Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portugisiska damer och dansöser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Förlåt mig, min nådiga, om jag som ogift gör er
kanske en indecent fråga, men som fysikus och nyfiken att
kunna gifva redo för er rara konstitution. Har denna
incomoditet connexion med edra fysiska olägenheter
samma tid?” — ”De äro alldeles öfverensstämmande.” —
”Men, min nådiga, ni haslerade mig sist, då jag gjorde
er skyldig attention. Hvad vill ni därmed säga?” —
”Jag har nyss sagt er min tanka, och ehuru jag ej vill
eller kan känna person, så vet jag ert attachement, och
att kordialt säga er ert hjärtas tillstånd, har det någon,
som ni prefererar för er nuvarande sköna tendresse, och
ni vinner säkert ert ändamål. Men var ganska försiktig,
ty jag förtror er som vän, att ehuru ni mästerligen vet
att cachera edra sentiments, är ni litet volage, och
fruktansvärdt att det en gång för er uti en betydelig
ledsamhet. Dock sker det ej här, ty deras tendresse är blind,
då ni endast är diskret och försiktig.”
Efter siestan gick jag på gårdagens befallning till
min sköna. Vår entretien blef först om mad:e
Rosalis lyckliga kvaliteter och ehuru hon upphöjde hennes
skönhet och talte om min bekantskap med henne, lät hon
ej märka minsta misstanka, ty jag erfor donna Claras
utsago, att min skönas tendresse surpasserade alla
gränser, och jag sökte gifva henne de öfvertygeligaste
bevis af lika tillgifvenhet. Jag fannt hennes karaktär
obeskriflig god. Hon sade sig på intet sätt vilja genera mitt
hjärta, ifall det kände ömmande sentiments för någon
annan. Hon hade den satisfaktion, att jag älskade
henne, och tog det skälet, att som jag nog kände, det jag i
anseende till hennes herre ej ensam kunde ega hela
hennes hjärta, så vore det obilligt sluta min vänskap inom
olika gränser. — ”Ert försök, min adorabla, kunde tjäna
ett volagt humör till undanflykt, men hos mig verkar
en sådan frihet intet, ty ni har gifvit mig så stor del uti
ert hjärta, som ni kunnat disponera. Och som mitt ej
nu är delt genom något legalt band, gör jag mig en
heder och glädje, att jag fått uppoffra er allt sammans
med en ouppbörlig tillgifvenhet.” — ”Men jag beröfvar
flera en förmån, som kunde participeras.” — Hon hade
på visst sätt däruti rätt, ty dess konstitution och
tem
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
