Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 41 - Nya metoder - Billigare nitridbunden kiselkarbid, av SHl - Andras erfarenheter - Fotokemiska minnen, av SHl - Billigare uretangummi, av SHl - Antiseptikum för tvål, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för dyrt (Tekn. T. 1960 s. 1027). Bara 37 mm tjock
kiselkarbid gör bl.a. samma tjänst som ett 300 mm
tjockt kolfoder, varigenom cellen kan göras större
och ges en bättre konstruktion.
Oxidbunden kiselkarbid kostar ungefär hälften så
mycket som den hittills tillverkade nitridbundna
men kan inte användas i aluminiumindustrin därför
att den förstörs av smältelektrolyten. Den
nitridbundna karbiden har tidigare gjorts av en
blandning av karbid- och kiselpulver som sintras i
kväveatmosfär, varvid ett nätverk av polymeriserad
kisel-nitrid SisNä uppstår.
Vid den nya processen undviks användning av den
dyra kiseln; i stället utnyttjas en tillsats, vars
natur inte bekantgjorts, för bildning av ett komplext
kiselnitridskelett som inte är identiskt med
SisN4-skelettet. Det nya materialet, som kallas Crystolon
63, har ett pris som ligger mellan den oxidbundna
och äldre nitridbundna kiselkarbidens (Chemical &
Engineering News 8 aug. 1960 s. 52). SHl
andras erfarenheter
Fig. 2. Spiropyran.
II
0
Fig. 1. Biantron.
O
H
i
— N = C —
Fig. 3. Salicylaldehydanilid.
rar bara om en lösning av vissa fotokroma ämnen
hålls vid tillräckligt låg temperatur. På sista tiden
har man emellertid funnit ämnen som fungerar som
minnen även vid rumstemperatur, antingen lösta i
vätskor eller i plastfolier. Den sistnämnda typen av
fotokemiskt minne öppnar tydligen möjligheter för
praktiskt utnyttjande.
Slutligen har man också funnit fotokroma ämnen
som ändrar färg även om de utsätts för
högenerge-tiska elektroner eller joniserande strålning. De bör
kunna användas till enkla dosimetrar för radioaktiv
strålning (Y Hirshberg i New Scientist 2 juni 1960
s. 1423—1425). SHl
Fotokemiska minnen
Ett antal kristallina organiska ämnen som normalt
är färglösa eller har mycket svag färg blir starkt
färgade, om de bestrålas med ultraviolett ljus. När
belysningen upphör bleknar färgen spontant, och så
småningom återtar kristallerna normalt utseende.
Detta fenomen, som vanligen kallas fototropi, har
studerats av många forskare? men dess mekanism
är i de flesta fallen inte fullt utredd.
Termokroma föreningar, dvs. ämnen som ändrar
färg vid upphettning, har varit kända sedan 1909.
De första var biantroner (fig. 1); senare har man
upptäckt att vissa spiropyraner (fig. 2) har samma
egenskap. I början av 1950-talet studerades inverkan
av långvågigt ultraviolett ljus på ämnen tillhörande
de båda nämnda grupperna. Man fann då att
färglösa eller svagt gula lösningar av dessa föreningar
blev starkt gröna vare sig de var termokroma eller
ej, om de hölls vid —60 till —100°C vid
bestrålningen.
Den gröna färgen förblev oförändrad efter
bestrålningen så länge temperaturen hölls tillräckligt låg
men började blekna vid uppvärmning. Vid en viss
temperatur återfick lösningarna sitt ursprungliga
utseende. En och samma lösning kunde färgas och
avfärgas ett stort antal gånger. Denna typ av
reversibel färgändring kallas fotokromi. Den har
iakttagits även hos enklare ämnen än biantroner och
spiropyraner, t.ex. salicylaldehydanilider (fig. 3) som
blir röda, om de bestrålas vid —80°C.
Slutligen har man i ett antal fall av fotokromi
funnit att den av UV-ljus alstrade färgen kvarstår
obegränsad tid i mörker men bleks av synligt ljus.
Färgändringarna kan upprepas många gånger. Den
reversibla fotokemiska reaktionen har kallats det
fotokemiska minnet. Den är nämligen den först kända
fotokemiska process som har i princip samma
egenskaper som en automatisk räknemaskins minne.
Den beskrivna typen av fotokemiskt minne funge-
Billigare uretangummi
En ny grupp av uretanelaster, framställda av
poly-propylenglykol och tolylendiisocyanat, studeras i
USA, därför att polypropylenglykol är billigare än
de hittills använda polyetrarna och polyestrarna.
Man ämnar tillverka de nya elasterna i halvstor
skala och väntar att de skall få användning till
packningar, ytbeläggningar och andra ändamål för
vilka ett nötningståligt material behövs.
Polypropylenglykol och tolylendiisocyanat bringas
att reagera till en flytande förpolymer som vid
formningen vulkas till en elast. Härvid används
4,4’-metylen-bis(2-kloroanilin), ricinolja och ett derivat
av trimetylolpropan eller en kombination av de
båda vulkmedlen; det bästa gummit lär erhållas med
den förstnämnda diaminen (Chemical & Engineering
News 18 april 1960 s. 108). SHl
Antiseptikum för tvål
Ett nytt antiseptikum för tvål, kallat diafen, är en
blandning av 5,4’-dibromosalicylanilid och
3,5,4’-tribromosalicylanilid i förhållandet 1:3. Det är
mycket mindre giftigt än nu använda antiseptika och
lär inte irritera människans hud. Dock är en halt
av diafen på 0,3—0,5 ®/o i tvål tillräcklig för god
antiseptisk verkan.
Då diafen är färglös, missfärgar den inte
produkten, och då den är stabil vid hög temperatur, kan
den sättas till tvålen medan denna är flytande. Vid
upprepad tvättning minskas den på huden
befintliga diafenen endast långsamt. Den reagerar
nämligen med proteinerna i hudens yta till en olöslig
förening. Därför kan den inte heller tränga in i
hudens känsligare delar.
Diafen kan även få annan användning än i tvål
och kosmetika, t.ex. i plaster. Då den är stabil vid
upp till 260°C, kan den sättas till plaster vid
dessas tillverkning eller formning. Den kan vidare
anbringas på fibrer och textilier som härvid skyddas
mot angrepp av bakterier och mögelsvampar
(Chemical & Engineering News 23 maj 1960 s. 51). SHl
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 40 J]]]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
