Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sig allt som var stort och skönt och godt, medan den
förkastade alla de smutsiga och skadliga ingredienser, som orenat dessa
finare elementer. Såsom Puritanerna lefde han »med den store
mästaren ständigt för sina ögon.» Såsom de hade han tanken
oupphörligt fästad på en Allsmäktig Domare och en evig lön. Och
härigenom insöp han deras förakt för alla yttre utmärkelser, deras
själsstyrka, deras lugn, deras orubbliga fasthet. Men icke den
kallaste sceptiker eller den mest profane gudsförsmädare var mera
fullkomligt fri för smittan af deras vansinniga synvillor, deras
ohyfsade väsende, deras löjliga jargon, deras förakt för vetenskapen
och deras afsky för nöjen. Ehuru han hatade tyranniet ur djupet
af sitt hjerta, hade han dock alla de aktningsvärda och intagande
egenskaper, som tyrannens parti ansågo för sitt enskilda
monopolium. Ingen kunde hafva en klarare uppfattning af litteraturens
värde, en mera förfinad smak för hvarje ädelt tidsfördrif, eller
en mera ridderlig grannlagenhet i allt, som rörde heder och
kärlek. Ehuru hans åsigter voro demokratiska, voro hans böjelser
och hans vanor sådana, som bäst harmoniera med monarki och
aristokrati. Han stod under inflytande af alla de känslor, som
missledde de ridderlige cavaliererna. Men han var herre öfver dessa
känslor, i stället att vara deras slaf. Likt Homers hjelte erfor
han hela behaget af förtrollningen, utan att dock låta sig förtrollas.
Han lyssnade till Sirenernas sång och gled likväl förbi, utan att
låta locka sig till deras olycksbringande strand. Han läppjade af
Circes bägare, men bar med sig ett säkert motgift för dess
bedrägliga sötma. De illusioner, som fängslade hans inbillning,
undergräfde aldrig hans sunda omdömeskraft. Statsmannen var
fullkomligt härdad mot den prakt, den glans och den romantiska
herrlighet, som tjuste skalden. Denna skiljaktighet i åsigter och
smak ger på mer än ett ställe i hans skrifter anledning till
inkonseqvens, om man så vill, men en inkonseqvens, som mer än
något annat höjer hans karakter i vår tanke, emedan den visar huru
många enskilda känslor och böjelser han uppoffrade, för att
uppfylla hvad han ansåg för sin pligt mot menskligheten. Det är
kampen inom den ädle Othello. Hans hjerta veknar, men hans
hand måttar säkert. Han gör ingenting af hat, men allt för
hedern. Han kysser den sköna bedragerskan, innan han dräper
henne.
Ännu återstår att nämna det, som gifvit Miltons offentliga
karakter dess höga och egendomliga glans. Han sträfvade väl att
störta en menedisk konung och ett intolerant prestvälde, men
häruti gjorde han likvisst blott gemensam sak med hela partiet. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
