Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Lissabon som styrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lakejer och negrer i livré voro uti ett yttre rum och
öppnade dörren till matsalen. Här voro 3 väl klädda
betjänter utan livré, som rangerade faten och stodo
kring bordet, och Bourgerin motte i salen och förde oss
uli ett magnifikt formak, dit straxt efter ett tamligen
ungt och vackert fruntimmer ifran ett annat rum inkom.
Men hon blef vid det hon sag mig sa surprenerad, att
hon skrek: ’’Jesu Maria!” hvarofver Bourgerin kom 1
fullt skratt, men bad mig ej illa upptaga sin hustrus
exklamation, som härrörde af förundran att se en så skön
figur, damerna hafva ofta sensationer, som vi ej känna.
Gick sedan och sade henne något på portugisiska,
hvaribland jag horde cavallerosveco och piloto,
ehuru jag ej forstod meningen daraf. — Likor serverades
af en grann betjant utan livré och da han kom till mig,
tog jag glaset med någon slags air, ej som styrman, och
frun kunde under allt detta ej hålla ögonen af mig. Då
vi gingo till bords, voro där fyra herrar, dem jag
supponerade vara utur kontoret, och ville taga min plats mellan
dem, men Bourgerin bad mig sitta på andra sidan om hans
fru. Hon med changerande af kulör, kunde ej hafva
ögonen af mig, men talte aldrig ett ord till mig. Då vi
ätit tre rätter och ingen presenterade mig att dricka,
ehuru jag var ganska törstig, vände jag mig med en liten air
till hofmästaren, som med en servett på armen jämte en
grann neger stod bakom hennes stol, och sade tämmelig
högt: ”å boir.” — Detta småskrattade hon åt, och sade
på tämmelig god fransyska: ”Min herre, det är en rätt
vacker mask ni bär.” — ”Förlåt mig, min fru, folk af
min kaliber bruka aldrig mask i Sverige” — hvilket litet
dekontenensera henne, ehuru hon observerade noga på
mina bordseder. — Bourgerin och Dickesson talte allt
portugisiska, och kunde jag märka, att det var något om
mig, emedan både frun och de andra som oftast smilade
på mig och småskrattade, hvilket nu muntrade frun att
åter tala mig till med en slags impromtu, att jag glömde
bort agera den karaktär, jag ville föreställa, hvaröfver
jag changerade färg och blef som en drypande blod af
surprisen, då hon fick en hjärtelig glädje och frågade,
hvarföre jag ville gifva henne en mindre god tanka om
I 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
