Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 40 - Den västliga världens koppartillgångar, av SHl - Finlands malmer och deras exploatering, av WS - De finländska flottningsledernas - Fjärrvärmeleveransen till Västerås stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också världens största kända tillgångar på naturlig
koppar. I Lake Superior-området har man hittat
kopparblock vägande flera hundra ton.
I Sydamerika svarar Chile för den största
brytningen av kopparmalm. Den största gruvan är
Chuquicamata på Andernas västsida i norra Chile.
Huvudsakligen genom dagbrytning utvinns där malm
motsvarande 240 000 t/år koppar. En stor gruva är
också El Teniente i södra Chile. I Peru började man
1960 bearbeta en fyndighet i Toquepala. Den
beräknas ge ca 100 000 t/år koppar 1960, och gruvan
väntas fullt utbyggd ge 200 000 t/år koppar.
Nord-och Sydamerikas totala malmproduktion 1959
motsvarade 1 793 000 t koppar.
I södra Afrika finns mycket stora tillgångar av
kopparmalm. I Nord-Rhodesia, som har den största
produktionen, bröts 1959 malm motsvarande över
500 000 t koppar. Samma år var Belgiska Kongo
Afrikas näst största producent av kopparmalm
(280 000 t koppar), men man vet nu inte hur stor
produktionen kan bli i fortsättningen. Afrikas totala
malmproduktion 1959 motsvarade 916 000 t koppar.
Västeuropa är fattigt på kopparmalm. I
Centraleuropa är de flesta fyndigheterna uttömda. Den
största malmproducenten är i dag Jugoslavien, där
man bryter malm motsvarande ca 35 000 t/år
koppar. Finland kommer tätt efter med 30 000 t/år, och
sedan följer i ordning Sverige, Norge och Spanien.
Ar 1959 motsvarade brytningen i hela Västeuropa
113000 t koppar, medan konsumtionen var 1 545 000 t.
Till Västeuropa importeras stora mängder malm,
och 1959 var den totala produktionen av raffinerad
koppar 440 000 t. I Västtyskland, som är den största
malmimportören, tillverkas ca 280 000 t/år
raffinerad koppar. I Belgien och Storbritannien framställs
också mycket koppar ur importerad malm.
I Sverige står Bolidens Gruv AB för brytningen
av kopparmalm, som är koncentrerad till i stort sett
ett område i Västerbotten mellan Skellefte älv och
Vindelälven och ett i Dalarnas bergslag från Idre
i norr till Ljusnarsberg i söder. Det finns fem
anrikningsverk som levererar slig till smältverket i
Rönnskär, där också importerad malm bearbetas.
Verkets produktion, som är ca 40 000 t/år raffinerad
koppar, täcker ungefär hälften av Sveriges
förbrukning (Metallen 1960 h. 3 s. 97—104). SHl
Finlands malmer och deras exploatering. Bland
de finländska järnmalmerna omfattar
Otanmäki-fyndigheten (Tekn. T. 1955 s. 414), som exploateras
av det statsägda Otanmäki Oy, ca 30 Mt brytvärd
malm. Fyndigheten innehåller även titan och
vanadin. Malmbrytningen uppgår till ca 0,8 Mt/år,
varför gruvans livslängd kan räknas i decennier. För
närvarande exporteras gruvans hela produktion.
Fyndigheterna i Kärväsvaara uppgår till 1,5 Mt
god och lätt brytbar järnmalm, som med
nuvarande uttag 0,1 Mt/år torde räcka i 10—15 år.
Järnmalmen i Misi är en ny fyndighet, uppskattad
till 5—10 Mt. Malmen är av god kvalitet och
Otanmäki Oy skall börja bryta planerade 0,3—0,4 Mt/år.
Malmen skulle då räcka till för 10—20 år.
Det vidsträckta Kolari-malmfältet. i Nordfinland
torde omfatta ca 60 Mt järnmalm, varav en
tredjedel magnetit och resten hematit av mindre god
kvalitet. Man har ännu ej bestämt hur malmen skall
brytas och sålunda inte heller brytningstakten. Det
kan bli fråga om öppning av flera små gruvor eller
en koncentrerad brytning på 1 Mt/år, sedan den
nya järnvägen till fältet blivit färdig. I alla fall
kan man räkna med att Kolari-malmen kommer att
kunna brytas i flera årtionden.
På ön Jusarö, öster om Hangöudd, äger Oy Vuok-
senniska AB ett mycket stort malmfält, uppskattat
till minst 200 Mt. Här väntas industriell gruvdrift
bli inledd de närmaste åren. Då undersökningarna
inte ännu är helt slutförda, och delvis även på grund
av malmens läge, har man tillsvidare planerat att
bryta endast 0,3 Mt/år.
De sedan gammalt kända järnmalmerna i
Porko-nen-Pahtavaara i Lappland är måhända omfattande
men så fattiga att de av nu kända fakta att döma
inte kan betraktas som annat än eventuella reserver.
Bland icke-järnmalmerna är den nordkarelska
Outokumpu-förekomsten alltjämt den viktigaste.
Trots att brytningen här har pågått i 40 år återstår
ca 12 Mt malm, som med nuvarande årsbrytning på
0,7 Mt förslår för 17 år. Hanteringen omhänderhas
av statsbolaget Outokumpu Oy.
Landets näststörsta kopparproducent är
Outokumpu Oy:s gruva i Vihanti, som dock främst
producerar zinkkoncentrat. Den nuvarande brytningen, 0.4
Mt/år, torde kunna pågå några decennier framåt. Ur
gruvan utvinns också något bly.
Av Outokumpu Oy:s mindre gruvor ger Kotalahti
nickelmalm och Ylöjärvi koppar- och något
vol-framkoncentrat. Med upptagandet av driften vid
gruvan i Korsnäs, där malmtillgångarna uppskattas
till 1 Mt, ökas landets blyproduktion något.
Outokumpu Oy vidarebehandlar
malmkoncentraten från sina gruvor vid metallverk i Harjavalta och
Björneborg. Därvid erhålls som biprodukter bl.a.
silver, guld och selen.
Ur en av Atomenergia Oy (Tekn. T. 1955 s. 916)
ägd gruva i Eno utvinns smärre mängder uran.
Svavelkiskoncentrat erhålls som biprodukt vid
anrikningen vid många av de nämnda gruvorna.
Outokumpu Oy inleder dock en ny era i den finländska
svavelproduktionen 1962, då driften upptas vid
företagets nyaste gruva, i Pyhäsalmi. Denna baserar
sig på en ca 17 Mt malm, huvudsakligen svavelkis
med något koppar, zink och silver. Årsbrytningen
beräknas bli 0,6 Mt, vilket skulle ge gruvan 30 års
livslängd. Svavelkiskoncentratet skall förädlas i en
under byggnad varande fabrik i Gamlakarleby till
svavelsyra, svavel och kisbränder, de sistnämnda
en utmärkt råvara för järnframställning.
Ett för Finland unikt fynd av krommalm gjordes
hösten 1959 i utkanten av staden Kemi. Malmen
omfattar minst 20 Mt. Den är en av de största i
världen, men svår att exploatera. De
krommalmsföre-komster i världen, vilka nu är föremål för
brytning, är i allmänhet små men mycket kromrika.
Den kromförbrukande industrin har anpassats
härtill. Kemi-malmen med sitt ogynnsamma
förhållande mellan krom- och järninnehåll kan därför inte
utan vidare placeras på världsmarknaden; den
måste först anpassas efter denna. Lyckas man lösa detta
metallurgiska problem, har Finland fått en
kromgruva för decennier framåt. Blir problemet olöst,
förblir Kemi-malmen endast ett intressant
malm-geologiskt särfall (V Marmo i Mercator 1960 h. 24—
25 s. 521—523). WS
De finländska flottningsledernas sammanlagda
längd var 1959 ca 14 000 km, varav 74 °/o eller
10 400 km utnyttjades. Är 1958 utnyttjades 78 °/o av
flottningsledernas totala längd. Den flottade
virkesmängden uppgick 1959 till 10,6 milj. m3 fast mått
mot 11,5 milj. m3 1958.
Fjärrvärmeleveransen till Västerås stad från
Västerås Kraftverk ökade från 184 600 Gcal under
1958 till 245 400 Gcal (285 400 MWh) under 1959;
den högsta värmeeffekten ökade med 24 %> till 62
Gcal/h (72 MW).
1092 TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
