Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 36 - Metoder för radiostereofoni, av Ingemar Östberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pulssystem
De kända pulssystem, som hittills har
utvecklats, använder pulsamplitudmodulering (PAM).
Det är ju känt att en kontinuerlig växelström,
t.ex. en tonfrekvensström, kan entydigt
representeras genom sampling med pulser, vars
frekvens är minst dubbelt så stor som den högsta
frekvensen i växelströmmen.
Vid stereofonisk återgivning låter man de
båda stereokanalerna amplitudmodulera var
sin pulsföljd med samma pulsfrekvens men
inbördes fasförskjutna.
För att nedbringa den erforderliga
bandbredden får de båda pulstågen passera ett
lågpassfilter sedan de adderats till en signal. Efter
filtreringen får de nu avrundade pulserna
fre-kvensmodulera en konventionell UKV-sändare.
Vid mottagaren får man efter
frekvensmodu-latorn ut summasignalen i den PAM-form, som
erhölls efter filtret i sändaren. För att förse
de båda lågfrekvenskanalerna med respektive
höger- och vänsterinformation, måste
pulssignalen avkodas synkront med sändarsidans
pulsskift.
Kompatibiliteten upprätthålles genom att det
ju faktiskt är summasignalen som överföres i
frekvensområdet 0—15 kHz, varför en vanlig
monomottagare utan inskränkningar kan
motta ett stereoprogram monofoniskt.
Bandbreddskravet är minst 75 kHz.
Även av pulssystemen finns ett tyskt och ett
engelskt utförande. Dessa skiljer sig i stort sett
genom sättet att lösa detaljproblemen.
Siemens-förfarandet, fig. 9 och 10, utvecklat i
Tyskland, har i vardera av de två
stereoingångarna på sändaren en grind, som styrs av
en 30 kHz pulsspänning, så att varannan puls
öppnar den ena och varannan den andra
kanalen. På grindarnas utgångar erhålles därmed en
med resp. lågfrekventa spänning
pulsmodule-rad signal. Dessa adderas och påföres ett 30
kHz-lågpassfilter före FM-sändaren.
Efter mottagarens frekvensdetektor får
signalen gå två olika vägar; en som via en
elektronisk omkopplare skall förse högtalarna med
riktig information och en som efter
omformning skall styra nämnda omkopplare. En
styrning bygger på direktsvnkronisation och har
konkretiserats i den mottagartillsats som
Siemens framställt. Här filtreras 30
kHz-kompo-nenten selektivt och förstärkes så mycket, att
den erhållna spänningen direkt kan styra
omkopplaren. Omkopplaren kan bestå av ett
diodsystem, som öppnar synkront med 30
kHz-spänningen.
I det engelska Mullard-systemet, fig. 11 och 12,
erhålles pulsspänningen genom
halvvågslik-riktning av en sinusspänning, som alstras i en
32,5 kHz-generator. De båda kanalerna
puls-amplitudmodulerar var sitt pulståg på så sätt
att pulserna i de båda kanalerna blir 180°
fasförskjutna. Efter addition och lågpassfiltrering
påföres den så erhållna
modulationsspänning-en en FM-sändare.
Synkroniseringspulser av motsatt polaritet
mot modulationspulserna, adderas här också
Den modulerade och summerade
signalen efter lågpassfiltrering
Fig. 9. Modulering enligt Siemens-systemet; t.v. tonfrekventa ingående
signaler, i mitten utsignal från pulsgeneratorn, t.h. modulerad och
summerad signal efter lågpassfiltrering.
till signalen före lågpassfiltreringen. Dessa
synkpulser härrör emellertid endast från ena
kanalens pulsföljd, så att de i summasignalen
följer omedelbart på varannan
modulations-puls, nämligen 90° fasförskjuten.
I mottagaren separeras synkpulserna från
nyttosignalen efter frekvensdetektorn. De får
sedan styra en synkroniseringsoscillator,
vilken ger två styrspänningar med
fasförskjutningarna + 90° och —90°. Dessa spänningar
styr grindarna till var och en av
lågfrekvens-utgångarna, så att en riktig stereoåtergivning
erhålles.
Försämringen i signal-brusförhållande med
detta system är omkring 5 dB vid ostereofonisk
och ca 20 dB vid stereofonisk mottagning.
Ut-nivån från mottagaren minskar vid
stereosändning med ca 5 dB.
överhörningen är tämligen liten och det
uppges, att systemet utan större olägenhet kan
användas för varje slag av tvåkanalöverföring.
Teoretiskt är överhörningsdämpningen 45 dB.
Val av system
För att på ett överskådligt sätt kunna
överblicka alla de system som här kortfattat
beskrivits, har en tabellarisk uppställning gjorts,
visande de viktigaste egenskaperna, tabell 1.
Med denna som utgångspunkt kan man nu
diskutera, vilket eller vilka system som är
lämpligast.
Det är tydligt, att man för att få ett praktiskt
användbart system måste införa en
standardisering, som bör omspänna hela Europa, ja
helst hela världen. Med den mångfald system
Fig. 10. Blockschema för Siemens-systemet; upptill
sändare, nedtill mottagare.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 37 188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
