Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 24 - Torktrummor för kornformigt gods, av Gustav Bojner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 6. Torktrummor för klibbande gods med fast sektordel utan fritt
fall och rullande tandat ösarsystem.
följer av att man här får den största
temperaturdifferensen mellan gas och gods i
utmatningsänden av trumman.
Motströmstorkning har vidare under vissa
förhållanden en annan nackdel, nämligen
korrosionsrisken i trummans inmatningsände. Detta
gäller närmast då torkning sker med direkt
värmeöverföring från rökgaser. Eldningsolja
innehåller ju alltid något svavel och särskilt
mycket, då tung olja användes. Då det
inmatade godset är kallt, ibland fruset, och träffas
av den nedkylda torkgasen strax innan den
skall lämna trumman och alltså har den lägsta
temperaturen och gasen samtidigt den högsta
daggpunkten, är det naturligt att det gasskikt
som bestryker godset når daggpunkten, om den
inte redan är nådd, varvid fuktighet utfälls.
Torkgodset blir befuktat men samtidigt
uppvärmt.
Observationer som jag gjort i många trummor
tyder på att korrosionen är kraftigast ett stycke
från inmatningsänden, där godset har upp-
Fig. 7.
Sektor-system med
slitlister.
värmts till ca 80°C och dess fuktighet börjar
avdunsta. Vid här ifrågavarande trummor är
alltid luftöverskottet så stort att syrehalten
räcker för bildning av svaveltrioxid som med
fukten bildar svavelsyra. Man får då balansera
mellan för hög temperatur på torkgodset och
korrosion i trummans inmatningsände. Detta
gäller alltså torkning i motström. Vid ojämn
belastning, t.ex. varierande mängd torkgods
och fuktighet, vill jag avråda från
motströmstorkning.
ömtåligt gods
I övrigt kan om torkning i medström eller
motström med luft eller rökgaser noteras att man
måste ta hänsyn till godsets torkningstekniska
egenskaper, såsom vilken högsta temperatur
det tål i torkat och i fuktigt tillstånd. Om
godset är starkt hygroskopiskt, som en hel del
kemikalier är, och ändå måste torkas mellan
stora fukthaltsgränser och till ytterst låg
slutfukthalt, blir man tvungen att torka det i motström,
därför att sluttorkningen måste ske med torr
luft. Vattenångan måste nämligen ha lågt
partialtryck i torkluften vid inträdet i
torktrumman. Men om kemikalierna i fråga inte ska
torkas till låg slutfukthalt och i sitt fuktiga
tillstånd tål hög temperatur, ställer det sig i
allmänhet värmeekonomiskt fördelaktigare att
torka i medström, emedan man då kan gå in med
högre temperatur på luften eller torkgaserna
och få större temperaturfall. Här kan man
alltså få motsatta förhållandet mot vid torkning av
de värmetåliga godsen, nämligen att torkning
i medström ger lägre värmeförbrukning än
torkning av samma gods i motström. Ett
specialfall är då torkning skall ske mellan så
snäva fukthaltsgränser att den värmemängd som
förbrukas för godsets uppvärmning är större än
den som förbrukas för vattenavdunstningen.
Torkning av klibbande gods
För torkning av klibbande gods kan användas
ett rullande ösarsystem, fig. 6. De längsgående,
bockade och tandade ösarplåtarna är inbördes
förenade, så att de bildar en rullande enhet
med mindre diameter än mantelns inre
diameter och ligger alltså excentriskt i trumman.
Detta rullande ösarsystem, som endast styrs i
axiell led, rullar alltså något mer än ett varv,
då trumman roterar ett. Härigenom vinnes att
de längsgående ösarplåtarnas beröringslinjer
mot trummans mantel ständigt förskjuts framåt
i rotationsriktningen, vilket i samverkan med
det ständigt varierande avståndet till manteln
och den lilla stötverkan som uppstår
omöjliggör klibbning. Denna konstruktion har vid
hittills utförda torkanläggningar för klibbande
gods väl bestått provet.
Trumman för torkning av klibbande gods i
medström, fig. 6, har förutom det rullande
ösar-systemet i inmatningsänden i senare delen av
trumman ett sektorsystem utan fritt fall för
motverkande av dammbildning.
Ett annat och gammalt knep att få godset att
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 22 (JQ3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
