Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 36 - Ljuskällor för industribelysning, av Gösta Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natriumlampan. Urladdningsröret är fyllt med
en grundgasfyllning av argon samt en viss
mängd kvicksilver. Vid lågtrycksurladdningar,
såsom hos natriumlampan, alstras väsentligen
resonansstrålning. För kvicksilverånga ligger
dennas våglängd i det kortvågiga ultravioletta
området och är sålunda utan direkt nytta för
ljusalstringen.
I det synliga området uppstår emellertid fyra
betydelsefullare spektrallinjer, som har gul,
grön, blå och violett färg. Vid ökning av
kvicksilverångans tryck växer intensiteten för detta
ljus och avtar verkningsgraden för det
kortvågiga ultravioletta. För belysningsändamål
används därför kvicksilverlampan i
högtrycksutförande.
Ett kvicksilverångtryck, som i dagens lampor
vanligen är 2—15 at, uppstår genom att
urladdningskammaren upphettas till 500—800° C
av urladdningsströmmen. I speciallampor kan
trycket vara ända till 100 at. För att lamporna
skall tåla den höga temperaturen görs
urladdningskammaren av kvartsglas. I ändarna finns
aktiverade elektroder samt en hjälpelektrod för
tändning på samma sätt som vid
natriumlampan.
Ljuset från kvicksilverhögtryckslampan
saknar röd strålning. Ehuru violetta, blåa, gröna
och gula färger kan ses i detta ljus är
färgförvanskningen rätt markant, och trots
verkningsgrader av storleksordningen 40 lm/W är
lampans användning inskränkt till fall inom- och
utomhus, för vilka låga krav ställs på
färgåtergivning men höga krav på ljusekonomi.
Vid tändning av urladdningslampor av här
beskriven typ tar urladdningsrörets
uppvärmning 2—5 min innan röret uppnått full
ljusstyrka. Högtryckslamporna kan dessutom i
motsats till lågtryckslamporna icke tändas
genast sedan de släckts, utan urladdningsröret
måste först svalna så att kvicksilverångtrycket
sjunkit till för tändning godtagbart värde.
Detta tar ungefär lika lång tid som tändningen.
En speciell kombinationslampa, bestående av
ett kvicksilverurladdningsrör seriekopplat med
en glödtråd, ger en betydligt bättre
färgåtergivning än den rena kvicksilverånglampan.
Ljusutbytet hos denna kombinationslampa är
emellertid relativt lågt, 16—20 lm/W, vilket
begränsar dess användning till en del
specialfall, för vilka tämligen god färgåtergivning
fordras. Även denna lamptyp kan tändas först
sedan urladdningskammaren svalnat.
Ädelgaslampan
En annan typ av urladdningslampa, vars
ljusutbyte dock är lägre än de nyssnämndas, är
ädelgaslamporna (Tekn. T. 1959 s. 139). Även
i dem används aktiverade elektroder, men
gasfyllningen består av enbart en ädelgas, t.ex.
xenon som är vanligast. Trycket är ofta rätt
högt, någon eller några atmosfärer.
Xenonlam-pans ljus har en sammansättning, som nära
överensstämmer med dagsljusets, varför den
trots sitt pris kan komma till användning vid
kontroll av färger o.d.
h vidisilverànqa »arqon
ölod elektrod
Lyspulver på g/asrörers insida Pumprör
Fluorescenslampor
Vissa kemiska ämnen, lyspulver, kan absorbera
en kortvågig, energirik strålning och
återut-sända den som en långvågigare,
energifattiga-re. Om den energirika strålningen är
ultraviolett ljus, kan detta alltså omvandlas till synligt
ljus, som är energifattigare.
Den vita kvicksilverånglampan
Kvicksilverhögtryckslampan utsänder jämte
sin synliga strålning även en hel del
ultraviolett ljus, det starkaste med ca 3 650 Å
våglängd. Genom att belägga ytterkolven med ett
lämpligt lyspulver (Tekn. T. 1957 s. 128), t.ex.
magnesiumfluorogermanat, som aktiverats med
en liten tillsats av mangan, omvandlas den
ultravioletta strålningen samt en del av den
blåvioletta från kvicksilverånglampan till rött
ljus med ett strålningsmaximum vid ca 6 600 Å.
Detta rödtillskott gör
kvicksilverhögtrycks-lampans ljus vitare, varför lampan genom den
bättre färgåtergivningen samt det bibehållna
höga ljusutbytet blir betydligt mera allmänt
användbar. Den vita kvicksilverånglampan
(tabell 3) har därför fått användning i
industribelysningen (Tekn. T. 1957 s. 328).
Väntetiderna vid lampans tändning och släckning är
givetvis desamma som vid den rena
kvicksilverånglampan.
Lysröret
I lysröret (Tekn. T. 1951 s. 573, 803; 1959 s. 16)
utnyttjas den kortvågiga ultravioletta strålning,
som genereras i en
kvicksilverlågtrycksurladd-ning. Karakteristiskt för lysröret (fig. 4) är
Tabell 3. Data för vita kvicksilverånglampor
Fig. i. Ett
lysrör i
genomskärning.
Lamptyp W Effektbehov med reaktor W [-Ljusflöde-] {+Ljus- flöde+} lm Ström A Sockel Längd mm [-Diameter-] {+Dia- meter+} mm
80 88 3 000 0,75 E 27 160 70
125 135 5 000 1.15 E 27 170 75
125 135 5 000 1,15 E 40 175 75
250 265 10 500 2,3 E 40 220 90
400 425 19 000 3,6 E 40 285 130
Tabell 4. Lyspulver för excitering med kvicksilverlinjen 2537 Ä
Aktivator
Fluorescensljusets
ungefärliga färg
Zinksilikat mangan grön
Zinkberylliumsilikat mangan gulgrön-röd
Kadmiumborat mangan röd
Kalciumsilikat mangan + bly röd
Kalciumhalogenofosfat mangan + antimon blåvit-rödvit
Kalciumvolframat — blå
Magnesiumvolframat — blåvit
920 TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
