Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 38 - Amerikanska fjärr- och markrobotar, av Carl-Axel Reimer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Titan, fig. 3. Första steget utgöres av den
undre vidare cylindern.
En två-stegs krutraket är den hösten 1960
färdigutvecklade IRBM Polaris, som avses
avskjutas från undervattensbåt även i
undervat-tensläge.
Den totala brinntiden och brinnslutshöjden
är beroende av en rad faktorer, bl.a.
drivmedlets egenskaper. Några exakta siffror kan
därför icke ges. Följande ungefärliga uppgifter
kan dock tjäna som hållpunkter:
Räckvidd ................ km 500 8 000
Brinntid ................-min 1 2—3
Brinnslutshöjd .......... km 30—10 100—200
Styrning
Robotarna styrs endast under
framdrivnings-skedet. Vid brinnslutet skall roboten ha
uppnått i förväg beräknade värden ifråga om läge
i rymden, utgångsvinkel i sida, utgångsvinkel
i höjd och fart för att den därefter helt ostyrda
ballistiska banan skall träffa målet.
Värdena måste uppnås med mycket små
toleranser. Särskilt gäller detta för farten, i
synnerhet vid de vanligen använda
optimalbanorna. Toleranserna ligger där inom någon meter
per sekund. De höga kraven på utgångsvärdena
för den ballistiska banan vid brinnslutet
ställer i sin tur krav på styrsystemets precision.
Tröghetsnavigering utgör i regel grunden för
ballistiska robotars styrsystem. Gyro- och
plattformsteknikens nuvarande ståndpunkt gör det
möjligt att använda enbart tröghetsnavigering
vid räckvidder upp till IRBM-klass.
Över denna räckvidd är enbart
tröghetsnavigering icke tillfyllest, utan denna måste
övervakas och korrigeras med t.ex. ett automatiskt
kommandostyrsystem grundat på
informationer från radar (även dopplerradar för exakt
fartmätning) och på beräkningar i
automatiska räknemaskiner. Ett sådant styrsystem
användes för ICBM Atlas och avses även till en
början för Titan.
För att ge en föreställning om
noggrannhets-kraven i ett sådant interkontinentalt system
kan nämnas att denna radars lagring
möjliggör en noggrannhet i vinkel på 5 • 10"5
båg-sekunder, vilket är urmakeriprecision
tillämpad på materiel, som väger flera ton. Radarns
totala vinkelfel är mindre än 2 bågsekunder,
dvs. 0,01 milliradian. Detta innebär ett
lägesfel av 1 m på 100 km avstånd. En
förutsättning för att denna noggrannhet skall kunna
hållas är, att temperaturen under radomen
hålles konstant med en tolerans av 0,25° C.
Avsikten är att ersätta det här skisserade
styrsystemet i senare versioner av Atlas och
Titan med ren tröghetsnavigering, som nu är
under utveckling och har sådan precision att
övervakning blir onödig. I fortsättningen kan
man räkna med att ren tröghetsnavigering
kommer att användas i alla senare generationer
av ballistiska robotar för alla räckvidder.
Verkställandet av de styrorder, som
styrsystemet ger, sker vid vätskeraketer numera så
gott som uteslutande genom utvridning av ra-
ßrinns/ut
Drivflyklsbana
[-Ellipsbana-]
{+Ellips-
bana+}
Fig. 4. Sergeant
i startställning.
ketdysan, som för detta ändamål är kardanskt
upphängd. Denna metod kan ännu icke
användas vid krutraketer. Krutraketrobotar för
korta räckvidder, vilkas drivbana ligger inom
de tätare atmosfärskikten, utnyttjar ofta
vanliga, i den yttre luftströmmen arbetande roder.
Krutraketrobotar för långa räckvidder däremot
måste använda ett system, som på ett eller
annat sätt avböjer jetgaserna t.ex. genom roder
i eller bakom dysan. Rollstabilisering
åstadkommes ofta, särskilt vid större robotar,
genom särskilda små raketer, "vernier rockets".
Dessa kan även ha andra uppgifter, t.ex.
attitydreglering av roboten i samband med
nos-konseparation och finjustering av farten sedan
huvudraketerna har slocknat.
Programmet för uppfarten till brinnslutet kan
teoretiskt sett väljas på ett oändligt antal sätt.
Vissa tekniska faktorer begränsar dock
möjligheterna till ett fåtal huvudalternativ. Den
viktigaste begränsningen får man genom att
det i allmänhet — av hållfasthetsskäl — är
nödvändigt att starta lodrätt. Undantag
härifrån utgör dock de minsta markrobotarna. Så
t.ex. startas markrobotarna Sergeant och
La-crosse snett, fig. 4.
En typisk drivflyktsbana med lodstart har
Fig. 5. Exempel
på drivflgktsba-
nor;––sned-
startsbanor,
-lodstarts-
banor.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 37 1020
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
