Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glada minnen från Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi passerade Lappvässi utan att ha rört någon åra,
förrän vi rodde om udden i hamn vid Seglinge, där de kl.
7 om afton med glädje stego i land och fingo veta, att
vi redan passerat 7 mil och i morgon komma till fasta
Aland, om vind står.
Vi följdes åt upp till en enstakad gard hos en min
där välmående bonde. På gården fingo vi skön lefvande
fisk, mjölk, smör och ägg, så att jungfrun med tillhjälp
af deras matkorg lagade en liten aftonmåltid, under det
jag lät uti främmandstugan uppslå min indianiska
hängmatta. Sedan förde jag dem in uti den stugan, där
bordet dukades.
Efter maten lade jag mig själf i hängmattan tvärt
öfver och gungade, att visa grefvinnan, huru hon kunde
hafva det rätt mjukt och godt. Jag haslerade, att på
sjömansvis ej två kunde ligga tillsammans i dessa slags
sängar. Hön på min persuasion fannt sängen admirabel,
och jag viste henne, huru hon kunde tillika af
hängmattan hafva täcke och, om hon ville vara så cacherad,
modestement ligga helt afklädd, utan att blifva sedd af
någon.
Detta föllt henne så i smak, att sedan vi låtit
betjäningen gå ut, sade hon, att hon ville försöka taga af sig
de mästa kläderna, att få mera hvila. Härtill styrkte
Jancke, så att hon sans facon tog af sig alla kläder intill
underkjortlen och lade sig langs efter mattan. Vi-bagge
lade oss efter hvarandra på deras breda bänkar. Ordres
hade jag redan gifvit, att om vind continuerade, skulle
vi i första dagning väckas. Och vi somnade ganska
godt.
Lördagen den 4 september klappade min dräng i
första daggryning på fönstret, så att jag vaknade. Jag steg
upp och drog i all tysthet stöflarna på mig, och då jag
var färdig, stötte jag på Jancke, att vi nu har god vind.
Grefvinnan sof som ett lindebarn.
Kl. var ännu litet öfver 3, och som jag hade
appa
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
