Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 45 - Konstruktionsändringar — en samarbetsfråga, av Tage Florin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olämpligt att lämna generella meddelanden om
ändringen och därav betingade åtgärder. Man
kan tvingas till en mer eller mindre uttalad
specialbehandling av de olika marknaderna.
För att ytterligare tillspetsa svårigheterna,
kan det inträffa, att ett reservdelsbyte så att
säga lyfter upp den reparerade maskinen till
ett annat utvecklingsstadium. Det gör att
maskinens tillverkningsnummer inte längre ger
en tillförlitlig uppgift om vilka reservdelar,
som är de riktiga vid nästa reparationstillfälle,
med ty åtföljande risk för komplikationer och
merarbete vid en kommande
reservdelsbeställning.
Allt detta är en följd av att ändringen har
genomförts, utan att man först bedömt
relationen mellan de kostnader, som uppkommer
utanför tillverkningens sfär och de vinster, som
man kan göra av tekniskt eller ekonomiskt slag
i tillverkningen. Därmed tvingas man i
efterhand att göra en sådan bedömning, inte minst
mot bakgrund av den effekt dessa förhållanden
kan få på de olika mellanledens
försäljningsintresse. Det kan då visa sig, att man
manövrerats in i ett läge, där t.ex. prispolitiken för de
delar, som berörs av ändringen, måste läggas
så, att de nämnda nackdelarna dämpas för alla
som sysslar med maskinens försäljning. De
vinster som man ansåg sig uppnå på
tillverkningssidan har i ett större sammanhang
kunnat visa sig vara bedrägligt sken och inte
verklighet.
Alla dessa problem accentueras allteftersom
företagens totala marknad vidgas. De
europeiska marknadsgrupperingarna är ju högaktuella,
men vår maskinexport tränger även utanför
dessa områden. Så länge en tillverkare arbetar
på en lokal marknad, är dessa problem inte så
framträdande. De kan relativt enkelt avhjälpas
med mer eller mindre improviserade åtgärder.
Ökade tidsavstånd och högre
transportkostnader kräver ett organiserat uppträdande, för att
eventuella skadeverkningar skall kunna
begränsas och hållas under kontroll.
Tidigare då varje fabrikant verkade inom ett
relativt litet område med ingen eller obetydlig
konkurrens, hade kunden endast få alternativ
att välja mellan. Den ökade konkurrensen på
vidgade marknader ger köparen större
valmöjligheter. Han blir mer anspråksfull och ställer
starkare krav på att få just sina problem lösta.
Det gör att försäljningssidan behöver
flexibilitet i sortiment och leveranskapacitet. Samtidigt
ökar tillverkningssidans krav på längre
tillverkningsserier och färre produkttyper.
Intressedualismen mellan företagets huvudgrenar
skärps och fördjupas.
De alltmer komplicerade
marknadsförhållandena tvingar fram en utbyggnad av
försäljningssidan mot en längre gående specialisering.
Kommunikationerna mellan tillverkning och
försäljning fungerar därför inte så enkelt som
förr, då försäljningen representerades av några
få anställda som hade ansvar för hela
försäljningskomplexet. Behovet av en formellt
organiserad samverkan blir mer påtagligt.
Samordningen
De samordningsfrågor som behandlas här
avgränsas av förutsättningen, att den tillverkade
maskinen till typ och i princip har godkänts på
högsta nivå och att därmed tillverkning och
försäljning är i gång. Samordningsproblemen
uppstår då i samband med en "finslipning" av
konstruktionen byggd på de erfarenheter en
fortlöpande produktion och försäljning ger.
Beslut om modifieringar sker i detta läge så att
säga ett trappsteg ned i organisationen. Risken
för bristande samordning av tillverkningens
och försäljningens intressen är då uppenbar.
När konstruktions- och
utvecklingsavdelningen sorterar under den tekniska ledningen,
fattas det definitiva beslutet om inte förr så av
den tekniske chefen. Det ligger nära till hands
att han övervärderar de tekniska
synpunkterna på den ifrågasatta modifieringen med redan
relaterade följdverkningar. Om på andra sidan
konstruktion och utveckling sorterar under
försäljningen, föreligger samma risk för ett
ensidigt beslut, som inte tar tillräcklig hänsyn
till de tillverkningstekniska förhållandena.
Alltså rymmer ingen av dessa organisatoriska
grundformer en försäkring mot ensidiga,
grupp-betonade beslut i ändringsfrågor. För att dessa
frågor skall bli behandlade på ett ur hela
företagets synpunkt riktigt sätt, krävs en
organisation som garanterar, att särintressena
kommer att underordnas den gemensamma
målsättningen.
Man måste i företagets organisationsplan
bygga in formella kontakter för samråd och
samverkan mellan de olika organisationsleden —
framförallt mellan tillverkning och försäljning.
Denna formella kontakt kan vara förutsedd
mellan de olika organisationsledens
linjebefattningar eller mellan olika linje- och
stabsorgan. Samverkan kan även åstadkommas
genom att en assistent till verkställande
direktören får till uppgift att i första hand tjänstgöra
som katalysator för sammansmältning av olika
avdelningars synpunkter på konstruktionens
utformning. Denna "förlikningsmannauppgift"
kan vara utbyggd med befogenhet att fatta
definitivt beslut. Däremot torde det vara
orealistiskt att begära att en kommitté skall kunna
fungera som beslutsorgan och därmed ha
befogenhet att på någon övervältra ansvaret för
beslutets genomförande. En kommitté kan
däremot vara ett värdefullt instrument för att
förbereda en problemlösning och som ett
samarbetsorgan för ett enhetligt genomförande av
denna.
Slutord
Den fråga som här har behandlats, kan synas
vara en högst speciell storföretagsangelägenhet.
Det är den naturligtvis också. Men samma slag
av samordningsbehov mellan olika
organisationsled föreligger, då en mindre tillverkare
sluter försäljningsavtal med ett agenturföretag.
Det markanta avståndet mellan ett storföretags
1249 TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
