Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Secreta utskottets värfvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betyda? En gammal styrman Ewert svarade: ”Vi aro
hotade få stryk af djäknarna, innan vi gå utur staden,
och man skall bjuda till att försvara sig.”
Flera skockade sig omkring mig med lika tal,
försäkrande, att det ej skulle löpa så lätt af. Jag samlade
folket omkring mig och föreställde dem, att ett par
hundra djäknar ej vågade attaquera dem. Jag for sedan
upp till landshöfdingen att taga afsked. Knappt hade
jag 10 minuter varit inne, förrän unga d’Albedyhl kom,
oändelig glad, och sade: ”Ack, min far, hvad det ar
roligt. Djaknar forut och batsman efter springa, skrika
och fa duktiga pakslangar!”’
Generalen, som för podagra ej kom af stolen, bad
mig för Guds skuld ställa till ordning, så att ingen olycka
sker. Jag sprang ut och skrek, att få folket att lyda.
Bataillen var redan öfverstånden: Det var mitt
arrieregarde, som blifvit attaquerat och drifvit sina fiender pa
flykten. Dessa gömde sig in på gårdar och slogo igen
portarna. Mitt fotk hade skingrat sig åt alla håll, så
att jag måste skrika ut på gator och gränder för att
samla dem. Jag följde dem utom tullporten med
strangaste befallning att nu i ordning med sin vunna seger
marchera upp till fjardingsstolpen pa backen och dar
vänta mig, ty jag måste först uttaga pänningarna hos
landshöfdingen till vart underhall.
Jag återvände till generalen och berättade denna
narraktiga komedi. Grefvinnan obligerade mig blifva kvar
till middagen, ty kl. led till 1. Hon gick ut för att
ordonnera om bordet, men kom straxt inspringande, med
förskräckt mine ropande: ”Capitain Tersmeden, Gud tröste
mig, ert folk bestormar vårt hus!”
Jag som en blixt ut i salen, öppnar fenstret och svor
till, hur de vågade sig att mot mina ordres återkomma!
— ”Hå, Gud ske lof vi far se var capitain, vi trodde,
att de tagit er i arrest fér var skuld, och ta mig den och
den skulle vi icke ta er igen, om ock hela staden skulle
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
