- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Andra årgången. 1860 /
21

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21

så vackert. — Det var mig ett stort behag att kunna gå
hennes önskan till mötes, och jag lofvade att redan samma
dag skicka henne en fransk roman.

Detta mitt löfte var en slor obetänksamhet. — Besinna
blott, en fransk roman!... I fall jag salt i fråga en engelsk,
tysk, italiensk eller kanske till och med en kinesisk bok,
det hade varit på sin plats; men att i våra dagar med en
ung dame tala om en fransk roman, åh, det var att glömma
sig alltför långt.

Det dröjde ej heller länge förrän jag fick min
välför-tjenta tillrättavisning.

Den unga damens fru mamma satt vid tillfället i andra
ändan af rummet; men den aktningsvärda frun har särdeles
goda öron, en egenskap, som i allmänhet är ganska vanlig
hos vaksamma mödrar. Knappt hade jag nu af dottrens
leende rosenläppar emottagit en förtjusande tacksägelse,
förrän modren såg upp från sitt arbete med ett tydligt begär att
se högtidlig ut och tilltalade mig med en röst, hvars första
ljud bebådade, att jag hade en förebråelse att vänta.

»Min herre», sade hon, knyckande på nacken, »jag tackar
er för den beredvillighet, hvarmed ni åtagit er att blifva min
dotters bibliothekarie, men det är en gammal vana i vårt
hus, att den lektyr, som får blifva i hennes smak, redan skall
vara i min; och ni har derför misstagit er ganska mycket, i
fall ni tror att den franska litteraturen hiir kan vinna några
sympathier. Jag är långt ifrån att vilja förneka ungdomen den
angenäma förströelse, som man kan finna i romanläsning, men
jag vill icke att dessa romaner skola vara af den beskaffenhet
som blott förleder fantasien till vådliga feberdrömmar och
förvilla begreppen om god moral och ren3 seder. Att läsa en
bok är i flera afseenden detsamma, som att umgås med en
menniska, och såväl i det ena som det andra fallet skall jag
alltid vara mån om att bevara min dotter för dåligt sällskap.
— Ni känner nu mina åsigter. Har ni förstått dem ratt så
vet ni också hvarför jag har den äran att, med skyldig
erkänsla för er tjenstaktighet, både nu och för framtiden,
undanbedja mig era franska romaner!»

Så talade den goda frun och i full öfvertygelse om att
hon talade mycket bra. — Man skulle för blott tjugo år
tillbaka ansett hennes ord såsom någonting alldeles oerhördt.
Men smaken har sedan dess flutit upp på en helt annan våg
af modets oroliga ström, och den anförda förkastelsedomen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1860/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free