Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
opartiskhet. Vi skola ej lägga ett helt parti till last tygellösheten
och lågsintheten hos en hop pack, som från alla håll strömmade
till konung Carls fanor och som kastade skugga på sina
bundsförvandter genom utsväfningar, aldrig tillåtna under
parlamentsarméernas strängare disciplin. Vi vilja välja en bättre typ för vår
skildring. Oaktadt vi ej kunna undgå att anse konungens sak
såsom bigotteriets och tyranniets sak, hindrar det oss icke att med
nöje göra de gamla, ärliga »Cavalierernes» karakter all rättvisa.
Vi erfara en känsla af national-stolthet, då vi jemföra dem med
de verktyg, som andra länders despoter nödgats använda. Våra
royalistiska landsmän voro inga hjertlösa, liderliga hofmän,
bugande vid hvarje steg, mysande vid hvarje ord. De voro inga blotta
förstörelse-machiner i uniform, med inpryglad skicklighet och
rusig tapperhet, försvarande utan kärlek, dräpande utan hat. Det
låg en viss frihet i deras underdånighet, någonting ädelt i sjelfva
deras förnedring. Känslan för individuel frihet var stark hos dem.
De voro visserligen missledda, men af inga låga eller sjelfviska
bevekelsegrunder. Medlidande och en romantisk hederskänsla,
fördomar, insupna med modersmjölken, och deras historiskt
vördnadsbjudande namn hade bundit dem med en trollkraft, omöjlig
att bryta, och likt »Riddaren af Röda Korset» trodde de sig
kämpa för en förfördelad skönhet, då de stridde för en falsk och
afskyvärd trollpacka. I sjelfva verket ingingo de nästan alldeles icke
i dagens politiska frågor. Det var ej för en förrädisk kung eller
en intolerant kyrka de kämpade, utan för det gamla banér, som
i så många hårda strider svajat öfver deras förfäders hufvuden
och för de altaren, vid hvilka de emottagit sin bruds hand. Ehuru
ingenting kunde vara mera förvändt än deras politiska åsigter, så
hade de i långt högre grad än deras motståndare de egenskaper,
som utgöra privatlifvets behag. Med många af Runda Bordets
laster hade de också många af dess dygder — belefvenhet,
frikostighet, sanningskärlek, ömhet och aktning för qvinnan. De hade
långt både djupare lärdom och finare vett än Puritanerna. Deras
sätt att vara var mera intagande, deras lynnen älskvärdare, deras
smak mera förfinad och deras hem gladare.
Milton tillhörde stricte ingen af de klasser vi försökt beskrifva.
Han var ej Puritan. Han var ej Royalist. I hans karakter hade
de ädlaste egenskaperna inom hvarje parti sammansmält i den
mest harmoniska förening. Från Parlamentet och från Hofvet,
från Konventiklen och från det Göthiska Klostret, från
Rundhufvudenas dystra och graflika kretsar och från de gästfria
Cavalierernas muntra samqväm utvalde hans ädla natur och införlifvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
