Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 48 - Stenungsunds Kraftstation, av Uno Blomquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppeldning, men samtidigt måste
gastemperaturen vara så hög att ångtemperaturen 535° C
kunde innehållas.
Bränsle tillförs genom sexton brännare
placerade i eldstadens övre del, fyra placerade i
taket och tolv högst upp på innerväggen som
frontbrännare, fig. 11. Under brännarna är
väggen utformad som en näsa, vilken ger en god
temperaturfördelning för gaserna i vertikal led
vid inloppet till de 6 m höga överhettarstråken.
Förbränningen genomföres således i
nedåtgående riktning. Detta har visat sig ge en god
omblandning av förbränningsgaserna, en god
fyllnadsgrad och god värmeupptagning i själva
eldstaden.
Av särskilt stor betydelse är att pannans olika
delar fritt kan expandera. En eldstad med
stora dimensioner erbjuder härvidlag avsevärda
problem, icke blott för eldstaden som sådan,
utan även med tanke på anslutning till
bränsle-och lufttillförselanordningar, gaskanaler och
det i vårt fall tillkommande önskemålet att
pannans förbränningsrum och rökgaspassager
skulle tåla ett icke oväsentligt över- och
undertryck. Eldstaden är upphängd i domen, så att
den expanderar nedåt. Detta betyder, att
oljebrännare och lufttrummor, som är anslutna i
eldstadens övre parti, erhåller en gynnsam
placering. Däremot har eldstadens rörelse i
förhållande till den i vertikal led fixerade
gaskanalen blivit mer komplicerad. Genom
lämpligt placerade expansionsbälgar, styrnings- och
upphängningsanordningar har det dock varit
möjligt att erhålla en fullgod lösning på detta
problem.
Sekundära värmeytor
Pannans sekundära värmeytor utgörs av
hög-trycksöverhettare, mellanöverhettare,
ekonomiser och luftförvärmare. Av dessa har
över-hettarpartiet erbjudit de konstruktivt och
materialmässigt största svårigheterna. För
begränsning av tryckförlusten på gassidan har
gaskanalen givits stora dimensioner, samtidigt
som ångsidan krävt ett stort antal
parallellkopplade tuber och minsta möjliga antal
krökar. överhettaren har bl.a. med hänsyn till
möjligheten att kunna demontera
överhettartuber givits en vertikal upphängning. Den fria
tublängden på överhettartuberna inom
gaskanalen har härigenom blivit så pass stor som
6 m. Samlingslådorna för överhettaren är
fixerade under gaskanalens botten, varför
över-hettartubernas förlängning sker i vertikal led
uppåt. Samtliga tuber är här upphängda i ett
fjädersystem, så avpassat att hela vikten av
tuberna upptages här.
Såväl tak som botten är helt inklädda med
överhettartuber. Den mättade ångan från
ång-domen passerar först genom tak- och
golvtuberna fram till den längst bak i gaskanalen
belägna första delen av primäröverhettaren,
fig. 6.
Ekonomisern, som är placerad efter
överhet-tarpartiet, är en kamflänsekonomiser av Greens
typ. Hela gaskanalen är som tidigare nämnts
Fig. 11. Placering av oljebrännare; maximalt flöde
2,5 t/h per brännare vid 60 at ö, maximalt
arbets-tryck 70 at ö.
genom en vertikal vägg uppdelad i tvenne
halvor.
Pannan har två parallellkopplade
Ljungström-förvärmare med gasen i uppåtgående riktning
och luften i nedåtgående riktning.
Luftförvärmarna har 7,8 m ytterdiameter och 2,5 m höjd.
Rotor diametern är 7,12 m och plåtelementens
höjd är 1,6 m. De rörliga delarnas vikt är 111 t
och varje luftförvärmares totalvikt 120 t.
För reglering av den överhettade ångans
temperatur finns anordningar för insprutning av
vatten, men dessutom är de båda gasstråken
efter ekonomisern försedda med ett system
balanserade spjäll, där man har möjlighet att
reglera gasströmningen genom de båda
hälfterna. Speciellt under uppkörningsperioden, när
man önskar skona mellanöverhettaren, som ju
icke får någon ånga förrän turbinerna startats,
och för reglering av den mellanöverhettade
ångans temperatur under drift är detta av
värde.
Oljebrännare
De med olika brännare gjorda
undersökningarna ledde till val av oljebrännare av
Hamwor-thys fabrikat. Oljeförbrukningen vid fullast
utgör ca 36 t/h, vilket vid 16 brännare motsvarar
2 250 kg/h per brännare. Brännarna är rena
tryckoljebrännare och saknar returströmning.
Brännarna är avsedda för tjock eldningsolja
Eo5 (Bunker C-typ) och en viskositet vid
brän-narspetsen av ca 16 cSt (2,4°E). Oljetrycket
vid brännarna är vid full belastning 60—70 at
och lufttrycket 260 mm vattenpelare.
Oljetillförseln är uppdelad i tvenne system
med ett inre rör för låglastoljetillförsel och ett
yttre rör för höglastoljetillförsel.
Finfördel-ningsanordningen är således anordnad som ett
duplexsystem med en fullast- och en
låglast-sektion. Genom denna anordning erhåller
brännarna ett regleringsområde av 1:10.
Tändutrustningen, som manövreras från kon-
1328 TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
