- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 90. 1960 /
954

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 36 - Säkerhetsinstrumentering vid en modern robotbas, av Jan Kuno Möller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sprängorder. Automatiska kontrollanordningar
inom själva stationen kopplar in
reservaggregaten om den utstrålade effekten minskar
under förutbestämd nivå eller om
modulations-signaler uteblir.

Fältprov med den installerade
kommandosändaren har visat att stationen för 500 W har ett
mycket tillfredsställande cylinderformat
strålningsdiagram från den rundstrålande antennen
med 16 km höjd och ca 80 km radie för
minimi-fältstvrka. Riktantennen genererar ett
strålningsdiagram med dimensionerna 17° X 55°
vilken strålning med 10 kW ger tillräckliga
fältstyrkor ut till 1 200 km avstånd från
antenntornet.

Sekundärsystem

Ivalibreringsvagnarna (fig. 15) har utrustning
för att ta emot och registrera fjärrmätsignaler
samt demodulera och utrita dem som färdiga
mätkurvor (fig. 16). I utrustningen ingår
provningsapparatur för kontroll av känslighet hos
kommandomottagare och för simulering av
kommandosändarens sprängordersignaler.

Den fasta fjärrmätstationen innehåller de
delar av kalibreringsvagnarnas
fjärrmätutrust-ning som behövs för att ta emot, övervaka och
registrera fjärrmätsignalerna, då fjärrmätdata
omvandlas centralt. Antennen är belägen
ovanpå kontrollbyggnadens tak och består av en
riktantenn med tre spiralelement som har en
förstärkning av 20 dB och en 20° bred stråle.
Den är elektriskt kopplad till ett optiskt
centralinstrument, som användes för att rikta
antennen i de fall då den ej kan styras från
markstationen.

De använda filmkamerorna körs vanligen med
en bildhastighet av 128 rutor per sekund och
med färgfilm (fig. 17).

Tidssignalerna genereras i en
centraltidan-läggning, som innehåller en kristalloscillator
för 100 kHz med en stabilitet av 1:10 000 000.
Kristalloscillatorn synkroniseras via en
speciell radiomottagare med amerikanska
standardbyråns normalfrekvenssändare WWVH på
Hawaii. Räknekretsar och grindkretsar
producerar tidssignaler som innehåller en tolvsiffrig
binär kod repeterad 100, 20 och 1 gånger per
sekund, samtidigt som frekvenserna 1 000, 100
och 1 period per sekund alstras.
Tidssignalerna skickas ut till alla startramper och inom
IRSS-systemet via det speciella signalnät som
har byggts för IRSS-anläggningen.

Detta signal- och telefonnät konstruerades
med särskild tanke på säkerhetstjänsten
såtillvida att direkta telefonlinjer anordnades för
allt informationsutbyte som hade att göra med
tal, klargöringsorder, fjärrstyrning,
signalering och utsändning av tidssignaler. Dessa
direkta linjer var icke korskopplade i
flygbasens reguljära telefonväxel då däremot det
antal reguljära telefoner som också fordrades för
rutintrafik alla fick tillhöra telefonväxelns
vanliga, automatiska telefonnät. Detta
arrangemang tillät fullständig kontroll över de
kommunikationer som var nödvändiga för säker-

Sprängorder
Flucisäkerhets-Kontrollsiqnaler officer

Fig. Ii. Blockschema för anläggningens kommandosändare; jfr fig. 13.

Fig. 15. Mätvagn för IRSS. 1 bakgrunden mottagarantenn för
fjärrmätstationen.

Fig. 16. Blockschema för utrustningen i kalibreringsvagnarna.

TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 34 954

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:56:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1960/0980.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free