Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 34 - Böcker - The geodetic use of artificial earth satellites, bd 1 & 2, av Arne Bjerhammar - Progress in dielectrics, bd 2, av E Umblia - Polyester resins, av SHl - Technische Mechanik, bd 3, av Jan Hult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De metoder för datumkonnektion som diskuteras
indelas i två huvudgrupper. I första gruppen ingår
sådana metoder, som förutsätter fullständig
kännedom om banelementen för den aktuella satelliten.
I den andra gruppen sammanföres övriga metoder.
Dessa senare är närmast besläktade med den sedan
länge använda metoden för triangulering mot
lys-mätskott. Bland metoder för positionsbestämning av
satelliter återfinnes i stort sett kända förfaringssätt
ifrån den klassiska geodesin. Det rör sig om ren
avståndsmätning, ren vinkelmätning eller en
kombination av dessa båda metoder. Då det gäller själva
mättekniken blir det givetvis nödvändigt att ta
särskild hänsyn till den stora hastigheten hos
satelliterna. Allmänt sett torde här satellitmetodernas
största svaghet ur geodetisk synpunkt stå att finna.
Intressant ur skandinavisk synpunkt är att den
ursprungligen av Väisälä föreslagna metoden att
fotografera med stjärnorna som bakgrund ägnas särskilt
intresse. Man kompletterar med utförliga
undersökningar över den tänkbara noggrannheten. I övrigt
diskuteras framför allt möjligheterna att utföra
positionsbestämning med hjälp av elektronisk
avståndsmätning. Då det gäller val av mätmetod ger
rapporten ingen entydig vägledning. För- och
nackdelarna av olika metoder diskuteras visserligen
utförligt, men det förefaller som om man ej ansett sig
kunna ensidigt rekommendera någon bestämd
metod. Man har en känsla av att författarna önskar
hålla alla dörrar öppna samtidigt, vilket i viss mån
begränsar värdet av rapporten.
I vissa delar är rapporten redan inaktuell. Flertalet
undersökningar och diskussioner rör nämligen
hypotetiska data. Vid kongressen för geodesi och
geofysik i Helsingfors juli 1960 har emellertid de första
praktiska resultaten av den geodetiska användningen
av satelliter redan framlagts. Framför allt
imponerade där de resultat som gäller bestämningen av
jordens avplattning och störningarna i
tyngdkraftsfältet. Däremot var erfarenheterna med konnektion
av datumlinjer mindre gynnsamma. Man fick
närmast intrycket att rapportens förväntningar ännu ej
infriats. Oavsett hur därmed förhåller sig är
rapporten av intresse för alla som sysslar med
rymdforskning av någon form.
Slutligen bör kanske påpekas att en
doktorsavhandling i samma ämne nyligen framlagts av George
Veis vid Ohio States University. Arne Bjerhammar
Progress in dieleetrics, bd 2, redigerad av J B
Birks & J H Schulman. Heywood, London 1960.
225 s., ill. 55 sh.
Det nu föreliggande andra bandet i Heywoods serie
av årsrapporter över utvecklingen på det
dielektriska materialområdet har i huvudsak ägnats
dielektri-kas beteende vid låg flödestäthet. Boken innehåller
sex översiktsartiklar från aktiva forskare på resp.
specialområden.
I den första uppsatsen redogör G Wyllie för
mekanismer för elektrisk polarisation och för uppkomst
av dielektriska förluster framför allt hos kristallina
dielektrika.
Två följande uppsatser har ägnats plastmaterial för
elektrisk isolation och kondensatortillverkning. A J
Curtis inleder med en väl systematiserad,
fundamental översikt över plasternas dielektriska egenskaper
med en intim anknytning till deras struktur samt
halter av mjukningsmedel och föroreningar. Förf.
uppmärksammar i synnerhet de molekylära
relaxa-tionsprocessernas återverkningar på de dielektriska
egenskaperna hos polära plaster. R M Black
relaterar de eventuella dielektriska degenereringsfenome-
nen, som kan härleda sig från de genom
neutron-och radioaktiv bestrålning orsakade ändringarna av
plasternas sammansättning och struktur. Han
omnämner också vissa vägar för höjandet av
plastmaterialens strålningsresistens jämte möjligheterna
att genom bestrålning inducera och styra
polymeri-sationsprocesser vid tillverkning av speciella
plasttyper.
Den fjärde uppsatsen, av P M Sutton, utgör en
rekapitulation av äldre och nyare data om de
elektriska egenskaperna hos glas med sporadiska försök
att upprätta samband mellan egenskaperna,
sammansättningen eller strukturen. Bestrålningseffekter
hos glas omnämns desslikes.
I den femte artikeln beskriver K W Plessner och
R West egenskaperna hos samt den konventionella
tillverkningstekniken för keramiska
HiK-kondensa-tormaterial på BaTi03-bas. Artikeln innehåller en del
nyttiga praktiska tips.
I den sjätte uppsatsen, av J Brown, behandlas
artificiella vågledardielektrika, dvs. mekaniska
konstruktioner uppbyggda efter vissa gittermönster av
två material med olika elektriska egenskaper, som
används främst till linser i
mikrovågstransmissions-teknik. Teoretiska grundvalar för förhandsberäkning
av dessas transmissionsegenskaper beroende av
uppbyggnaden presenteras.
Samtliga uppsatser är välskrivna och koncisa. De
torde icke heller verka svårförståeliga även för
fackmän från grannområden. Framställningen
av-stoffet med hänseende till systematik och
fundamentala sammanhang är något olika hos olika förf.,
men står generellt på en hög nivå. Texten
kompletteras med över 500 litteraturreferenser, av vilka
ungefär en tredjedel daterar sig från de senaste fem
åren. Sakregistret saknas tyvärr.
Boken kan rekommenderas som översikts- och
referensbok främst för elektroniker, elektrofysiker
samt elmaterialtekniker. E Umblia
Polyester resins, av John R Lawrence. Reinhold,
New York — Chapman & Hall, London 1960.
251 s., ill. 5,75
Den femtonde boken i Reinhold Plastics
Application Series (Tekn. T. 1959 s. 37, 56, 381, 818, 891,
921, 999; 1960 s. 77, 316, 768) inleds med en historik
över polyestrarnas utveckling från Berzelius försök
att framställa alkyder eller polyestrar till dagens
situation på området. I fortsättningen behandlas
polyestrarnas kemi, allmänna egenskaper, tillverkning,
formgivning och användning. I ett särskilt avsnitt
skildras ytbehandlingsmedels egenskaper och
användning, och i appendix finns förteckningar över
amerikanska, kommersiella polyestrar och dessas
egenskaper, en alfabetisk förteckning över termer
med definitioner samt en lista över handelsnamn för
polyestrar på den amerikanska marknaden.
Boken är liksom de tidigare i serien avsedd för
användare av plaster och är därför relativt lättläst.
Formgivningen av armerade polyestrar är särskilt
utförligt behandlad. SHl
Technische Meehanik, bd 3, av R A Kraus. Verlag
Technik, Berlin 1958. 300 s., 280 fig. 24,60 DM.
Denna exempelsamling ingår som avslutande del i
en serie av tre läroböcker i teknisk mekanik. I över
200 problem visas användningen av huvudsakligen
grafiska metoder för att bestämma det statiska
kraftspelet i fackverk och länkverk. Dynamiska
krafter vid länkverk och mekanismer behandlas
ävenledes grafiskt.
TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 34 908
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
