Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
dock ej låta sig deraf afskräckas, utan endast arbeta, bedjande Gud
om välsignelse för sitt arbete.
Vi medgifva gerna att ingenstädes framträder dock skillnaden
mellan den theoretiska grunden och den praktiska tillämpningen
så skarpt och i ögonen fallande, som just i det ämne vi nu sökt
behandla, och af alla de systemer, man uppställt för
barna-uppfo-stran, torde väl knappast något finnas användbart för mängden, ja,
ens vara utförbart i alla dess delar. Ty om man äfven hos
uppfostraren förutsätter den bästa vilja, fromhet, vaksamhet, klokhet,
tålamod och ihärdighet, skall han dock möta många oförutsedda
hinder, hvilka han ej förmår undanrödja, skola hans planer många
gånger öfverkorsas af omständigheter, hvilka ban ej mäktat
beräkna. Fullkomlighet är det mål, dit hvar och en bör och måste
sträfva, och, ehuru vi veta att det för oss är oupphinneligt, får
likväl ej detta medvetande göra oss modlösa och förtröttade, ty med
hvarje trogen kamp vi strida, kunna vi hoppas att åtminstone hafva
vunnit nägot. Vi vilja derföre till slutord af en utmärkt man och
skriftställare låna följande yttrande just i afseende på uppfostran:
»Hvar är den man, som är nog oförnuftig att tro sig kunna
bestämma sitt barns framtida öde? Hur ofta förfelar ej uppfostran
sitt mål! Stundom, oaktadt alla tagna försigtighetsmått, ja, till och
med i följd deraf; en annan gång lyckas den deremot, oaktadt
dessa försigtighetsmått blifvit åsidosatta, ja, karakteren har just
genom denna uraktlåtenhet erhållit en sannare, mer individuel
utveckling. Vill det säga att vi böra lemna allt åt slumpen, under
förevändning att lemna det i Guds hand? Nej, för ingen del; vi
få ej hafva något att förebrå oss; vi måste till och med fördubbla
vår omsorg och vaksamhet i tanke att befrämja Guds afsigter; ty,
uppfostran är just det fält, der menniskans förmåga visar sig både
i bela sin makt och i hela sin vanmakt, och ingen kan med större
öfvertygelse uttala dessa Jeremie ord än den familjefader, som
bortgår från de sina, hvilkas framtid ännu ligger insvept i dunkel: ’Jag
vet, Herre, alt menniskones väg står icke till henne; och det står
i ingen mans makt huru han vandra eller sin gång styra skall’ *).»
St—
’) Ad. Monod: Le Plan clc Dieu. Paris 1856.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
