Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portugisiska damer och dansöser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta muntra folket passerade vi hela 2 timmar, till dess
ave Maria klämtade, och var det ganska roligt.
Som bjuden till duc d”Aveiros lämnade jag Neuville
här kvar och for till hertigens, där jag fannt det kotteri,
som utgjorde deras societet, mest alla hos hvilka jag
gjort visiter, att sällskapet var visst 28 4 30 personer,
ehuru hertigen, som ännu var inkommoderad af
podagra,, ej var pa hertiginnans sida. Supéen var ganska
stor men munter och rolig. Den tillkommande nya
operan var denna tiden ett allmänt konversationsämne. På
själfva huset arbetades med all force under maskinisten
Niccolinos inseende och dekorationerna målades af en
fransysk målare vid namn Villet, som annars med 12
dess underhafvande fransoser arbetade på kongl. rummen
vi Mafra, med flera underrättelser, som jag nu fick,
äfven att de första aktörerna voro ankomna, hvaraf den
förnämsta rösten var en venetianare vid namn
Montichelli och en signora Andrada, att de väntade en trupp
utvalda dansörer från Turin. — ”De äro redan
hareesvarade jag grefvinnan Mazarembas, som mycket talte
harom, ”och jag torde kunna lämna den underrättelse, att
dansöserna förtjäna beröm.”
Foljande dagen da jag kl. % 12 var kladd, befallte
jag Poli följa mig till det stillet, jag i drömmen sett.
Han förde mig till gatan, viste mig huset, det jag i hast
ögnade, och som jag ännu hade % tid gick jag
indifferent gatan fram till dominikanernas kyrka, och där gaf
jag Poli order att höra, om mitt linne vore färdigt, och
att han i middag träffar mig hemma. När jag nu
expedierat Poli, började mitt hjärta picka emellan
nyfikenhet och någon fruktan af oförsiktighet. Men tiden var
ej lång att resonera, utan jag följde hardiment biljettens
innehåll, fannt den lilla porten på glänt, gick den anvista
trappan uppföre med litet darrande knän, kom in i det
beskrifna första rummet och in uti ett magnifikt
kabinett, där jag fannt en dam sittande på en soffa med
voilen öfver ansiktet, som först bad mig sluta
salsdörren med regelen, det jag gick tillbakars och gjorde, och
då jag åter inkom ganska glad att ej sett någon annan
människa, blef jag muntrare och af tillfället litet
upp
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
