Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 38 - Amerikanska fjärr- och markrobotar, av Carl-Axel Reimer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och undergradsbanor för samma skottvidd
måste ha större utgångshastighet än
optimalbanan. I det valda exemplet har över- och
un-dergradsbanorna givits samma
utgångshastighet.
Noskonseparation
Vid större robotar avskiljes noskonen med
stridsdel från robotens huvuddel strax efter
det att roboten gått in i friflyktsbanan, fig. 9.
Detta förutsätter att roboten är
attitydstabili-serad, vilket åstadkommes med de tidigare
nämnda "vernier"-raketerna, som fortsätter att
brinna sedan huvudmotorn slocknat.
Förbindningarna mellan noskonen och
roboten lossas exempelvis genom sprängbultar.
Därefter startas två eller flera små, framåtriktade
raketer i roboten, som härigenom erhåller en
svag retardation i förhållande till noskonen.
Retardationen kommer snabbt att skilja robot
och noskon från varandra.
Återinträde i atmosfären
Sedan roboten eller enbart noskonen i sin
ballistiska bana åter kommit in i tätare
atmosfär, sker en kraftig retardation under stark
värmeutveckling. Lufttemperaturen i
gränsskiktet kan vid interkontinentala räckvidder
uppgå till storleksordningen 10 000°C.
Åtgärder måste därför vara vidtagna för att skydda
stridsdelen. Flera olika metoder har kommit
till användning (Tekn. T. 1959 s. 907).
Problemet är givetvis störst vid de längsta
räckvidderna, där hastigheterna är störst. Till
en början utnyttjades där s.k. värmesänkor,
som består av en mycket tjock metallsköld
framför stridsdelen. På senare tid har en
annan metod börjat tillämpas, som bygger på
ytsmältning av ett lager av glasfiberarmerad
plast, med vilket noskonen kläds. Den senare
metoden har avsevärda fördelar framför
värmesänkor bl.a. genom att den kräver mindre
utrymme och vikt samt genom att den
aerodynamiska utformningen av noskonen kan
göras bättre. Härigenom erhålles större
nedslagshastighet, vilket anses vara en fördel ur
precisionssynpunkt men även minskar risken för
aktiv motverkan. Ytsmältningsmetoden torde
därför bli förhärskande i framtida ballistiska
fjärrobotsystem.
Det är naturligtvis av väsentlig betydelse för
stridsdelens skydd att den yta som skall ge
skyddet verkligen är vänd i rörelseriktningen.
Detta ombesörjes normalt genom att noskonen
utformas så att den är aerodynamiskt stabil
i det önskade läget. I vissa fall, t.ex. vid ICBM
Titan, vars noskon i en version är försedd med
värmesänka, åstadkommer ett
attitydregleringssystem redan före återinträdet att noskonen
går med spetsen före.
Verkan
Verkan i målet beror av stridsdelens styrka,
spridningen i detonationspunkten samt
robotsystemets totala funktionssäkerhet.
Styrkan av de laddningar, som i dag kan in-
Fig. 8. Olika banor för 10 000 km räckvidd; data
enligt tabell 3.
rymmas i robotar av olika räckviddsklasser,
bedömes av öppna amerikanska källor uppgå
till följande värden:
Räckviddsklass SRBM MRBM IRBM ICBM
Stridsdelens
styrka i ekvivalent
mängd trotyl 5—50 kt 0,5—2 Mt 1—5 Mt 1—8 Mt
För de robotar, som nu är under utveckling
och som kommer i tjänst vid 1960-talets mitt,
bedömes stridsdelseffekterna stiga avsevärt, i
vissa fall till värden, som ligger mångdubbelt
över de nämnda. I USA studeras nu
möjligheterna att för interkontinentala ballistiska
missiler använda superladdningar på uppemot
1 000 Mt. Samtidigt undersökes dock även
vägen att använda små billiga missiler med
relativt små laddningar, kanske väsentligt mindre
än 1 Mt.
Om spridningen i detonationspunkten
föreligger i öppen facklitteratur endast fåtaliga
uppgifter, vilkas tillförlitlighet dessutom är
svår att kontrollera. Någon uppfattning om
spridningens storleksordning kan dock
erhållas av följande två exempel. Det ena gäller en
markrobot med kort räckvidd och det andra
en interkontinental missil. Spridningsmåttet,
i?s„, anger radien i den cirkel, inom vilken
50 % av skjutna robotar faller om antalet skott
är stort.
Räckvidd .................. km 150 8 000
Spridningsradie Rä0 ......... km 0,4 5
På senare tid har ännu bättre
spridningsvärden angivits för 8 000 km skottvidd. Sålunda
anges beräknad ur 14 skott med Atlas under
andra halvåret 1959, till drygt 3 km. Dessa skott
har emellertid skjutits under särskilt gynn-
Noskon
[-Retardations-raketer-]
{+Retardations-
raketer+}
Fig. 9. [-Noskonseparation.-]
{+Noskon-
separa-
tion.+}
B
TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 34 1022
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
