Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 28 - Kontroll av pulverblandning med radioaktiva spårämnen, av Ingemar Bjerle och Hans G Forsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kontroll av pulverblandning
med radioaktiva spårämnen
Civilingenjör Hans G Forsberg, Stockholm, och tekn. lic. Ingemar Bjerle, Södertälje
I många processer inom industriell teknik
ingår blandning av olika pulver till en så
homogen produkt som möjligt.
Blandningsoperationer tar ofta betydande tid, och om man inte
känner förhållandena noga, måste man för
säkerhets skull låta en satsblandare arbeta
onödigt lång tid eller dimensionera kontinuerliga
blandare för onödigt lång uppehållstid. Detta
medför sämre utnyttjningsgrad och därmed
sämre processekonomi än nödvändigt.
Många blandningsproblem kan visserligen
med fördel studeras genom kemisk analys,
varvid halten av någon av komponenterna i
blandningen bestäms. I andra fall, t.ex. blandningar
av kemiskt mycket likartade föreningar eller
obestämt sammansatta tekniska produkter, kan
det vara svårt eller omöjligt att utnyttja kemisk
analys. En generell nackdel hos denna är att
den vid stora provserier kräver tid och arbete.
Aktivitet
Aktivitet
j_
Tid
Fig. 1. Blandningens fortskridande, iakttagen genom
mätning av aktiviteten hos prover uttagna upptill vid
ett stort antal olika tidpunkter, nedtill vid ett
begränsat antal tillfällen; s är spridningen.
621.039.8 : 66.063
Vid optimering av en blandningsoperation
kan därför radioaktiva spårämnen vara till stor
nytta. Ett provs radioaktivitet kan i regel
mätas med god precision på någon minut. Som
spårämne kan en av de ingående
komponenterna väljas, varvid en liten mängd därav
bestrålas i en reaktor under betingelser, som
gynnar uppkomsten av ett lämpligt radioaktivt
kärnslag.
Åtskilliga substanser, framför allt organiska
ämnen, saknar dock aktiveringsbara
komponenter. Pulver, som innehåller lättare
aktiveringsbara grundämnen, kan då användas som
modellsubstanser, under förutsättning att de
överensstämmer i kornstorlek och densitet med
det pulver, vars blandning med annat material
man önskar studera.
Kriterium på homogen blandning
Ett vanligt sätt att undersöka en
blandningsprocess är uttagning av prover i en eller flera
punkter från en blandare vid ett stort antal
tidpunkter. Bestäms halten av en radioaktiv
komponent i proven, erhåller man under
gynnsamma förhållanden en kurva som visar
blandningens fortskridande, fig. 1 upptill.
Då proven sinsemellan visar lika aktivitet
eller kemisk sammansättning, anser man sig ha
uppnått den eftersträvade blandningen. Mot
metoden kan dock riktas invändningar ur både
statistisk och praktisk synpunkt. Det är därför
mer tillfredsställande att ta ut ett större antal
prov vid ett begränsat antal tillfällen. Vid
varje tidpunkt bestäms medelvärde och spridning
s enligt formeln:
-V&Ë?
där x är mätvärde, x medelvärde och n antal
observationer. Diagram, baserade på dessa
beräkningar, kan uppritas, fig. 1 nedtill.
Blandningen kan anses vara färdig när
spridningen är konstant. Detta kan man fastställa
grafiskt eller statistiskt. I förra fallet ritar man
diagram med logaritmen för s eller s2 mot
tiden, varvid tillräcklig blandningstid bestäms
teknisk tidskrift 1 962 h. 27 147
H G Forsberg
1 Bjerle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
