Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Lissabon som styrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färdig karl, som tror alla sina landsmän vara för gemena
umgås med honom.
Vi kommo då till Armfelts hus, en öppen krog
utmed gatan, där en hop matroser vid åtskilliga bord sutto
med glas och vin på ena sidan i rummet. På andra sidan
lågo 2 stora vinpipor, hvarutur 2:ne kvinnfolk så fort de
hunno tappade hvitt eller rödt vin och till deras gäster
framsatte, som i mitt tycke ej hade mycket högboret
utseende. Men då Dickesson med mycken familjaritet
hälsade på det ena fruntimret och sade mig, att det var
frun i huset, blef jag ännu mera flat. Hon öppnade
dörren till ett ganska snyggt rum innanföre, förde oss dit in
och ropade: ”mi marido”, hvarefter Armfelt nedkom
från öfre våningen, snyggt klädder på portugisiska. Då
Dickesson presenterat mig som dess styrman vid namn
Jacobson, son af en hans vän, förmögen handlande i
Köping, och jag emottagit Armfelts höflighet på lika sätt,
lofvade Armfelt på Dickessons begäran vara mig
följaktig att bese allt, hvad märkvärdigt var i Lissabon, men
förbehölt sig aldrig blifva annorlunda kallad än signor
Carlos, beklagade sitt ungdoms fel, som försatt honom
utur den rättighet att synas som svensk baron, och
därföre förbehölt af mig som en vänskap, att ej nämna, det
han vore af familj. Armfelt frågade då, om jag ville
nu förmiddagen göra en tur och sedan äta middag hos
honom. — ’’Jag vill, om ni tillåter, nu först följa min
kapten att se börsen och sedan efter middagen ha den
äran komma hit.” — ”Som ni behagar, min kära
landsman, men er längd lärer, som här ovanlig, sättja hela
staden i rörelse, och ni skall med kallsinnighet låta det
gemena folket stadna och förundra sig. De äro intet elaka,
fast deras fasoner äro något plumpa. Ni ska tro, de
förnäma damerna, då vi komma att promenera, ej mindre
blifva nyfikna och än mer, då de få veta, att ni är gotico.
Välkommen till middagen!”
Vi gingo då från denna krog, som ej stod mig an,
ehuru värden var ganska höflig och artig. Hundrade
slags läten mötte oss af barfota uslingar, som ledde
borickor lastade somliga med grönsaker, andra med frukt,
andra med vatnkrukor, andra med höns eller kalkoner,
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
