Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjulets historia, av Ingemar Schwalbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modern racerbil, Mercedes-Benz, helt av lättmetall och naturligtvis
strömlinjeformad.
har nämligen människan tillgång till en
i enkelhet mycket överlägsen mekanism.
Hjulet har ytterligare den fördelen, att
under dess rörelse inga delar behöva
uppaccelereras eller bromsas. De enda
krafter, som uppstå vid hjulets rota-
tion, äro inre krafter, beroende av cen-
trifugalkraften, och vilka i praktiken
alltid kunna bemästras.
För den svängande rörelse, som föt-
ter och ben utföra, gäller i stället på
grund av de uppträdande masskrafter-
na, att den erforderliga muskelstyrkan
ökas med kvadraten på hastigheten.
Härtill kommer, att den effekt, som
exempelvis människokroppen måste ut-
veckla vid ett lopp, växer med kuben
på hastigheten. En fördubbling av has-
tigheten motsvarar sålunda en åttadubb-
ling av ansträngningarna. En fördubb-
ling av ansträngnnigarna motsvarar un-
gefär en hastighetsökning med endast
en fjärdedel. Om man tänker på detta,
så förstår man lätt, vad det kommer
sig, att sprinterlöparna ha så svårt att
pressa rekorden med blott delar av se-
kunder.
Hjulet däremot, är i princip obero-
ende av hastigheten i detta avseende.
Detsamma gäller om propellern, hjulets
broder i vattnet och i luften. När en
ny konstruktion ser dagens ljus i skepnad
av en racerbil eller ett flygplan får man
därför ofta bevittna ett proportionsvis
mycket kraftigt skutt uppåt i rekord-
tabellen, då det nya hastighetsvidundret
släppes lös på tävlingsbanan.
Hjulet är fortfarande
primitivt.
Med vad vi nyss sagt om hjulets över-
lägsenhet, har emellertid blott halva
sanningen yppats. Den andra delen av
sanningen ser inte lika ljus ut. Den he-
ter hjulets stora känslighet för ojämn-
heter i marken och därav följande be-
roende av vägbanor och dessutom myc-
ket goda sådana. När man med svind-
lande hastighet rusar fram genom land-
skapet i sin vagn tror man sig vara fri,
men är det dock ej, utan med risk av
livets förlust fängslad till vägbanan, Ett
dyrbart underhåll av vägarna kommer
dessutom på varje medborgares lott i
4 TEKNIK för ALLA
form av dryga avgifter. Tänk på huru
fri människofoten är i jämförelse härmed
och huru lätt ordnad dess färd är! Blott
en stock, lagd över en bäck, kan vara
nog för att trygga en färdled över mils-
vida marker. Ja, varför kunna vi icke
lika lätt som hjorten ila fram med våra
transportmaskiner genom den obanade
vildmarken? Förklaringen är den, att
den levande varelsen är utrustad med
en oändligt fin nerv- och sinnesapparat,
som nästan automatiskt åstadkommer
en reglering av rörelsemekanismen efter
markens och terrängens beskaffenhet. I
betraktande av detta förstår man, att
hjulet ännu måste betraktas såsom myc-
ket ofullkomligt, och att mycket ännu
återstår i dess utveckling, för att vi
skola uppnå den obundenhet över rum-
met och bördan, som är möjlig och allt-
så nödvändig för den framåtsträvande
och ärelystna människan.
Varje liten förbätring av hjulets för-
måga att upptaga markens ojämnheter
har omedelbart haft så stora verkningar
på dess funktionsduglighet, att man mås-
te förvåna sig över att under hjulets
mångtusenåriga historia utvecklingen i
alla fall gått så långsamt. Historikerna
försumma vanligen ej något tillfälle att
prisa hjulet såsom en av mänsklighetens
Hästdraget järnvägståg på linjen Budweiss—Linz på 1830-talet.
betydelsefullaste uppfinningar, men vi
måste förundra oss över, att en god idé
så länge kunnat försummas av svunna
tiders generationer. Som en av ”hjul-
teknikens” allvarligaste brister i våra
dagar måste även räknas den bundenhet
och det beroende av vissa jämförelsevis
dyrbara och svåråtkomliga råvaror, som
vidlåder densamma. Vi tänka då när-
mast på den nu så kinkiga gummifrå-
gan. Det är blott i fråga om mycket
stora hastigheter, som hjulet är suveränt
överlägset bland allt, som rör sig på
jordytan.
Problem nr 1 fjädringen.
| DE ett meddelande, som nyligen gått
genom världspressen, har man i Egyp-
ten funnit fragment från Faraonernas
tid av något, som med stor sannolikhet
kan sägas ha varit en vagn, avsedd för
segling i öknen. Med säkerhet har denna
vagn ej gjort större succés på sin tid.
För blott något årtionde sedan visades i
den populärvetenskapliga pressen bilder
av, huru fransmännen roade sig med ett
slags isjaktssegling på hjul i sina besitt-
ningar vid Saharas utkanter. Den enda
väsentliga skillnaden mellan rekonstruk-
tionsskissen av Faraos sportredskap för
4.000 år sedan och de moderna frans-
männens ”ökenjakt” bestod däri, att Fa-
rao hade massiva trähjul, men frans-
männen Michelinringar. Det är alltså
luftgummiringen, som har möjliggjort
det, som sannolikt misslyckades oeh be-
gravdes i glömskans djup för 4.000 år
sedan.
Vi skola här icke genast ingå på en
beskrivning av den mekanism, som luft-
gummiringen utgör, utan fortsätta att
beskriva utvecklingen i historisk ram.
Man kan då genast konstatera, att om
Faraos konstruktör åtminstone hade
hängt upp hjulenspå fjädrar och dess-
utom tagit till ordentligt stora hjuldia-
metrar i stället för de diminutiva tris-
sor, som synas på rekonstruktionsskis-
sen, så kunde försöket nära nog ha lyc-
kats.
Fjädrarnas stötupptagande verkan har
dubbel betydelse. För det första betyder
stötarna en energiförlust. För det andra
2.
VTI = >
ER ERE ANG se
SD Ts RSA RES
EE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
