Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 28 - Kontroll av pulverblandning med radioaktiva spårämnen, av Ingemar Bjerle och Hans G Forsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av skärningspunkten mellan två räta linjer,
fig. 2.
Som framgår av fig. 1 och 2, erhålls i
praktiken aldrig fullständig homogenitet. Detta
beror på, att varje analysmetod arbetar med en
viss osäkerhet. För kemisk analys kan dennas
storlek vara svår att fastställa exakt; vid
strålningsmätningar däremot kan man bestämma
den ganska noggrant.
Antalet per tidsenhet sönderfallande
atomkärnor i ett preparat, liksom antalet av ett
mätinstrument registrerade impulser från dessas
sönderfall varierar med tiden enligt en
bino-minal-fördelning. Om ett tillräckligt stort antal
impulser registreras under viss tid, följer
medelvärdet en Poisson-fördelning med en
standardavvikelse a som är lika med roten ur
antalet observerade impulser. Den anges i
fortsättningen i procent av antalet impulser.
När blandningen är homogen skall s vara lika
med a. Eftersom spridningen har erhållits ur
ett begränsat antal mätningar kan man vänta
att den antar värden som inom vissa gränser
är större eller mindre än o, även om
blandningen är homogen. Kvoten s2/<r följer
tf/df-fördelningen. Ur en tabell över denna kan man
utläsa t.ex. att om s är grundad på sex
mätningar, kommer värdet av kvoten för en homogen
blandning att nio gånger av tio befinna sig
inom intervallet 0,23—2,2. Om kvoten är
mindre än 0,23 anses blandningen också vara
homogen.
Sex upprepade mätningar ger endast i 5 %
av samtliga fall en kvot som överstiger 2,2, om
blandningen är homogen. Påstår man alltså att
en blandning icke är homogen, därför att man
erhållit en kvot större än 2,2, är risken för att
påståendet är felaktigt högst 5 %. Ju fler prov
man baserar s-bestämningen på, desto mindre
blir det intervall som s2/a2 kan falla inom vid
samma signifikansgräns.
Emellertid kan även en homogen blandning
ibland visa en spridning större än a. Detta kan
bero på bakgrundsstrålning, instabilitet i
mät-apparaturen, felaktigheter i
provtagningstekniken och ett för litet antal korn i provet. Man
bör kontrollera att inga sådana orsaker till fel
föreligger.
Varje detektor för radioaktiv strålning
reagerar för en från kosmisk strålning och naturlig
radioaktivitet härrörande bakgrundsstrålning.
Den totala räknehastigheten r< består av ett
bidrag från preparatet rv och ett bidrag från
bakgrunden rj. Nettoaktiviteten från preparatet
blir rp = rt—ri, och för standardavvikelsen
gäller på motsvarande sätt att
fp = VV+’0?
Om rv är mycket större än rj, behöver man
inte korrigera för bakgrundsstrålningen.
Uppfylls emellertid icke detta krav, ersätter man
redan från början a i beräkningarna med ap.
Man bestämmer ob i separata försök. Eventuellt
behövliga korrigeringar för det radioaktiva
spårämnets avklingning bör göras före
beräkningen av s. Mätapparaturens statistik kontrol-
logs
Fig. 2. Bestämning av erforderlig blandningstid ur
spridningen s hos mätresultat, erhållna med ett stort
antal prov tagna vid ett fåtal tidpunkter.
leras genom upprepade mätningar av ett och
samma prov. Den erhållna spridningen
jämförs med o enligt x"/df-testet.
Man skall om möjligt kontrollera, att man inte
vid provtagningen separerar komponenterna
genom olämplig utformning av
provtagningsanordningarna. En separation kan inträffa t.ex.
om ett material, innehållande partiklar av olika
form och densitet, får falla längre stycken i ett
rör eller fritt i luften. Även andra orsaker till
fel vid provtagningen kan förekomma.
En i detta sammanhang speciellt farlig
störning är, att man kan få ett för litet antal
radioaktiva korn i ett prov. Kornantalet i ett enstaka
prov följer vid homogen blandning en
fördelning av samma slag som det radioaktiva
sönderfallet och har en spridning som är lika med
roten ur medelantalet korn. Man bör därför
fastställa, att antalet radioaktiva korn i ett prov
överstiger 10 000, om man önskar nedbringa
spridningen på grund av kornantalet till 1 %
etc.
Om det nu konstateras, att även ett homogent
material till följd av de angivna felkällorna ger
betydande spridning och denna icke kan
nedbringas till försumbar storlek, fungerar icke
längre ^/(//-testet. I stället får man använda
ett F-test, vid vilket man jämför två
spridningar, s och sx, där s1 är spridningen för ett
homogent material, mätt med den aktuella
mätappa-raten, tabell 1.
Tabell 1. Högsta tillåtna värden F95% på kvoten
s’/s’, om 95 % signifikans eftersträvas
Antal värden Antal värden som grund för s
som grund
fÖr Äj
2 4 6 8 10 20
2 161 216 230 237 241 248
4 10,1 9,3 9,0 8,9 8,8 8,6
6 6,6 5,4 5,0 4,9 4,8 4,6
8 5,6 4,3 4,0 3,8 3,7 3,4
10 5,1 3,9 3,5 3,3 3,2 2,9
20 4,4 3,1 2,7 2,5 2,4 2,1
oo 3,8 2,6 2,2 2,0 1,9 1,6
teknisk tidskrift 1 962 h. 27 718
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
