Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 31 - Svenskt militärflyg 50 år, av Bertil M Westergård - Nybyggen - Ambulerande yrkesskola, av E Br
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nare bygger sin organisation på vårt lands
värnpliktiga medborgare, försedda med
utrustningar som på grund av sin mängd inte kan
förnyas allt för ofta. Flygvapnet bygger
däremot på ett relativt ringa antal fast anställda
med dyr utrustning, vilken med jämna
mellanrum måste ersättas med ny.
Flygvapnets inre teknisk-ekonomiska
utveckling ger en intressant bild av svårigheterna för
flygledningen att uppfylla av Riksdagen
fastställda utbyggnadsplaner och samtidigt hålla
sina anspråk på anslag inom rimliga gränser.
Ersättning av förändrad materiel har inte
kunnat äga rum vart sjunde år. Nytt projektarbete
har ej heller, som planerat, kunnat startas med
3,5 års mellanrum. Livstiderna för flygplanen
har förlängts och ligger nu vid över 10 år. Nya
projektarbeten startas nu vart tionde år med
"enhetsflygplan" för alla stridsuppgifter. Efter
fem år övergår serieleveransen till flygplan
med moderniserad utrustning för nya
stridsuppgifter. Antalet flygplan begränsas sedan
genom att flygvapnets totalkostnad enligt 1958
års försvarsbeslut stängts in i en ram, vilken
skall rymma alla kostnader för flygvapnet.
Härigenom blir antalet möjliga flygplan bl.a.
beroende på utvecklings- och
tillverkningskostnader för flygmaterielen.
Dessa senare kostnader har stigit i takt med
utvecklingen. Från flygplan 32 har kostnaderna
för teleutrustningen stigit mycket kraftigt.
Övergången till robotbeväpning medför
ytterligare merkostnader och de nya
markförbanden — basförband och stridsledningsförband
— har på intet sätt minskat flygvapnets
ekonomiska bekymmer.
Kostnaderna för de nva markförbanden
uppgår nu till ca 25 % av flygvapnets
materiel-anslag. Inom flygplanskostnaden upptar den
flygburna utrustningen ca 30 %,
motorinstalla-tionen drar 31 % och skrovet ca 30 %.
Typkostnader och hopmontering svarar för
återstoden, dvs. ca 10 %. Totalpriset per flygplan
har stigit från 0,5 Mkr. 1945 -för typ 21 till 2,5
Mkr. 1955 för typ 32 och uppskattningsvis 4,5
Mkr. 1960 för typ 35.
Framtiden
Besvärligheterna i förgången tid har i dag ett
rosenskimmer. Dagens problem är stora och
ovissheten om den blivande kostnadsramen gör
dem inte mindre. Flygledningens arbetslinje i
framtiden blir att avväga ocli förbättra de olika
delsystemen i luftförsvaret. De största
svårigheterna torde ligga i att göra alla länkar i
luftförsvaret lika starka.
Då återstår frågan om vi kan hinna med i den
flygtekniska utvecklingen och om vi har råd
med egen utveckling. De senaste 20 årens
erfarenheter ger gott hopp om detta.
Förutsättningarna är att vi är eniga inom flygledning och
industrier, noga analyserar tänkbara
utvecklingsvägar samt väljer den väg som efter
noggrant övervägande bedöms vara lämpligast och
kunna genomföras med tillgängliga resurser.
I
nybygge"
i
Ambulerande yrkesskola
För att effektivt och bekvämt hjälpa sina utländska
återförsäljare i deras instruktions- och
reparationsverksamhet bland kunderna anordnar AB
Bolinder-Munktell från och med augusti 1962 månadslånga
turnéer med en specialbyggd och specialinredd
buss, byggd på ett Volvo busschassi med 185 hk
dieselmotor. Bussen är 11 m lång och 2,4 m bred,
högerstyrd och treaxlig, med ett större godsintag
längst bak samt med en av hydrauliska domkrafter
uppburen landgång och vinsch. Lastförmågan är
3 t.
Baktill finns en "lektionssal" av 6 m längd med 10
förvaringsskåp, som har utdragbara bordsskivor. 1
skåpen förvaras undervisningsmateriel av olika slag,
verkstadshandböcker, uppskurna modeller av
in-sprutningspumpar, servoapparater o.d. samt
specialverktyg. Anordningar för filminspelning o.d. finns
även.
De i förväg noga planerade resorna gäller utom
Väst- och Sydeuropa även mera exotiska länder
som Turkiet, Syrien, Irak och Iran, där företaget
har stor avsättning för sina lantbruksmaskiner,
traktorer, lastningsmaskiner och skördetröskor. För
detta ändamål måste bussen även inrymma bostad,
pentry o.d. för de resande instruktörerna, och ett
kombinerat sov-, pentry- och kontorsrum är
beläget mellan lektionsrummet och förarhytten, som
även tjänstgör som maskinrum vid
filmförevisningarna. Kylskåp, rinnande vatten och gasolkök finns
även i delta rum.
Under bussgolvet finns betydande utrymmen — ca
5 m3 —- åtkomliga genom sidluckor och
innehållande ackumulatorer, bärgningsredskap, bränsle- och
vattenförråd, ett större tält för demonstrationer,
teknisk tidskrift 1962 h. 30 780
Fig. 1.
Lektionssalen i
instruktionsbussen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
