Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 40 - Ståls korrosion i atmosfären, av Uno Trägårdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— den ena omedelbart intill värmecentralen
med hög svaveldioxidhalt i luften, den andra
728 m därifrån där svaveldioxidhalten var
endast ungefär en fjärdedel av den förra. Den
senare stationen ingår för övrigt som
ordinarie fältstation i de nio försöksstationer som
NRC Associate Committee ön Corrosion
Research and Prevention (ACCRP) har i gång i
Kanada.
Våttiden och temperaturen på de båda
platserna var praktiskt taget lika, men då
svaveldioxidhalten var olika kunde man bestämma
dennas inflytande. Provmaterialet var
stålplåtar med måtten 100 x 150 X 3 mm och
innehållande 0,05 % C, 0,014 % P, 0,039 % S, 0,35
% Mn, 0,002 % Si, 0,066 % Cu, 0,007 % Mo,
0,048 % Ni och 0,011 % Sn. Ytan blästrades
med aluminiumoxidpulver, avfettades med
koltetraklorid samt vägdes. Plåtarnas lutning mot
horisontalplanet var 30° och riktningen sydlig.
Varje månad undersöktes tre plåtar på varje
ställe, vägdes, renbetades i 50 % HCl + 2 %
Rodine samt vägdes ånyo.
Korrosionshastighe-ten angavs av viktförlusten i mg/dm"dygn
våttid under månaden. Denna
korrosionshastighet infördes i ett tre-koordinatdiagram med
mängden utfälld svaveldioxid i mg/dm2dygn
och medeltemperaturen som de andra
koordinaterna (fig. 1).
Korrosionshastigheten ökar nästan
logaritmiskt med temperaturen. Av de erhållna
värdena har man fått följande relation mellan
korrosionshastigheten y, angiven i mg/dm2dygn
våttid
Y = 0,131 X + 0,0180 Z + 0,787
där X är utfällningshastigheten för
svaveldioxiden i mg/dm2dygn och Z temperaturen
i °F som månadsmedeltal under våttiden. Det
är klart att det angivna sambandet gäller
endast för den speciella platsen i Ottawa, på de
ställningar och med det stål som använts.
Resultat
Korrosionshastigheten på den
svaveldioxidrika platsen var under vintern högst i oktober
med 54 mg/dm2dygn våttid och sjönk
kontinuerligt till ca 26. I april steg den till 68 mg/dm2
dygn och höll sig under maj och juni vid 60
mg/dnfdygn. Under samma månader var
korrosionshastigheten på den
svaveldioxidfattiga-re platsen 26—18,6 mg/dm2dygn, steg i april
till 36 och höll sig under maj och juni vid
52—42 mg/dm2dygn.
Under vintermånaderna var våttiden per
vintermånad (november—mars) ca 16—22 dygn,
medan den under sommarmånaderna endast
var 8—9 dygn. På platsen närmast
panncentralen var mängden utfälld svaveldioxid under
vintermånaderna 1—3 mg/dnrdygn och sjönk
under sommaren till 0,6 mg/dm2dygn. På den
längre bort belägna platsen var mängden
utfälld svaveldioxid endast 0,6—0,7 resp. 0,3
mg/dm2dygn. Dessa siffror motsvarar
medeltalet för en hel månad och ej för den speciella
våttiden. På grund av vindriktning etc. är ej
halten lika under våt- och torrtid. Registrering
av svaveldioxiden enbart under våttiden har
nu införts.
Medeltemperaturen för plåtarna under
våtperioderna överensstämde förbluffande väl
med luftens medeltemperatur, bestämd av
meteorologiska avdelningen vid Department of
Transport. Detta medför en enklare
mätutrustning. Under månaderna oktober—juni var
medeltemperaturen + 6, + 2, — 4,4, — 6,6,—11,5,
— 1,5, + 3,9, + 7,8 och + 11,3°C.
En jämförelse mellan korrosionshastigheten
och våttiden hos plåtarna visar ett påtagligt
samband. Den ökade våttiden under
vintermånaderna förklarar den större korrosionen trots
lägre medeltemperatur.
Atmosfäriska föroreningar är en betydelsefull
korrosionsfaktor, om de sätts i samband med
temperaturen. Under februari med —11,5°C
medeltemperatur ökades utfällningen av
svaveldioxid femfaldigt på grund av ökad
eldning, medan korrosionshastigheten endast
ökade till den 1,6-faldiga. I april med
medeltemperaturen + 3,9° C medförde en trefaldig ökning
av föroreningshalten en ökning i
korrosionshastigheten till den 1,9-faldiga. Följaktligen
kan icke enbart svaveldioxidhalten tillskrivas
det dominerande inflytande som anges i
litteraturen.
Tidigare har nämnts att genom uppmätning
av våttiderna för den uppåtvända och den
ned-åtvända plåtytan har visats att den senare
alltid är våt längre tid än den förra både under
regnperioder och daggperioder. Orsaken till
den längre våttiden på undersidan beror på
värmeöverföringen genom strålning och
konvektion mellan mark, plåt och himmel.
Temperaturen hos en plåt föll ca 5°C under
lufttemperaturen på natten då himlen var klar och
steg till 17° C över lufttemperaturen på dagar
då solen sken.
Den goda överensstämmelse som de brittiska
undersökningarna8 visar mellan
svaveldioxid-halt och korrosionshastighet räknade per år
kan bero på att temperaturen under
våtperioden kan bli nästan densamma för alla
stationer och även totala våttiden densamma från
plats till plats under ett år. Den totala
våttiden är nämligen ej densamma som
nederbörden utan nederbördstiden pius daggtiden.
I Kanada har man sedan 1954 mätt
korrosionshastigheten hos stålplåtar vid åtta
fältstationer. Man har provat den förutnämnda
formeln för beräknad korrosionshastighet och
funnit att den ger mycket god
överensstämmelse med uppmätta värden på de flesta platser.
Däremot stämmer icke formeln för
kuststationerna emedan här salthalten i luften ändrar
korrosionsförhållandena. Man får därför
införa en term för saltutfällningen i mg/dm2dygn
våttid.
Då temperaturen hos provplåtarna synes
direkt inverka på korrosionsprocessen och då
våttiden beror på temperaturdifferensen
mellan plåt och omgivning är det viktigt att stu-
1104 TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
