Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att gifva taflan ett fulländadt skick. Härvid måste dock
ihågkommas, att den senare åtnjuter hela fördelen af att sjelf hafva samlat
och bearbetat sina utkast samt ordnat dem till ett systematiskt och
fullständigt helt. De spridda intrycken af Atterboms ynglingafärd
hafva deremot från olika källor måst hopletas och af fremmande
hand sammanfogas, hvilka omständligheter ej kunnat undgå att gifva
det hela ett fragmentariskt tycke. — För öfrigt utmärka sig båda
genom ett lifligt framställningssätt och ett vackert språk, ehuru
äfven här samma genomgående olikheter uppenbara sig, så att man
hos den ena finner mera af verldsmannens finesse, qvickhet och
takt, hos den andre mera af skaldens glödande känsla och målande
fantasi.
För att gifva läsaren en föreställning om det rika språk, det
rena skönhetssinne och de ädla tankar, som så ofta röjas i dessa
Atterboms reseminnen, vilja vi afsluta uppsatsen härom med ett
sammandrag af hvad han, i ett af brefven till Geijer, yttrar om
anblicken af Raphaels Cecilia.
»Jag tillbragte flera timmar framför denna tafla — i mitt bröst
rörde sig känslor, onämnbara, outsägliga. Hela mitt lifs längtan
och trånad klingade inom mig med häftiga, rena och lyckliga
tonfall, och det mål, hvarefter förgäfves min lidande ande släpar sin
tusenfaldigt fjettrade gång, blinkade mig mellan gyllene skyar till
mötes. Det är kanske den enda tafla, jag fullt förstått, emedan det
är den enda, som lemnat ingen del af min varelse orörd. Raphael
är här på en gång målare, musicus, poet och philosoph; hvad
vetenskapen vill i sista instansen, hvad konsten i alla sina former
åsyftar, har hans pensel här uppfattat och sammanfogat i den eviga
bilden. Det högsta och det ljufvaste, det tankfullaste och det
hänrycktaste, den stränga storheten af en förklarad ande och det ömma
behaget af en känslofull qvinna — den jordiska skönhetens högsta
kulminationspunkt i religionens, resignationens, nådens, hoppets,
odödlighetens skimmer — allt detta skådar man förenadt och
uppenbaradt i denna himmelska Cecilia, i hennes ställning, i hennes
uppåt himlen riktade ansigte, i hennes lyssnande miner, i hennes
ögon, som genomtränga molnen. Ofvanför synes en grupp af
sjungande englar, omstrålad af den högre verldens eviga oskuld och
himmelska glädje; rundt omkring utmärka starkt dunkelblå, men
af det högre ljuset dock guldbebrämade skyar, den gräns, som
ännu skiljer de saligas land från martyrernas mödosamma
pröfvoverld. Cecilia, omgifven af S. Johannes, S. Paulus, S. Augustinus
och S. Magdalena, håller ett positiv eller liten orgel, som synes nära
att falla henne ur handen, medan hela hennes uppmärksamhet, hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
