Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glada minnen från Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräckeligt skratt. Hela dagen hade vi roligt af denna
discoursen, och sedan vi ätit gingo vi ned, under det
vagnarna fördes ombord. Jag underrättade grefvinnan,
att när vi gå till segels, skall hon taga sin plats in uti
sin vagn och vara helt tranquil.
Efter promenaden gingo vi hem och pratade om
Petersburg och deras sätt att lefva. Jancke påminte mig
grefvinnan Nariskin och hennes ögon på mig, då vi
voro på slottet. Häraf uppkom en lång discours om
ryska damernas nog coquetta fagoner och männernas
mindre jalousie, hvarmed vi roade oss hela afton.
Grefvinnan berättade åtskilliga små historietter, men äfven att
vår minister, baron Posse, mera roade sig med hoga
spel än med amoureusa intriguer.
Måndagen den 6, straxt det dagades, kom
inspektoren sakta in til! mig och sade, att tjockan nu gått bort.
”Mattis Persson är här och ber om herren vill laga sig
tillreds.” Jag steg upp, klädde mig, gick in till
grefvinnans jungfru och väckte henne. KI. var nyss 6, då allt
var i rörelse. Men det var ännu så lugnt, att Mattis ej
ville lägga ut.
Vi väntade med inquietude till kl. emot 10, då
gubben tillsade oss gå ombord. Jag förde grefvinnan in uti
sin vagn och bad jungfrun sätta sig med sin fru där.
Till Jancke sade jag, att vi efter utseende komma i dag
något fort, och att jag fruktar det incommoderar
grefvinnan. ”Sätt er och trösta henne!” — ”Jag är själf en
pultron till sist, och tror det är bättre sitta i fria luften
än i vagnen”, svarade han. Vi beslöto då blifva utom
vagnen.
Ehuru icke i öppen sjö, rullade båten med N. O.
tämmeligen hardt. Jag haslcrade, staende i vagnsdörren hos
grefvinnan, att betaga henne raddhagan, men blef
nodsakad gå därifrån, då hon började ackla och blifva
sjosjuk. Jungfrun, på min tillsägelse, hade credenset
tillreds, men då hennes fru började ge öfver, kunde hon ej
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
