Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 39 - Stabilisering av kohesionsjordar, av Lennart Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stabilisering av
kohesionsjordar
Civilingenjör Lennart Andersson, Stockholm
Med jordstabilisering i en vidare bemärkelse
menar man varje behandling av en jordart som
syftar till att förbättra dess egenskaper för en
given användning1. För material till vägar och
liknande ingenjörstekniska ändamål avser man
en förbättring i bärighet, tjälbeständighet,
kom-primerbarhet, vattenresistens m.m. I en mera
begränsad betydelse har jordstabilisering på
senare tid även fått beteckna en förbättring av
en jordarts egenskaper genom behandling på
platsen med olika slag av tillsatser som
förändrar jordartens struktur. I denna betydelse
innebär jordstabilisering ett nytillskott till
tidigare arbetsmetoder.
Utvecklingen av de moderna
stabiliseringsmetoderna började för omkring 25 år sedan,
företrädesvis i USA. Under det senaste
årtiondet har metoderna börjat användas i många
länder i en allt mer ökande omfattning vid
byggande av vägar, flygplatser,
parkeringsplatser m.m. De används dels som komplement
till de konventionella byggnadsmetoderna, dels
som ersättning för dessa vid såväl permanenta
som tillfälliga arbeten.
Utvecklingen av stabiliseringsmetoderna har
helt naturligt kommit längst i de större
industriländerna, där biltrafiken är störst. Även i
Behandlad yta
milj. m2
50-
Fig. 1. Cementstabiliseringens utveckling i USA
(enligt Svenska Cement föreningen).
624.138
Sverige, där biltätheten är bland de största i
Europa, räknad per innevånare, ehuru dock
antalet bilar per kilometer väg ännu ej är
särskilt stort, har undersökningar och fältförsök
utförts för att överföra utländska erfarenheter
till svenska förhållanden och jordarter. Av
särskilt intresse är det kalla klimatets betydelse
för användbarheten av olika
stabiliseringsmetoder.
De stabiliseringsmedel som ur teknisk och
framför allt ur ekonomisk synpunkt utomlands
visat sig vara lämpliga är bituminösa medel,
portlandcement och kalk. För 1958 års arbeten
åtgick i USA över 0,5 Mt cement (fig. 1) och
ca 0,25 Mt kalk (fig. 2). Utvecklingen i
Tyskland följer ett likartat förlopp med en
årsförbrukning av storleksordningen 100 000 t
stabiliseringsmedel. I bl.a. Storbritannien och
Ryssland har stora arbeten utförts och i de
flesta av Europas övriga länder pågår
stabiliseringsarbeten och forskning bedrivs på
området.
Varför jordstabiliseringZ
Det är lätt att förstå det stora intresset för olika
stabiliseringsmetoder, om man betänker de
oerhörda kostnaderna för moderna vägar och
flygfält. Varje möjlighet till kostnadsbesparingar
och förenklingar i arbetsmetoderna kan spara
mycket stora belopp. Stabilisering har visat sig
vara ett utmärkt sätt att nå detta mål med
bibehållen byggnadsstandard, och i många fall
kan denna höjas avsevärt till en nivå som
svårligen kan nås till rimliga kostnader med
konventionella byggnadsmetoder.
Biltrafikens snabbt ökande volym, hastighet
och tyngd medför att man numera måste ställa
betydligt högre krav än tidigare på vägarnas
stabilitet och utförande. Denna utveckling
sammanhänger med den pågående genomgripande
omgestaltningen av det moderna samhället, som
är en följd av motorismens genombrott och
framför allt av den tunga biltrafikens alltmer
växande del av det totala transportarbetet.
Utvecklingen går mycket fort, och
erfarenheterna från alla stora industriländer visar att
TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 34 1049
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
