säkert och entydigt
svar på åldringsbeständigheten, nämligen
långtidsprovning i aktuell miljö. Denna metod
kommer därför alltid att vara den likare med
vilken alla andra accelererade metoder måste
kontrolleras. Är man tvungen att avstå från
långtidsprovningen på grund av tidsbrist eller
andra orsaker, måste man vara medveten om
att en allmänt gällande accelereringskoefficient
inte kan anges för de nu kända accelererade
provningsförfarandena.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 30 837
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
