Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 45 - Föredragningsteknik, av Bo Estberger - Andras erfarenheter - Aluminium-magnesiumlegeringars varmsprödhet, av SHl - Tvättningens mekanism, av SHl - Dihydroxiaceton i kommersiell skala, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den föredragande anser, att andra
medarbetare eller konsulter bör närvara skall
naturligtvis detta meddelas redan när tid beställs
för föredragningen. Det kan ibland vara
nödvändigt att föra fram politikfrågan tidigt.
Speciellt gäller detta om föredragningen avser att
leda fram till ett rambeslut.
Alla de sju punkter, som har redovisats här,
är betydelsefulla för en god
föredragningsteknik. Alla behöver inte beaktas vid varje
föredragning — olika situationer och skilda
ärenden gör vissa punkter mindre viktiga eller helt
obehövliga. Brådskande ärenden gör att
förberedelser ej medhinnes, hjälpmedlen förenklas
och introduktionen förkortas till ett minimum.
Ännu mera än den tillgängliga tiden påverkar
nivån inom företaget vilka punkter som bör
betonas. Ett ärende som föredrages inför
styrelsen kräver lång förberedelsetid och
välpla-nerade hjälpmedel. Ett tekniskt ärende fordrar
god pedagogisk insats av den föredragande om
styrelsen är kommersiellt betonad. Förmannens
föredragning inför driftingenjören kan
förenklas avsevärt — arbetsledaren kan sakna
uppgifter om de ekonomiska faktorerna i
anslutning till sitt förslag.
Paradoxalt måste man godta principen att ju
mera ansvar och auktoritet som delegeras inom
en organisation, desto mer måste kontrollen
centraliseras. Föredragningen är därvid en
lämplig form för denna kontroll.
Litteratur
1. Dahlgren, C: Delegering av ansvar och auktoritet. Tekn.
T. 80 (1960) h. 21 s. 569.
2. IIeckscher, G: Svensk statsförvaltning i arbete. SNS,
Stockholm 1958.
3. Dahlgren, C: Konsten att ge order. Tekn. T. 77 (1957)
h. 2 s. 21.
4. Skriftlig organisationspolitik. SNS, Stockholm 1959.
A V.
■ x andras erfarenheter
Aluminium-magnesiumlegeringars
varmsprödhet
Aluminium-magnesiumlegeringar, innehållande mer
än ca 2 "/o Mg, får ofta en varmsprödhet som gör
att de spricker vid valsning. Orsaken härtill lär vara
närvaro av mer än 0,002 °/o Na som förorening. För
många kommersiella aluminiumlegeringar medför
en natriumhalt av den nämnda storleksordningen
dock inga nackdelar därför att natrium bildar en
oskadlig ternär förening med aluminium och kisel.
I en aluminium-magnesiumlegering binds
emellertid kiseln som Mg„Si, varigenom natrium blir fritt.
Det kan då orsaka en interkristallin försvagning av
legeringen. Denna effekt lär dock kunna undvikas
vid natriumhalter på 0,0005—0,005 "/o, om
alumi-nium-magnesiumlegeringen försätts med 0,002—0,02
%> vismut (Light Metals jan. 1960 s. 12). SHI
Tvättningens mekanism
Vid avlägsnande av fet smuts genom tvättning med
dagens syntetiska tvättmedel har man antagit att
smutsen emulgerats eller lösts i tvättvätskan (jfr
Tekn. T. 1951 s. 193). En amerikansk undersökning,
vid vilken man följt tvättningsförloppet med
radioaktiva spårämnen, tycks visa att fettet
huvudsakligen löses i tvättvätskan genom bindning i
deter-gentmiceller.
Man fann bl.a. att den största rengöringseffekten
erhålls om detergentkoncentrationen är så stor att
den precis räcker för bildning av aggregat med
regelbundna dimensioner (miceller). Vid denna
"kritiska" koncentration når lösningens ytspänning ett
minimum och rengöringseffekten ett maximum.
Ju större en detergents lösande effekt är, desto
större är dess förmåga att avlägsna fet smuts. I detta
hänseende är nonjonaktiva detergenter effektivare
än jonaktiva. Upplösning och rengöring börjar för
nonjonaktiva detergenter när den kritiska
koncentrationen nåtts. Den största lösningsförmågan och
rengöringseffekten erhålls vid grumlingspunkten.
Understödjande ämnen, såsom natriumtripolyfosfat
(Tekn. T. 1959 s. 21) påskyndar upplösningen, vilket
åtminstone delvis förklarar att en kombination av
detergent och natriumtripolyfosfat är effektivare än
bara detergent. Minst ett monomolekylärt skikt
av-understödjande ämne stannar på tvättgodset, hindrar
dess återsmutsning och underlättar följande
tvättningar (Chemical & Engineering News 29 aug. 1960
s. 34—35). SHI
Dihydroxiaceton i kommersiell skala
Dihydroxiaceton HOCH„COCH2OH är en
oxidationsprodukt av glycerol ur vilken den nu tillverkas
genom jäsning. En lämplig organism är Acetobacter
suboxydans. Man hoppas att dihydroxiaceton så
småningom skall få användning som
utgångsmaterial för läkemedel, färgämnen, emulgeringsmedel av
födoämneskvalitet, mjukningsmedel,
mögelbekämpa-re och alkydhartser.
Dihydroxiaceton är ett vitt, kristalliniskt, tämligen
hygroskopiskt pulver. Den är normalt i dimer form,
men nytillverkad övergår den i lösning snabbt till
mo-nomer. Denna är lättlöslig i vatten, alkohol, eter och
aceton. Den är nu tillgänglig i USA till ett pris av
8,70 $/lb i poster på 1 000 lb. Priset var tidigare 2 $/g.
Föreningen har två primära alkoholgrupper och en
karbonylgrupp, vilka kan delta i många reaktioner,
även polymerisation. Vid framställning av estrar
har den fördelen framför glycerol att fettsyrorna
kan gå in bara i 1- och 3-ställning, varigenom
förestringen lättare kan regleras och skräddarsydda
produkter kan erhållas. Då dihydroxiaceton deltar
i människokroppens normala ämnesomsättning kan
den användas i livsmedel.
Vid kondensation av dihydroxiaceton med
poly-lcarboxylföreningar, t.ex. ftalsyraanhydrid, erhålls
hartser av alkydtyp. Produkter, erhållna genom
dihydroxiacetoiiens reaktion med sulfonamider, kan
visa sig vara användbara som garvämnen,
konserveringsmedel för trä och utgångsmaterial för
läkemedel och färgämnen. Dihydroxiaceton kan vara
en lämplig katalysator för redoxpolymerisationer.
Den har använts för kondensation av formaldehyd
till hvdroxialdehyder och hydroxiketoner samt vid
butadien-styrenpolymerisation.
Den hittills enda större användningen av
dihydroxiaceton är till "solbränna på flaska" som är
tillgänglig i USA under handelsnamnet Man-Tan.
Behandlas huden med en lösning av dihydroxiaceton, ger
denna nämligen en syntetisk solbränna därför att
1253 TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
