Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Lissabon som styrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig, än jag förtjänte. — ”Min fru, ni gör mig en grace,
den jag ej förtjänar. Min ovanliga längd och kanske
mindre, 4nnu som nybegynnare, forvarfvade sjOmansfasoner
understödja er tanka, att jag är en annan, an den jag vill
föreställa. Och det är er herres ordres, att jag, som
styrman, kommit till ert bord och tillika fått den lyckan blifva
af er, min fru, känd. Tör hända, att er herre härmed
haft till föremål att visa er en så ovanlig människa, och
om min langd altererat er, ar det naturens och ej mitt
fel.” — Hon gjorde mig haremot en artig kompliment,
och vi stego från bordet, då kontors betjaningen
retirerade sig och frun gaf mig armen att fora henne in i
fortnaket, hvarunder jag gjorde henne en mera galant
kompliment och excuse, än som kunde löpa på styrman.
Under det kaffe af en vacker och välklädd flicka
serverades, haslerade både frun och herren, det jag ej hade
styrmansfasoner, och måste vara af mycket förnämare
folk. Dickesson med en allvarsam min talte då till
Bourgerin på portugisiska, det frun noga attenderade, och se
dan sade till mig: ”Jag hör, ni är en rik köpmans son.
Således bör ni, som har en så avantageus gåfva af
naturen, kläda er som kavaljer, och vårt hus och bord är alla
dagar till edra ordres.” — ”En köpman bör alltid visa sin
medbroders barn höflighet. Ni är, min herr Jacobson, så
god och gör oss den äran, som min hustru begärt af
er.” — Jag sökte med mycken höflighet excusera mig och
gronderade Dickesson, som mot min faders ändamål
debiterat mig hos herrskapet. Men emedan jag som lydig
son aldrig gick emot min faders befallning, hoppades jag
blifva pardonnerad ej kunna profitera af deras grace,
alldenstund jag då vore skyldig att genom changement af
habit sättja min fader uti en onödig depense. — ”Det är
väl ganska hederligt tänkt,” svarade Bourgerin, ”men om
er far kunde föreställa sig den uppmärksamhet, er
avantageusa figur och er vundna edukation här i landet gör,
vore han visserligen ej emot en så obetydelig depens, som
af ett par klädningar kan falla.” Frun tillade äfven en hop
galanta expressioner, dem jag alla med mycken höflighet
sökte afböja, men hon med en riant min svarade, det jag
sluteligen ändå måste suckumbera uti min föresats och
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
