Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 15 - Skumgummi och skumplast, av Olof Tanner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighet för vattenånga och andra gaser. Det är
vidare segt och har goda mekaniska
egenskaper. Skummet är dimensionsstabilt vid upp till
ca 80°C och har tilltalande utseende. Det har
god resistens mot syror, alkalier och lägre
alkoholer men är känsligt för ketoner och
aromatiska kolväten. Vanligt polystyrenskum är
mycket eldfängt men självslocknande typer är
numera tillgängliga.
Polyvinylkloridskum
Polyvinylklorid (PVC) och många
sampoly-merisat med vinylklorid är som bekant
mycket användbara plaster. PVC-skum har därför
fått växande användning, bl.a. till
skumplast-belagda tyger för ytterkläder (Tekn. T. 1961
s. 1341). Det kan liksom polyuretanskum
göras hårt eller mjukt och med öppna eller slutna
celler.
Framställning
PVC-skum kan framställas med blåsmedel,
kemikalier som faller sönder under gasutveckling
vid uppvärmning. Denna metod tillämpas vid
högtrycksförfarandet enligt vilket man arbetar
i två steg. I det första upphettas
utgångsblandningen till ca 170°C i en gastät form. Härvid
faller blåsmedlet sönder och trycket stiger
starkt, varför formen måste göras mycket
stabil.
När blåsmedlet sönderdelats fullständigt kyls
formen, varvid den utvecklade gasen löser sig
i plasten. Formen kan sedan öppnas och
arbetsstycket tas ut. I ett andra steg värms detta
igen i luft till ca 100°C, varvid den lösta gasen
avgår under expansion av det halvmjuka
materialet. Man får en skumplast med slutna
celler och en medeldensitet på vanligen 50—100
kg/m3.
Vid tillverkning av mjuka skum utgår man
från en pasta av PVC med mjukningsmedel,
såsom dioktylftalat eller dibutylftalat. Dessutom
ingår 5—25 % av ett blåsmedel som avger
kväve, t.ex.
N,N’-dimetyl-N,N’-dinitrosotereftal-amid. För hårda skum används inget
mjukningsmedel, och formarna beskickas med en
pulverformig blandning av PVC och blåsmedel.
PVC-skum kan också framställas vid
atmosfärstryck. Detta förfarande lämpar sig väl för
beläggning av t.ex. textil med PVC-skum.
Härvid bestryks textilbanan med PVC-pasta,
innehållande blåsmedel, och får sedan passera
genom en värmetunnel i vilken pastan blåses upp
till skum som gelas vid 165—170°C.
Vid en annan teknik för tillverkning av
PVC-skum löses en inert gas i en vinylplastisol. Vid
t.ex. Elastomer-processen blandas sålunda
plastisolen med koldioxid eller kväve av 20—■
35 kp/cm2 tryck. Samtidigt kyler man för att
öka gasens löslighet. Den erhållna
blandningen, som ser ut som vispgrädde, får rinna ner i
en form eller sprutas genom ett munstycke på
ett transportband. Härvid frigörs gasen, och
plastisolen jäser upp till skum. Detta passerar
genom en gelningstunnel med aggregat för hög-
frekvensuppvärmning. Elastomer-processen ger
en skumplast med öppna celler och en
medeldensitet på 80—110 kg/ms.
Egenskaper
PVC-skum har goda mekaniska egenskaper,
liten brännbarhet och goda åldringsegenskaper.
Eftersom materialet är termoplastiskt, avtar
skumplastens bärighet med stigande
temperatur, och bestående formändring kan uppstå vid
långvarig sammantryckning.
Fenoplastskum
Fenoplastskum har fått användning främst
som isoleringsmaterial i byggnader, båtar m.m.
Genom att det lätt kan sågas, skäras, spikas och
borras är det ett tacksamt material för t.ex.
arkitekter och geologer vid framställning av
modeller samt för dekoratörer och konstnärer
vid tillverkning av föremål för skyltning och
av scenerier inom film- och teaterbranschen.
En stor fördel är att utgångsmaterialen är
billiga.
Framställning
Som utgångsmaterial används ett
fenol-formal-dehydharts av resoltyp. Det härdas bäst med
sura lösningar, innehållande (fosforsyra eller
oxalsyra. Härdningsreaktionen är exotermisk,
och temperaturen kan stiga till ca 100°C. Detta
utnyttjas för avdunstning av vatten och ett i
hartset löst blåsmedel. Härdarvätskan kan
också ge den för skumningen nödvändiga
gasvolymen.
Skumplasten kan tillverkas satsvis i mycket
enkel apparatur genom hopblandning av harts
och härdare. Det är emellertid svårt att
erhålla ett jämnt skum på detta sätt. I allmänhet
använder man därför apparatur av samma slag
som för polyuretanskum. Harts och härdare
samdoseras sålunda med ett fràln- och
återgående blandningshuvud som fördelar
blandningen i ett vandrande papperstråg i vilket den
jäser upp. Ett blandningshuvud används också
vid skumning in situ, t.ex. vid tillverkning av
skumfyllda paneler och
sandwichkonstruktioner.
Egenskaper
Fenoplastskum har mycket önskvärda
egenskaper för vissa ändamål; av största vikt är dess
termiska egenskaper och dess resistens mot
förbränning. Uppvärmning till 200°C ändrar
inte skumplastens fysikaliska egenskaper
mycket, och en säker temperaturgräns för
kontinuerlig användning är 130°C. Vid ca 400°C
sönderdelas plasten snabbt men smälter inte.
Skummet är självslocknande och svårantändligt.
Fenoplastskum är hårt och sprött och består
av öppna och slutna celler i blandning.
Vanliga medeldensiteter är 5—160 kg/ms. De
mekaniska egenskaperna är goda, och
isoleringsförmågan är hög. Värmeledningsförmågan vid
20°C är 0,028—0,039 W/m°C vid
medeldensiteter på 50—100 kg/m8.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 12 393
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
