Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinnesförfattning begynte hon anbringa sina starkaste medel. Hon
tog romansen och lemnade henne den, sägande med sorgsen ton,
»ända till i dag har jag alltid med nöje sjungit denna sång, Cecile;
men du har förenat med den ett mindre angenämt minne: jag
hoppas du må sjunga den heldre än jag hädanefter kommer att
göra;» och derpå böjde hon sig öfver noterna och skref i
kanten: Révolte. Cecile Verecker gaf luft åt en konvulsivisk
snyftning, men innan hon hunnit uttala de ångrande ord, som sväfvade
på hennes läppar, inträdde med hastiga steg en yngling om sjutton
år, sin systers afbild. »Låt mig följa er hem, Miss Meriton;
jag har dröjt här just i denna afsigt,» tillade han med barnsligt
bönfallande röst.
Margaret höll just på att svepa schalen kring sina axlar,
hvilket hon fullgjorde med mycken omständlighet, medan, oaktadt
hennes sänkta hufvud, ett skälmaktigt leende sågs spela kring
hennes läppar. Under tiden betraktade henne ynglingen, såsom hade
han längtat att hjelpa henne, men återhållits af fruktan att blifva
afvisad. Möjligen underblåstes denna skenbara återhållsamhet af
minnet af någon föregående vägran. Slutligen såg hon upp,
räckte honom sin hand och sade: »Nej tack, unge George; en fattig
musiklärarinna får lära sig att undvara eskort. God afton, Cecile.»
Ynglingen följde henne till dörren med en förtretad min i
det vackra ansigtet. Han vände derpå om till systern och ställde
sig att stirra in i elden. »Hon är aldeles för vacker att gå ensam
så här sent. Jag ville önska att jag vore en man, Cis, så skulle
jag gifta mig med henne.»
Denna nya åsigt gaf Cis litet att fundera på. Resultatet af
funderingarne blef gynnsamt. »Det skulle vara för präktigt, George,
jag finge då jemt vara med henne, utan att behöfva sjunga
för henne, åtminstone icke andra sånger än dem, jag sjelf valde,»
tillade hon i det hennes blick föll på ordet Révolte.
Margaret gaf ännu tvenne lektioner och fortsatte derpå snabbt
och — trots unge Georges farhågor — i trygghet vägen hem.
Hennes far — alltid fattig — hotades nu af ett värre armod.
Passionerad musikvän hade han nödgats tillgripa sitt nöje såsom
medel för sin existens. Helsan svek honom dock, såsom vi veta,
mer än lyckan, ty Margaret hade, såsom hon önskat, lyckats
öfvertaga hans lektioner, och, i fråga om sin dotter, var han utan
tvifvel en högst afundsvärd man. Då hon återkom satt han i sin
stol vid brasan och tänkte på henne — en lång tanke, som
Skotten säger; för hennes ögon syntes han, hvarje gång hon kom
tillbaka, hafva blifvit ännu mera lutande, svag och skugglik, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
