Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 32 - Nya metoder - Tillverkning av koncentrerad salpetersyra, av SHl - Dehydrering i vätskefas, av SHl - Svetsning av utskiljningshärdande nickellegeringar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enligt en ny amerikansk metod används
magne-siumnitrat som avvattningsmedel i stället för
svavelsyra. Nitratet framställs av 60-procentig salpetersyra
och magnesiumkarbonat. Den erhållna lösningen
koncentreras till ca 72 °/o Mg(N03)2 innan den
tillsammans med utspädd salpetersyra förs in på en
klockbottenkolonn. Saltlösningen som är ca 100°C
tar upp vatten från syran och nästan 100-procentig
salpetersyra erhålls som destillat.
Magnesiumnitrat-lösning med 55—70 °/o Mg(N03)2 lämnar kolonnens
botten vid 170—180°C och koncentreras till 72 °/o
Mg(N03)2.
Driftkostnaden blir enligt uppgift hälften så stor
som vid användning av svavelsyra, och
anläggningskostnaden är 30—40 »/o lägre. Salpetersyran
blir sulfatfri och utbytet blir 99 °/o, dvs. något högre
än vid svavelsyrametoden.
Enligt en relativt ny amerikansk metod oxideras
ammoniak med luft till kväveoxid vid
atmosfärstryck. Reaktionsprodukterna kyls, och kväveoxiden
oxideras vidare till kvävedioxid varvid två
tredjedelar av det vid ammoniakens oxidation bildade
vattnet avlägsnas som svag salpetersyra. Resten av
gasen komprimeras till 8 b, och kvävedioxiden
kondenseras i ett torn, kylt till — 10°C. Den erhållna
flytande kvävedioxiden upphettas 4 h i autoklav
med utspädd salpetersyra till 70°C vid 50 b tryck.
Härvid erhålls 98-procentig salpetersyra.
I Europa tillämpas en tysk modifikation av den
nämnda metoden. Genom förändringarna kan den
enligt uppgift utnyttjas för tillverkning av såväl
stark som svag syra, satsvis eller kontinuerligt, med
användning av syre eller luft som oxidationsmedel.
Enligt en ny tysk metod koncentreras salpetersyra
genom destillation i två steg. Från en första kolonn,
som arbetar vid atmosfärstryck, erhålls en azeotrop
med 68,5 % HN03 som destillationsåterstod och rent
vatten som destillat.
Syran destilleras i en andra kolonn som arbetar
vid 240 mb. Azeotropen håller bara 66 % HN03
vid detta tryck, och 99,5-procentig salpetersyra
erhålls därför som destillat, medan återstoden med
66 °/o HNOs återgår till den första kolonnen.
Metodens största olägenhet är att den ger bara
ca 5 % av tillflödet till den andra kolonnen som
produkt. Mycket syra cirkulerar alltså mellan
kolonnerna varigenom ångförbrukningen blir hög. För
små anläggningar kan metoden dock vara lämplig
därför att apparaturen är relativt billig.
Svavelsyrametoden anses i USA bäst vid en
produktion av mer än 50 t/dygn HN03 och
magnesium-nitratmetoden vid mindre produktion på grund av
dess lägre investeringskostnad. Det är därför
osäkert var den tyska processen kan passas in, men
förhållandena är kanske annorlunda i Europa än i
USA (H A Sorgenti & G F Sachsel i Industrial &
Engineering Chemistry febr. 1960 s. 101—104;
Chemical Engineering 18 april 1960 s. 94). SHl
Dehydrering i vätskefas
En fransk metod för dehydrering i vätskefas av
sekundära alkoholer till ketoner har tillämpats fyra
år i en spansk fabrik för 1 000 t/år. Den kan
användas för både alifatiska och cykliska alkoholer
såväl vattenfria som i vattenlösning. I samma
anläggning kan man omväxlande framställa t.ex.
aceton ur isopropanol och metyletylketon ur sekundär
butanol.
Processen är kontinuerlig, och som katalysator
används finfördelad Raney-nickel eller kopparkromit.
Katalysatorn har visat sig förbli aktiv mer än två
år. Man kan dehydrera vid bara ca 150°C mot 320—
Fig. 1. Flytschema för dehydrering av sekundära
alkoholer i vätskefas.
480°C vid arbete i gasfas. Utbytet uppges bli 99,5 ®/o
för alifatiska ketoner och 95 °/o för cykliska.
Fabrikens anläggningskostnad lär bli relativt låg; för
produktion av t.ex. 10 000 t/år aceton ur en azeotrop
blandning av isopropanol och vatten uppges den bli
287 000 $ exklusive lagerbehållare.
Vid processen använder man som reaktionsmedium
högkokande kolväten av paraffin- eller naftentyp, i
vilka katalysatorn suspenderas. Kolvätena hålls vid
en temperatur överstigande kokpunkten för ketonen,
varför denna och vätgasen drivs av allteftersom de
bildas. Härigenom ökas reaktionshastigheten så
mycket att processen kan genomföras vid låg temperatur.
Vattenhaltig alkohol matas in i ett reaktionskärl
(fig. 1), och från detta går ketonen, icke reagerad
alkohol och vatten i ångform tillsammans med
vätgas och medryckt lösningsmedel till en
fyllkropps-kolonn. Alkohol-ketonblandningens ketonhalt är
31 Vo för aceton och 24 °/o för cyklohexanon.
Destil-lationsresten, som består av alkohol och
lösningsmedel, går från kolonnens botten tillbaka till
reaktionskärlet. Blandningen av ketonånga och väte
passerar genom två seriekopplade kylare. Ketonen
kondenseras, och en del av kondensatet förs in på
kolonntoppen som återflöde; resten går till en
lagerbehållare.
Vid tillverkning av metyletylketon eller aceton
följer en del av produkten med vätgasen, som därför
passerar genom ett återvinningssystem. I detta
tvättas aceton ut med vatten. Vid återvinning av
metyletylketon komprimeras gasen och kyls med flytande
ammoniak. Vid framställning av cyklohexanon
följer praktiskt taget ingenting av denna med vätgasen
(Chemical Engineering 8 febr. 1960 s. 63—64). SHl
Svetsning av utskiljningshärdande
nickellegeringar
Vid svetsning av utskiljningshärdande
nickellegeringar spricker materialet ofta vid den följande
värmebehandlingen vanligen längs svetsarna. Inget
tillfredsställande sätt att reparera spruckna
arbetsstycken har varit känt.
Vid Battelle Memorial Institute har man
emellertid nu utarbetat två metoder för behandling av
sprickor i svetsade nickellegeringar. Enligt den ena
kall-bearbetas materialet efter lagningen vid
rumstemperatur genom kraftig hamring för utjämning av
spänningar i svetsmaterialet och åstadkommande av
allmän utskiljning i den värmepåverkade zonen. Vid
den andra metoden upplösningsbehandlas svetsen
genom kortvarig upphettning till 1 065°C med en
gasbrännare.
846 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
