Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försummade dock Italienarne, i det de lejde sina trupper endast för
tillfället, då nöden stod för dörren och ledde hela sitt försvarsverk blott
såsom en simpel handelsspekulation. Häraf den naturliga följden af
lejdtruppernas opålitlighet och lamt eller trolöst förda krig.
De lejda härskarorna (fortfar Macaulay), säljande sig åt den
mestbjudande, och stridande den ena dagen mot dem, hvilka varit
deras vapenbröder den föregående, och måhända ånyo skulle blifva
det den följande, hade föga eller intet intresse af stridens utgång
och tänkte hufvudsakligast på att spara sig sjelfva, hvarför man har
exempel på stora fältslag, der tusentals fångar togos, men knappast
ett enda lif gick förloradt.
Modet blef icke längre en oumbärlig egenskap ens för den
militäriska karakteren. Män grånade i fält och erhöllo det högsta
rykte för krigiska bedrifter, utan att någonsin hafva blifvit
uppfordrade att möta en verklig fara. De politiska följderna häraf blefvo
blott alltför påtagliga. Den yppigaste och mest upplysta delen af
verlden blef lemnad utan skydd för anfallen af hvarje barbarisk
eröfrare, för Schweitzarnes råhet, Frankrikes oförskämdhet och
Arragoniens omättliga rofgirighet. Den moraliska verkan, som
frambragtes af detta sakernas tillstånd, var ännu mera anmärkningsvärd.
Bland de råa folkslagen, norr om Alperna, var tapperheten en
fullkomligt oumbärlig egenskap. Den förutan kunde ingen utmärka
sig framom mängden, knappt någon lefva trygg. Fegheten var
derföre, helt naturligt, ansedd som den smädeligaste tillvitelse. Bland
de bildade Italienarne deremot, riktade genom handel, styrda af lag
och passioneradt hängifna åt den litterära verksamheten, uträttades
allting genom intelligensens öfverlägsenhet, och då i andra länder
tapperheten utgjorde vilkoret för all heder och utmärkelse utgjordes
det i Italien af slughet.
Af dessa motsatta principer uppstodo naturligtvis tvenne
hvarandra helt motsatta moraliska systemer. I större delen af Europa
hafva de laster, som företrädesvis tillhöra lättskrämda sinnen och
som äro svaghetens naturliga skydd — förräderi och skrymteri,
alltid varit ansedda såsom mest vanhedrande. Å andra sidan hafva
djerfva och öfvermodiga andars ytterligheter behandlats med
öfverseende och till och med aktning. Italienarne å sin sida hyste ett
motsvarande fördrag med sådana brott, som fordra
sjelfbeherrskning och slughet, snabb iakttagelse, aldrig trytande
uppfinningsförmåga och djup insigt i den menskliga naturen.
En furste, sådan som Engelsmännens Henrik den femte, var
typen för det nordiska idealet. Hans ungdoms dårskaper, hans
mandoms sjelfviska ärelystnad, Lollarderna stekta vid sakta eld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
