- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 90. 1960 /
1134

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 41 - Petrokemisk industri i Stenungsund, av SHl - Svenska radio- och TV-sändningar på decimeterbandet, av DH - Jetbullermätningar nu på internationell basis, av BoJ - 54 uppfinningar av Televerkets anställda - Toshiba, av J-R Törnquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Petrokemisk industri i Stenungsund. Den 2
november 1960 träffades överenskommelser mellan
Svenska Esso AB, Stockholms Superfosfat Fabriks
AB tillsammans med Union Carbide Corp. samt Mo
och Domsjö AB, som möjliggör startandet av en
petrokemisk industri i Stenungsund. Härigenom får
svensk kemisk industri tillgång till ett mycket stort
utvecklingsområde (Tekn. T. 1959 s. 181).

Svenska Esso skall bygga en krackningsanläggning
("steam-cracker") som i storlek kan mäta sig med
liknande anläggningar i andra länder (Tekn. T. 1959
s. 44, 692). Man skall kracka 200 000—300 000 t/år
petroleumfraktioner på sådant sätt att en relativt
stor mängd olefiner bildas (Tekn. T. 1959 s. 1246).
Som en viktig biprodukt erhålls motorbensin. De
gasformiga kolvätena skall separeras och renas, och
anläggningen kommer att ge eten, propen och butadien.

Det är meningen att dessa gaser skall levereras
genom rörledningar till ett antal intilliggande
industrier som bearbetar dem till flytande eller fasta
produkter. Dessa kan sedan transporteras till andra
fabriker som tillverkar färdigprodukter. Av
förädlingsindustrierna i Stenungsund har Mo och Domsjö
samt ett av Fosfatbolaget och Union Carbide
nybildat svenskt företag överenskommit med Svenska
Esso att ta hand om etenen.

Mo och Domsjö skall sålunda bygga en fabrik för
ca 10 000 t/år etylenoxid som skall vidarebearbetas
i företagets anläggning i Örnsköldsvik och av dess
dotterföretag Berol i Mölndal. Härvid kan
etylen-oxiden ge ett stort antal produkter, bl.a.
etylengly-kol, lösningsmedel, etylhydroxietylcellulosa
(Modo-coll) och specialprodukter för syntetiska tvättmedel.

Fosfatbolaget—Union Carbide skall bygga en fabrik
för tillverkning av till en början ca 15 000 t/år
hög-tryckspolyeten, varvid Union Carbides stora
erfarenhet på detta område skall utnyttjas. Polyeten,
som i dag inte tillverkas i Sverige men används till
ett stort antal artiklar, blir ett värdefullt
komplement till Fosfatbolagets nuvarande tillverkning av
PVC och melaminplast.

Om erforderliga tillstånd erhålls, ämnar man börja
anläggningsarbetena våren 1961 och hoppas ha
fabrikerna i drift sommaren 1963. Investeringen
beräknas till totalt ca 200 Mkr., och totala antalet
anställda i de aktuella industrierna uppskattas till 400.
Detta är emellertid bara en första etapp i byggandet
av ett stort centrum för kemisk industri, eftersom
de planerade fabrikerna kan utnyttja bara en del av
krackningsanläggningens produkter. SHl

Svenska radio- och TV-sändningar på
decimeter bandet. För svenska TV-sändningar används
nu ett antal kanaler inom frekvensbanden 1 och 3
i metervågsbandet (VHF). Dessa band är än så länge
tillräckliga och ger även ett visst reservutrymme.

Televisionen har även tilldelats två frekvensband
inom frekvensbanden 4 och 5 i decimeterbandet
(UHF). Dessa band är ännu ej uppdelade i kanaler,
vilket dock troligen kommer att ske vid en våren
1961 planerad våglängdskonferens i Stockholm. I
Tyskland och Italien har emellertid delar av
decimeterbandet redan tagits i anspråk för TV.

Decimeterbandet medger en bättre distribution av
redan existerande program. Dessutom kommer det
att där finnas plats för ytterligare ett TV-program.
Även färg-TV har här sin givna plats.

Det är troligt att det kommer att dröja rätt många
år innan UHF-nätet blir utbyggt i Sverige. En del
radiofirmor börjar emellertid att planera härför och
man diskuterar hur allmänheten bäst skall kunna
ta emot UHF-sändningarna.

För den kategori som hunnit skaffa sig TV-mot-

tagare enbart avsedda för metervågsbandet avser
man att tillverka och saluföra en kanalomvandlare
som kan omvandla den inkommande UHF-kanalen
till en VHF-kanal, som finns tillgänglig i
mottagaren. Denna omvandlare kan även placeras centralt
i hus med centralantennanläggning, varigenom
husets alla hyresgäster kan komma i åtnjutande av den.

Då UHF-sändningar blir verklighet kommer
givetvis TV-apparaterna att tillverkas så, att man med
dem kan ta emot alla sändningar utan extra
tillsatsapparater (enl. Svenska AB Philips). DH

Jetbullermätningar nu på internationell basis.

I oktober 1960 har man inom en internationell
expertgrupp vid OEEC kommit överens om
gemensamma metoder för jetbullermätningar. Deltagande
länder var Danmark, Holland, Italien, Schweiz,
Storbritannien, Sverige, Tyskland och USA.

Bullerbestämmelserna för de internationella
flygplatserna måste vara likartat utformade, då det
annars skulle bli omöjligt för flygplanstillverkare och
flygtrafikföretag att uppfylla alla krav, som kan
tänkas uppställas lokalt. Överenskommelsen ger nu
möjlighet till utbyte av data mellan länderna för de
dyrbara prov, som måste göras, för att man skall
få klarhet i var toleransgränsen för buller ligger för
en medelperson.

De flesta jetflygplanen har nu ljuddämpare, som
dock minskar flygplanens möjligheter att ta
betalande last. Andra sätt att minska bullerstörningarna är
startmetoder, som ger snabbast möjliga stigning,
eller stigflygning till närmaste kust, varefter
motor-pådraget ökas. Minskning av motorpådraget över
tätbebyggelse är också ett alternativ. Den teknik, som
tillämpas, blir beroende av de lokala
omständigheterna. För jämförande bullermätningar har de nu
gemensamt antagna metoderna stor betydelse. BoJ

54 uppfinningar av Televerkets anställda
anmäldes 1959; detta är 15 flera än under 1958. För 42
anmälda uppfinningar har patentansökningar
utarbetats och inlämnats till Patentverket av
Telestyrelsens patentavdelning. Vid slutet av 1959 var 228
patentansökningar under behandling, vilket
sammanhänger med att behandlingen av en patentansökan
kräver flera år. Av de 228 patentansökningarna
avsåg 38 uppfinningar inom den elektroniska
kopplingstekniken. Telestyrelsen hade vid ingången av
1960 nyttjanderätten till 105 gällande patent på
anställdas uppfinningar ("Det hände 1959", Stockholm
1960). WS

Toshiba, Tokyo Shibaura Electric Company Ltd.,
är Japans ledande elektroinduslri. Företaget
grundades för 80 år sedan, har ett aktiekapital av ca
210 Mkr. och omfattar 19 fabriker och 4
laboratorier. Antalet anställda uppgår till 39 000.
Verksamheten omfattar bl.a. lampor och elektronrör,
transistorer, telekommunikationer, elektroniksystem,
starkströmstillämpningar, automatiseringsutrustning
och processinstrumentering.

Toshibas exportmarknad omfattar mer än 60
länder. International General Electric,
exportorganisation för General Electric Co., äger aktiemajoriteten
i Toshiba. Enligt en överenskommelse 1959
tillverkar Toshiba transistorradioapparater och vissa
elektroniska komponenter för IGE till försäljning på
marknader utanför USA och Kanada.

Efter de senaste, nyligen fullbordade
utbyggnaderna av fabrikerna för tillverkning av
transistorradioapparater är Toshiba världens största tillverkare på
detta område (Electronics and Communications
(Kanada) juni 1960 s. 54). J-RTörnquist

TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 40 J]]]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:56:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1960/1160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free