Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 44 - Tendenser inom medicinsk elektronik, av J-R Törnquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Datamaskiner för diagnoser
På senare tid har man på flera sjukhus i
utlandet prövat elektroniska datamaskiner som
hjälpmedel vid ställandet av diagnoser;
tidigare har nian iiven använt hålkortsmaskiner
för samma ändamål (Tekn. T. 1956 s. 322). Den
elektroniska diagnostikmaskinen har i sitt
minne ett register över sjukdomar och deras
symptom. För en viss diagnos inmatas data om
patientens symptom och resultaten av gjorda
undersökningar. Maskinen ger dels en lista
över möjliga diagnoser, dels förslag till
ytterligare undersökningar för att säkerställa en
viss diagnos. För de uppgivna diagnoserna har
maskinen kunnat ånge den relativa
sannolikheten för att dessa är riktiga.
Vid programmering av detta slag för
datamaskiner har ett nytt krav på den medicinska
vetenskapens metoder väckts. En viss
sjukdomsbild karakteriseras av sina symptom, men
dessa uppträder ej alltid samtidigt och uteblir
ibland helt. Sjukdomsbeskrivningen skulle för
att bättre anpassas till programmeringens krav,
åtföljas av sannolikhetstal för de olika
symptomen. Sådana sannolikhetstal borde kunna
fram-räknas ur det stora erfarenhetsmaterial som
vilar i sjukhusjournalerna landet runt.
Hittills gjorda maskindiagnoser har inskränkt
sig till några begränsade sjukdomsgrupper, t.ex.
hudsjukdomar, blodsjukdomar och
ögonsjukdomar. Fördelarna därvid har bl.a. varit, att
man i de fall då sällsynta sjukdomar förelegat
har kunnat uppmärksamma dessa på ett
tidigare stadium.
För massundersökningar av stora
befolkningsgrupper är datamaskiner uppenbarligen av
stort värde. Tillförlitligheten vid sådana
diagnoser är i god paritet med vad en läkare kan
väntas prestera. Detta har visats vid försök vid
New York Hospital, där ett stort antal formulär
med sjukdomshistorier med kända diagnoser
bearbetats dels av läkare som ej fick se eller
undersöka patienterna, dels av en datamaskin.
Datamaskinen lämnade rätt diagnos i 48 %
och läkaren i 43 % av fallen.
På grund av de höga kostnaderna för en
datamaskin bör ett centralt system betjäna många
sjukhus via telefon- eller telenätet.
Elektronisk övervakning av svårt sjuka
Automatiserad sjukhusvård är ett ofta använt
uttryck inom den medicinska elektroniken.
Liksom automatisering inom industrin framtvingas
av brist på arbetskraft och krav på en högre
effektivitet, kommer samma krav inom
sjukhusvården att mer och mer aktualisera en
automatisering. I första hand kommer denna att
gälla övervakning av akut, svårt sjuka
patienter. Den övervakande elektroniska apparaturen
liar härvid två funktioner, automatisk
registrering och logisk bedömning av patientens
tillstånd.
En sådan automatisk övervakning har nyligen
införts på intoxikationsavdelningen vid Söder-
sjukhuset i Stockholm. Härvid kan centralt från
fyra isoleringsrum rektaltemperaturer
observeras på en galvanometer och EKG registreras.
En sköterska övervakar dessa data samtidigt
från flera patienter, som ofta ligger
medvetslösa i flera dygn.
Principiellt är det möjligt att automatiskt
uppta alla aktuella fysiologiska data såsom
blodtryck, puls, temperatur, fosterljud, andning
samt EKG. Data registreras exempelvis på
fler-punktskrivare. Särskilt för t.ex. hjärtsjuka,
chockade eller nyopererade patienter kan
dylik övervakning bli värdefull. Nu tar man
vanligen endast stickprov på sådana fysiologiska
data medan patienten ligger obevakad i
mellanperioderna. Vid automatisk övervakning ges
larm, när något av mätvärdena passerar
inställda marginalvärden. En sköterska kan från en
central samtidigt övervaka flera patienter.
Automatiska behandlingssystem
I vissa fall bör apparaten själv kunna reglera
tillförseln av läkemedel t.ex. i intravenöst
dropp. Vid Mayo-kliniken i USA har ett
automatiskt system för narkosgivning använts. Med
EEG registreras hjärnans elektriska aktivitet,
vilken ger ett snabbt besked om patientens
narkosdjup, och denna signal får styra tillförseln
av narkosmedel. Denna automatiska
narkosgivare utgör således ett slutet system med
negativ återkoppling.
Automatiska hjärtstimulatorer är en annan
typ av elektronisk apparatur för terapeutiska
ändamål. Genom ett operativt ingrepp har två
elektroder förbundna med en impulsgivare
anbringats på hjärtat. I det fall den normala
hjärtverksamheten upphör kan hjärtat
stimuleras till kontraktioner genom impulsgivaren.
En annan form utgöres av en enhet, som helt
är placerad utanpå patienten, och som via
elektroder på bröstet övervakar
hjärtverksamheten. När denna iir normal ingriper
apparaten ej men den ger omedelbart stimulerande
impulser då hjärtat stannar. Samtidigt utgår
larmsignal som tillkallar läkare.
Detta system för automatisk övervakning och
terapi stör patienten mindre än en ständig
manuell passning. En automatisk övervakning
av blodtrycket sker nästan omärkligt för
patienten. På ett finger anbringas en liten enhet
stor som en fingertuta. Trycket ökar periodiskt
i denna. När trycket överstiger blodtrycket når
ej pulsen fram, vilket observeras akustiskt,
optiskt eller med ledning av fingrets volym
och motsvarande tryck registreras.
Elektroniska proteser
Elektronisk teknik används även för att lindra
skadeverkningar av sjukdomar eller lyten. Som
exempel må nämnas apparater under
utveckling för läsning av tryckt text för blinda,
hin-derdetektorer för blinda för lokalisering av
och bedömning av avståndet till föremål och
hinder, hörselapparater av olika slag för döva
1224 TEKNISK TIDSKRIFT 19<50 H. 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
