Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 32 - Filterduk till kontinuerliga filter, av J O Bornefalk - Hushållselektrifieringen, av RGn - Förutsättningarna för ökad hastighet på SJ:s spår, av BoJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av sättet för påmatningen utsätts filterduken
för hård mekanisk slitning. Genom att
använda en högporös, av grova fibrer tillverkad
polyamidduk har man kommit till mycket goda
resultat.
Med en avverkning av ca 2,5 t/hm2 har vid
slig med kornstorleken 17 % < 0,074 mm
erhållits en restfukthalt understigande 5 % och
en duklivslängd av ca 1 200 h. Principen för
ett top-feed-filter ger en teoretiskt riktig
på-matning och filtrering. En av orsakerna till att
detta filter inte tidigare installerats i större
omfattning har bl.a. varit svagheten hos
tillgängliga filterdukar. Livslängder av ca 400 h
var då normala, och produktens fukthalt var
ej alltid helt tillfredsställande.
Landskronafiltret
Det första kontinuerliga horisontalfiltret,
Landskronafiltret (fig. 5), är en helsvensk
konstruktion. Filtret tillverkas dels som bandfilter
och dels som lådbandfilter. Speciellt lämplig
har konstruktionen visat sig vara vid
avfiltrering av gips ur en fosforsyraslurry. Den
aggressiva fosforsyran fordrar ett särskilt
beständigt dukmaterial. Vid temperaturer över
70° C har polyesterdukar visat sig vara mycket
lämpliga. Då filtret är ett bandfilter, skall
duken vara så konstruerad att den får så stor
längdstabilitet som möjligt; under drift utsätts
duken nämligen för kontinuerliga
dragpåkänningar.
Magnet-trum-top-feed-filtret
En utveckling av trumfiltret är
magnet-trum-top-feed-filtret. Framgångsrika försök har
gjorts med det vid avvattning av främst grova,
magnetiska sliger, t.ex. oavsiktligt producerad
malmmull med mindre än 3 mm kornstorlek.
Stora krav har ställts på filterduken. Dess
konstruktion beror av de individuella
förutsättningarna. Gemensamt är emellertid att den
måste ha hög hållfasthet.
Hushållselektrifieringen. Användningen av
elektricitet i hushållen ökar kraftigt i alla länder.
Förutom elektrisk belysning och elektriska
småappara-ter, t.ex. radioapparater och strykjärn, som nu
förekommer i så gott som alla hushåll i västerlandet
griper användningen av speciella
förbrukningsapparater alltmer omkring sig. Många länder har god
statistik tillgänglig över användningen av de olika
apparaterna och även över genomsnittliga
förbrukningar för olika ändamål.
Elspisen förekom 1958 i 8 %> av de franska
hushållen och den genomsnittliga förbrukningen
uppgick till 550 kWh per år. I England fanns redan
1955 elspis i nära 25 "/ o av hushållen och den
genomsnittliga elförbrukningen för kokning i dessa
hushåll var 1 290 kWh/år. I Västtyskland fanns 1958
34 elspisar per 100 hushåll medan det samma år i
Österrike fanns 15 elspisar per 100 hushåll. Att
användningen av elspisar varierar så kraftigt mellan
olika länder beror naturligtvis på kökens olika
standard men i ändå högre grad på tillgången på
andra lämpade energiformer. Det ringa antalet el-
spisar i Frankrike förklaras t.ex. av den rikliga
tillgången på gasbränslen.
Ändå större variationer återfinns i användningen
av elektricitet för uppvärmning. I England fanns
1955 utrustning för elektrisk rumsuppvärmning i 62
»/o av lägenheterna medan Frankrike 1958 endast
hade sådan utrustning i 15 "/ o av lägenheterna.
Särskilt den engelska rumsuppvärmningen sker med
hjälp av en del intressanta apparater. Bl.a. finns det
en "elektrisk filt" som läggs under mattorna och
som ger en diskret och mycket behaglig
uppvärmning av rummet.
I Österrike förbrukades 1958 i genomsnitt 696 kWh
per hushåll. Av dessa användes 16 °/o för belysning,
36 °/o för kokning, 20 %> för varmvattenberedning
och 9 °/o för rumsuppvärmning. I Schweiz använde
varje hushåll i genomsnitt 2 430 kWh 1957 varav
16 "/o för belysning och 80 °/o för kokning och olika
uppvärmningsändamål. Italien är ett intressant land
genom de stora olikheter i fråga om elektricitetens
användning som förefinns mellan de norra (rika)
delarna och de södra (fattigare) delarna av landet.
Så används t.ex. elektricitet för kokändamål i 12 °/o
av de norditalienska hushållen men endast i 5 %
av de syditalienska.
Den genomsnittliga hushållsförbrukningen var 1957
346 kWh, varav 34 °/o användes för belysning, 21 °/o
för kokning och 19 %> för varmvattenberedning
(österreichische Zeitschrift für
Elektrizitätswirt-schaft 1959 h. 9). RGn
Förutsättningarna lör ökad hastighet på SJ:s
spår. I slutet av 1930-talet kunde tåghastigheter på
120 km/h uppnås på dubbelspårsträckorna
Stockholm—Göteborg och Katrineholm—Malmö. Dessa
bandelar hade då byggts om med 1 000 m kurvradier
och en bankropp för 17 Mp axeltryck, motsvarande
F-lokets viktfördelning. Är 1940 började en ny räl
med vikten 50 kg/m att läggas för att ersätta rälerna
med 43,2 kg/m vikt från 1924. Av kostnadsskäl fick
emellertid inte hela bansträckningen samma
standard. Enligt de bestämmelser, som numera gäller på
ifrågavarande bandelar, får tågen framföras med
upp till 135 km/h.
Genom att den maximalt tillåtna rälförhöjningen
i kurvorna är 150 mm, måste en framtida ökning av
tåghastigheten begränsas. De dynamiska
påkänningarna i spåret vid 150 km/h ökar således med ca
50 ’%> relativt 120 km/h. Den ökade hastigheten
innebär dock bättre gång för de snabba tågen i
kurvorna med nämnda rälförhöjning.
Den högre hastighetsstandarden blir för dyr att
införa på hela dubbelspårnätet. En hastighetsökning
på samtliga dubbelspårsträckor till 150 km/h skulle
nämligen fordra stora terrasseringsarbeten,
kurv-omläggningar och ombyggnader av befintliga
plankorsningar med andra trafikleder till planskilda
dylika.
Ytterligare bidrag till den förbättrade
hastighets-standarden medför också de betongsliprar, som
sedan 1957 till ett antal av 250 000 har anskaffats av
SJ. Bättre rälbefästningar och svetsade, skarvlösa
spårsträngar för betongslipersspår är andra
stan-dardhöjande detaljer. Skarvlösa träslipersspår kan,
under vissa förutsättningar, uppnås med
Hey-Back-befästningen. Internationellt standardiserade
rälty-per (UIC) med vikterna 54 och 60 kg/m införs nu
bl.a. i Danmark, Finland, Italien, Schweiz och
Storbritannien. De skulle givetvis förbättra standarden
även för SJ:s spår. Banunderhållet måste också
intensifieras, för att tåghastigheten skall kunna
ekas (Nils Gudmundsson i SJ-Nytt 1960 h. 13 s. 7).
BoJ
S24 TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
