Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 45 - Nya material - Korrosionsfast nickellegering, av SHl - Olinjära dielektrika inom elektroniken, av J-R T - Korrosionsfasta tantallegeringar för hög temperatur, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya material
Korrosionsfast nickellegering
En amerikansk nickellegering, kallad Ni-o-nel och
nominellt innehållande 42 °/o Ni, 21,5 %> Cr, 3 °/o
Mo, 2.25 °/o Cu samt Mn, Si, C, Ti och Fe, kan
normalt erhållas som tunnplåt och band i glödgat
tillstånd. Materialet har då 59,5—73,5 kp/mm2
brottgräns, 24,5—42 kp/mm2 0,2-gräns, 35—50 °/o
förlängning samt hårdheten 75—90 Rockwell B.
Den relativt höga nickelhalten och närvaron av
krom, koppar och molybden gör legeringen resistent
under reducerande betingelser, t.ex. i svavelsyra och
fosforsyra, medan kromen och nickeln gör den
resistent mot många oxiderande kemikalier, såsom
salpetersyra, lösningar av nitrat, samt koppar(II)-,
järn(III)- och kvicksilver-(II)-salter utom
kloriderna. Genom att legeringen står emot både
reducerande och oxiderande, korrosiva lösningar har den
ett stort användningsområde.
Som exempel kan nämnas att den kan användas
i kontakt med upp till 40-procentig svavelsyra vid
koktemperatur, med upp till 60-procentig vid 80°C
och med syra av alla koncentrationer vid upp till
ca 65°C. Vidare tål legeringen våt svaveldioxid och
svavelsyrlighetslösningar, även om dessa innehåller
betydande mängd svavelsyra. Den är resistent mot
ren fosforsyra av alla koncentrationer och
temperaturer upp till kokande 85 %> fosforsyra.
Legeringen är användbar i kontakt med
salpetersyra av alla koncentrationer och temperaturer upp
till 65-procentig syra. Den har vanligen inga
fördelar framför austenitiskt rostfritt stål vid
hantering av ren salpetersyra, men den är avsevärt
bättre, om syran innehåller svavelsyra, fosforsyra eller
små mängder klorider eller fluorider.
Legeringen har stor resistens mot de flesta
organiska syrorna, även kokande isättika,
mvrsyra-ättiksyrablandningar, malein- och ftalsyra. I
havsvatten är den avsevärt mera resistent än de flesta
rostfria stålen mot punktangrepp och
spaltkorrosion efter beväxning (Material in Design Engineering
juni 1960 s. 9—10). " " SHl
Olinjära dielektrika inom elektroniken
Olinjära dielektrika kallas material som, utnyttjade
i en kondensator, ger en laddning som ej varierar
linjärt med den pålagda spänningen. Om en pålagd
växelspänning får fullborda en period, kommer för
olinjära dielektrika kurvan för laddningen som
funktion av spänningen att få ett hysteresförlopp, varav
namnet ferroelektrika (Tekn. T. 1955 s. 985; 1957
s. 816).
Hysteresfenomenet är begränsat till temperaturer
lägre än curiepunkten, exempelvis 23°C för
seignett-salt, NaKC4H4O0 • 4H.O, och 120°C för bariumtitanat,
BaTi03. Vid curiepunkten uppträder reversibla
kristallomvandlingar i materialet. Analogt med
förhållandena vid ferromagnetiska material talar man för
ferroelektrika om mättningspolarisation, remanent
polarisation och koercitivkraft och naturligtvis
diel-konstant. Dielkonstanten, som är hög, når ett
maximum i närheten av curiepunkten. Normalt
förekommer vidare domänstruktur vilket kan påvisas visuellt.
Som exempel på några ferroelektrika kan
nämnas blytitanat PbTiOs, blynitrat Pb(N03)2,
kalium-niobat KNb03, guanidinaluminiumsulfathexahydrat
NHC(NH2)„A1H(S04)2- 6HhO och triglycinsulfat
(CH„NH„CÖ0H)3- H2SO4.
Ur användningssynpunkt kan ferroelektrika
uppdelas i två huvudgrupper, de med en smal
hysteres-kurva och de med en nära rektangulär kurva. Den
första typen användes för spänningsvariabla
kondensatorer och dielektriska förstärkare. Den andra
typen, som utmärks av två stabila
polarisationslägen, har föreslagits för användning som
kopplings-och minneselement inom datamaskintekniken.
Vissa begränsande egenskaper må nämnas:
dielkon-stantens temperatur- och frekvensberoende, med
frekvensen ökande dielektriska förluster, i en del
fall kraftiga åldringsfenomen samt svårigheter att
reproducera materialegenskaperna (R Gezelius i
"Olinjära dielektrika och deras användning inom
elektroniken" FOA 3-rapport A 442 Stockholm 1960).
J-R T
Korrosionsfasta tantallegeringar för
hög temperatur
En legering av 90 °/o Ta och 10 "/o W uppges vara
stark och duktil vid —130 till + 2 870°C. Orsaken
till dessa förvånande egenskaper är en mycket låg
halt av metalliska föroreningar. I allmänhet anses
spår av järn, kobolt, nickel och andra metaller inte
vara skadliga föroreningar i tantal-volframlegeringar,
och man har därför koncentrerat sina ansträngningar
på minskning av halten av kol, syre ocli kväve.
Genom smältning i elektronstrålugn kan man
emellertid inte bara minska de icke-metalliska
föroreningarna till 20 mg/kg O, 15—30 mg/kg N och 50—
100 mg/kg C utan också minska halten av
metalliska föroreningar. Kallpressade stavar av tantal- och
volframpulver smälts i ugnen och ger ett 100 mm
rågöt som smälts på nytt till 125 mm göt med hög
renhetsgrad.
Legeringen kan smidas vid 1 100°C och sedan
bearbetas vid en temperatur under 540’°C. Den har
god slagseghet vid ned till —• 130°C. Den kan
gas-bågsvetsas eller elektronstrålsvetsas och ger härvid
svetsar med god slagseghet vid rumstemperatur. Den
har ett större brottgräns-viktförhållande vid 1 370°C
än andra legeringar som svetsade har god slagseghet
vid rumstemperatur. Den har lika hög brottgräns
som volfram vid upp till 2 870°C och kan lätt
bearbetas med skärande verktyg.
Legeringen är tillgänglig som göt med 125 mm
diameter och upp till 1 050 mm längd samt som
stång, tråd och tunnplåt med upp till 750 mm bredd.
Priset på göten är ca 45 $/lb (ca 515 kr/kg) så
länge råmaterialen kostar 25—30 $/lb.
En tan tallegering med 5—20 «/o Cr och 2—25 ’%> W
kan enligt uppgift varmbearbetas. Den är mycket
resistent mot oxidation och andra former av
korrosion vid upp till ca 1 100°C eller mer samt har god
hållfasthet vid hög temperatur. Legeringen kan
därför användas till skövlar och ledskenor för
gasturbiner, avgasventiler i förbränningsmotorer, i
värmeväxlare och som ytskikt för retorter och
reaktionskärl inom kemisk och metallurgisk industri. Den
får bästa egenskaper, om den inte innehåller mer
än 0,5 ;%> C, 0,8 «/o O, 0,2 »/o N och 5 »/o Fe
(Chemical & Engineering News 21 mars 1960 s. 55;
En-gineers’ Digest april 1960 s. 83). SHl
1246 TEKNISK TIDSKRIFT 19<50 H. 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
