Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 41 - Nya metoder - Vakuumbehandling av smält stål, av SHl - Paraformaldehyd i alkyder, av SHl - Billigare nitridbunden kiselkarbid, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Apparat
för
vakuumav-gasning av stål; [-vakuumbehålla-rcn-]
{+vakuumbehålla-
rcn+} i dess två
olika lägen.
I kärlets topp finns ett elvärmeelement, bestående
av en 2,4 m lång grafitstav för 750 kVA enfaseffekt,
som skall hålla infodringen vid det smälta stålets
temperatur. Som vakuumpump används en fyrstegs
ångejektor för ca 3 700 ma/min gas. Dessutom finns
en parallellt arbetande vakuumpump som mycket
snabbt evakuerar kärlet. Efter användningen fylls
detta på 15 s med kvävgas.
Apparatens avverkning bestäms av de behandlade
portionernas storlek och antal. Behandlingens effekt
står i relation till cirkulationsfaktorn som är det
genomsnittliga antal gånger varje stålpartikel utsätts
för vakuum. Vid t.ex. 0,015 ®/o ursprunglig syrehalt
och 0,2 ’°/o kolhalt minskas stålets syrehalt ungefär
till hälften vid cirkulationsfaktorn 1, medan ingen
nämnvärd ytterligare minskning av syrehalten
uppnås, om cirkulationsfaktorn är över 3 (fig. 2).
Med hänsyn till temperaturfallet i skänken m.m.
bör hela vakuumbehandlingen inte ta mer än 15
min. Av denna tid åtgår 3 min för tillsats av
legeringsämnen och deoxidationsmedel vid
behandlingens slut; 12 min återstår alltså för avgasningen. För
att en cirkulationsfaktor av 3 skall uppnås med en
skänk rymmande 200 t stål måste detta passera
sugröret med en hastighet av 100 t/min därför att
halva tiden åtgår för vakuumkärlets fyllning och halva
tiden för dess tömning. För den amerikanska an-
Syreha/t
%
0 1 2 3^5
Cirkulationsfaktor
Fig. 2. Ståls syrehalt vid olika cirkulationsfaktorer;
- ursprunglig kolhalt 0,20 °/o;––ursprunglig
kolhalt 0,05 «/o.
läggningen räknar man med 30—40 portioner vid
varje behandling.
Stålets snabba cirkulation ger enligt uppgift en
mycket god omröring, varigenom legeringsämnen
och deoxidationsmedel blandas väl med stålet.
Avgasningen kan följas genom mätning av trycket i
vakuumkärlet. Härigenom sägs man vinna
att stålets syrehalt är känd under hela
behandlingen och kan regleras noggrant;
att halvtätat stål med låg kolhalt kan tillverkas;
att stålets sammansättning kan regleras inom
mycket snäva gränser genom tillsatser i vakuumkärlet;
att legeringsämnen och deoxidationsmedel kan
sparas;
att spårelement, såsom Al, B, Ti, Zr och Nb, kan
införas med precision och ekonomi oberoende av
deras affinitet till syre.
Vid vanlig ståltillverkning under atmosfärstryck
medför minskning av stålets kolhalt till mycket låga
värden att en ökning av dess syrehalt måste
accepteras. Vakuumbehandling är emellertid ett effektivt
sätt att minska stålets kol- och syrehalt samtidigt
(F Harders, H Knuppel & K Brotzmann samt E A
March i Journal of Metals maj 1960 s. 398—403
resp. 404). SHl
Paraformaldehyd i alkyder
I de allra flesta av handelns oljemodifierade
alkyder är polyolen antingen glycerol eller pentaerytritol.
Den senare används emellertid nästan uteslutande
till feta alkyder därför att de magrare gelatinerar
innan syratalet fallit tillräckligt. Detta kan
emellertid undvikas genom tillsats av glykoler eller
enba-siga syror som minskar antalet reaktiva grupper
i reaktionsblandningen.
Syrorna ger alkydlacker med goda filmegenskaper
men är dyra. Etylenglykol är den ekonomiskt mest
tilltalande tillsatsen i magra pentaerytritolalkyder
och används i stor utsträckning i USA. En tredje
metod har visat sig vara tillsats av
paraformaldehyd, vars CH,0-enheter var och en antas reagera
med två hydroxylgrupper i samma erytritolmolekyl.
Paraformaldehyden tillsätts normalt efter oljans
omestring med pentaerytritol och sedan
ftalsyra-anhydriden tillförts. Den enda avvikelsen från
vanligt arbetssätt är att temperaturen härvid hålls låg
för att paraformaldehyden skall få tillfälle att
reagera. Därefter kan man höja till normal
förestrings-temperatur, eftersom den reagerade formaldehyden
är irreversibelt bunden.
Helt oväntat har det visat sig att
paraformaldehyden minskar ftalsyraanhydridens och ftalsyrans
sublimering i frånvaro av lösningsmedel. Förlusten av
ftalsyraanhydrid blir alltså mindre.
Paraformaldehyd-pentaerytritolalkyder är mörkare
än andra alkyder, men detta tycks inte inverka på
lackfilmens färg och resistens mot för stark
bränning. Deras egenskaper skiljer sig inte mycket från
andra alkyders, men användning av
paraformaldehyd för modifiering av feta pentaerytritolalkyder
synes dock kunna vara av intresse för
lacktillverkare (A W E Staddon i Paint Manufacture aug.
1960 s. 279—284). SHl
Billigare nitridbunden kiselkarbid
I USA har man nu utarbetat en metod för
tillverkning av nitridbunden kiselkarbid till ett som man
hoppas konkurrenskraftigt pris. Detta är av
särskilt intresse för aluminiumindustrin, eftersom
kiselkarbid, särskilt den nitridbundna, är ett idealiskt
ugnsinfodringsmaterial som emellertid hittills varit
TEKNIS*. TIDSKRIFT 19(50 H. 40 1139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
