Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närande örter i ymnigaste mångfald. Det nya språket, utmärkande
sig på en gång genom den enklaste ljufhet och kraft, ernådde den
fullkomligaste utbildning. Aldrig har något tungomål gifvit poesien
så yppiga och lefvande färger, och icke heller dröjde det länge
innan en skald uppstod, som visste att begagna dem. Under
första delen af 1400-talet skrefs la divina Comedia, utan fråga det
yppersta inbillningens alster, som då skapats, alltsedan Homers tid.
Den följande generationen frambragte väl ingen ny Dante, men
utmärkte sig synnerligen genom en allmän intellektuel verksamhet.
De latinske skriftställarnes studium hade aldrig helt och hållet
åsidosatts i Italien. Men Petrarcha grundlade en mera omfattande och
djupgående lärdom, i det han meddelade sina landsmän sin egen
enthusiasm för det gamla Roms litteratur, historia och
fornlemningar. Boccacio åter vände deras uppmärksamhet till Greklands
sublimare och mera intagande typer.
Alltifrån denna tid blef beundran för lärdomen och snillet snart
sagdt en passion bland Italienarne. Konungar och Republikanare,
Cardinaler och Doger täflade med hvarandra uti att ära och smickra
Petrarcha. Architekter, målare och skulptörer uppmuntrades på
det frikostigaste sätt och den allmänna kärleken till konst och
vetenskaper tycktes stiga i samma mån som det allmänna välståndet.
Detta var isynnerhet händelsen inom det sköna och lyckliga
Florens. — — Men de Italienska samhällskropparne måste lyda samma
lag som menniskokroppen, och med förtidig skröplighet och förfall
gälda en brådmognad utveckling. De italienska staternas hastiga
uppblomstrande och lika hastiga förfall kunna hufvudsakligast
tillskrifvas en för dem alla gemensam orsak, nemligen städernas
öfvervigt i det politiska systemet.
Utrymmet tillåter oss ej att här ordagrannt återgifva
Macaulays teckning af det olika försvarstillståndet inom stater, der den
hufvudsakliga befolkningen består af jägare eller herdefolk, hvilka
kunna sägas vara födde krigare, eller der den utgöres af
åkerbrukare, hvilka, under de mellantider, då fältet icke tar odlarens
krafter i anspråk, lätt och gerna öfva krigarens yrke, eller der
slutligen befolkningen, såsom i de små italienska staterna, mestadels
består af köpmän, konstnärer och industri-idkare, hvilkas vanor vid ett
stillasittande och vekligt lefnadssätt göra dem odugliga till alla
krigsskyldigheter. Här blir den naturliga följden att staten måste leja
fremlingar till sitt försvar, en utväg, hvilken, såsom bekant är, allmänt
användes af de Nord-italienska staternas styrelser. Macaulay
fortfar att visa, huru i så fall klokheten bjuder att så mycket som
möjligt införlifva de lejda trupperna med det land, de skola försvara,
och af dem bilda stående arméer. Detta försigtighetsmått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
