Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 37 - Nya metoder - Termometrisk titrering, av SHl - Hydroximetylfurfural i kommersiell skala, av SHl - Medel mot lagringsskinn på lacker, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
red-ox- och fällningsreaktioner inte bara med
flytande utan också med gasformigt reagens. Man lär
kunna tillämpa den t.o.m. på reaktioner mellan gaser.
Metoden är känslig och kan användas för bestäm
ning av gränserna mellan tandemreaktioner vid
vilka ändringen i fri energi är liten. Som exempel kan
nämnas titrering av blandningar av svaga syror
vilkas dissociationskonstanter är nära lika och
bestämning av ändpunkten vid reaktioner som inte går
till slut, t.ex. titrering av en mycket svag syra vars
salt är starkt hydrolyseras
Fri hydroxid kan lätt bestämmas i närvaro av
karbonat. En blandning av svaga syror kan titreras
med en stark oorganisk syra sedan de förra
överförts till salter. Reaktionsvärmet beror i detta fall
bara på jonassocieringen mellan anionen och
protonerna. Upp till fem komponenter har bestämts på
detta sätt genom en enda titrering.
Metoden är oberoende av lösningsmedlets natur.
Dettas dielkonstant, optiska egenskaper och elektriska
konduktivitet har ingen betydelse. Härigenom är
termometrisk titrering särskilt tilltalande vid arbete i
andra lösningsmedel än vatten. Så svaga baser som
acetamid och acetanilid kan t.ex. titreras i isättika.
Vid titrering med gaser erhålls goda kurvor, om
gasen snabbt absorberas och reagerar med det ämne
vars mängd skall bestämmas. Ammoniakgas har t.ex.
använts för titrering av ett antal syror i såväl vatten
som bensen. I båda dessa fall lär man erhålla bättre
titrerkurvor med gas än med flytande reagens.
Vid termometrisk titrering av gasreaktioner
uppstår vissa svårigheter genom systemens låga
värmekapacitet och gasreaktionernas relativa långsamhet.
Ammoniak och flyktiga alifatiska aminer reagerar
emellertid snabbt och fullständigt med klorväte och
ger därför skarpa ändpunkter vid titreringen
(Chemical & Engineering News 30 okt. 1961 s. 39). SHl
Hydroximetylfurfural i kommersiell skala
Genom användning av en syra-baskatalysator och
vatten-dioxan som lösningsmedel lär man kunna öka
utbytet av 5-(hydroximetyl)-2-furfural till 44 % vid
användning av majsstärkelse, glykos eller sackaros
som råmaterial. Utbytet kan troligen ökas
ytterligare genom återföring av mellanprodukter vid
syntesen. Härigenom kan hydroximetylfurfural
komma att bli en kommersiell kemisk produkt.
Föreningen är nämligen ett lovande
utgångsmaterial på grund av dess båda funktionella grupper på
var sin sida om syret i femringen
HC—CH
HOCH2C CCHO
\/
O
Den bör kunna ge många typer av polymerer, men
dess utnyttjande har hindrats genom svårigheten att
framställa den ekonomiskt. Hittills har utbytet vid
behandling av sackaros i sur vattenlösning blivit
högst 38 %, men härvid kommer furfuralen
huvudsakligen från disackaridens fruktosdel, medan dess
glykosdel kvarlämnas oförändrad.
I allmänhet erhålls högt utbyte ur ketohexoser och
lågt ur aldohexoser. En orsak härtill kan vara att
fruktofuranos eller glykosens 1,2-enediol är
nödvändiga mellansteg vid syntesen, varigenom glykosen
måste isomeriseras till enediol eller fruktos innan
den kan dehydratiseras till furfural. Då
isomerise-ring påskyndas av syra-baskatalysatorer, har man
provat flera sådana på glykos.
Alla har givit bättre utbyte av hydroximetylfurfural
än syrakatalysatorer. Största utbytet ur glykos,
23 %, har erhållits med ammoniak och fosforsyra
som katalysator vid pH 4 och 190°C. Vid högre
temperatur blir utbytet lägre på grund av furfuralens
sönderfall. Detta blir emellertid mindre, oin
ammoniaken byts ut mot trimetyl- eller trietylamin, och
utbytet kan då höjas till 27—36 %.
En annan orsak till det låga utbytet är furfuralens
hydrolys till levulinsyra CH3CO(CH2)2COOH och
myrsyra HCOOH. För att minska den har man
övergått från vatten som lösningsmedel till en
blandning av lika delar vatten och paradioxan
OCH2CH2OCH2CH2. Blandningar av vatten och
metanol, etanol eller butanol ger också mindre hydrolys.
Dioxan är i detta hänseende lika effektiv som
butanol, ger ingen acetalbildning och kan avdestilleras
vid lägre temperatur.
Rland många olika katalysatorer arbetar
pyridin-fosforsyra bäst i vatten-dioxanlösning. Man har
erhållit 46 % utbyte med glykos som råvara vid pH
4,5 och 200—228°C. Under liknande betingelser ger
majsstärkelse och sackaros 44 % utbyte. När
hydroximetylfurfural ensam utsätts för
reaktionsbetingelserna återvinns 85 % av den vilket visar att
reaktionsprodukten vid största utbyte ännu
innehåller betydande mängd mellanprodukter. Genom
att återföra dessa bör man kunna höja utbytet
väsentligt (Chemical & Engineering News 11 sept. 1961
s. 75). SHl
Medel mot lagringsskinn på läcker
Oljehaltiga läcker, som har benägenhet för
skinnbildning vid kontakt med luft, innehåller i regel ett
antiskinnmedel. Detta hindrar oxidation av
lackytan i slutna kärl vilka alltid från början innehåller
litet syre, även om de är lufttäta. Halten
antiskinnmedel måste emellertid vara liten, vanligen under
0,5 %, för att lackens torkning inte skall påverkas
ogynnsamt. Den räcker därför inte till som skydd
för lacken vid dennas mogning i ett öppet kärl
eller ett med löst pålagt lock.
I sådana fall måste man lägga på ett skyddsskikt
som kan hindra oxidation under några månader. En
för detta ändamål lämplig vätska måste innehålla
betydligt mera antioxidationsmedel än lacken, ha
lägre densitet än denna och får inte innehålla
lättflyktiga lösningsmedel. Blandningar, som länge
använts med gott resultat, består av 50 viktdelar
tetra-lin, 50 viktdelar dipenten och 10—15 viktdelar
antioxidationsmedel (t.ex. Mittel 109 J). Halten linolja
eller sojaolja bör vara relativt hög för att vätskan
inte skall avdunsta för fort.
Skyddsvätskan hälls försiktigt på den fullständigt
lugna lackytan i ett ca 20 mm tjockt skikt varefter
chargen får stå och mogna. Denna process är
nödvändig för oljehaltiga läcker, såväl klara som
pig-menterade, därför att viskositeten hos en nyberedd
lack stiger väsentligt under en viss tid. Den bör
därför lagras tills dess viskositet inte längre växer.
Vid mogningsperiodens slut rörs chargen om
tillsammans med skyddsvätskan som härvid blandas
in i den. Därefter ställs den in på önskad viskositet
och försätts med mera sickativ om så befinns
nödvändigt. Lacken måste nu omedelbart tappas på
lufttäta kärl. Man får nämligen inte lägga på ett
nytt skyddsskikt.
Mängden antioxidationsmedel i skyddsskiktet är
så liten i förhållande till chargen att lackens
torkningsegenskaper inte märkbart påverkas genom
skyddsskiktets inblandning; dess linolja eller
sojaolja är också utan betydelse (Farbe und Lack sept.
1961 s. 571—572). " SHl
998 TEKNISK TIDSKRIFT 19(52 H. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
