Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
ses med växter. Vågen bär frön, bär bela träd och med dem
mången gång skalbaggar och andra insekter till det nva landet
och vattenfoglar af många arter bosätta sig snart på deri ensliga ön.
De första resande, hvilka blott ytligt betraktat de
märkvärdiga Lagunöarne, tillade de små koralldjuren förmågan att ända
från hafsbottnen, ofta på omätliga djup, uppföra dessa ringformiga
murar ända till vattenbrynet, för att i den sålunda sjelfbyggda,
för bränningarne skyddade, lugna hamnen inom ringmuren, kunna
lefva i ro, till dess hafvets svall fyllt detta rum med sand och
krossade snäckor samt drifvande trädstammar, frön och foglar
tagit det nybildade landet i besittning och undanträngt dess första
rättmätiga egare. Ehuru man sedermera bevisat, att de
klippbyggande korallerna ej kunna lefva på större djup än 50 fot under
vattenytan, hade dock denna lära mycken sannolikhet för sig och
troddes äfven länge; så äfven en senare tids orimliga antagande, alt
hvar och en af de otaliga korallöarne skulle hvila på den ringformiga
kratern af en vulkan. Först i vår tid har den snillrike engelske
resenären och zoologen Darwin, såsom det synes, funnit den slutliga och
riktiga förklaringen på de vidsträckta korallbildningarne i Stilla hafvet.
Korallbyggnadens högsta möjliga gräns bestämmes af hafvets
lägsta vattenstånd, emedan koralldjuren, så snart de träffas af
solljuset och luften, ögonblickligen dö. De bygga aldrig i grumligt
och aldrig i lugnt vatten, utan, underbart nog, blott midt uti de
häftigaste bränningarne, så att här kraften af det lefvande går
segrande ur kampen mot vågornas förstörande makt, för hvilken
till och med de hårdaste klippmassor eljest duka under. Då
Darwin på det nogaste tagit i betraktande alla egenheter och
skilj-aktigheter i korall-refvens bildning, kom han till det öfverraskande
resultatet att egentliga grunden till det egendomliga i dessa
formationer var att söka, icke i koralldjurets sätt att bygga, utan i en
småningom skeende höjning eller sänkning af jorden på den punkt,
der djuren först börjat sitt arbete. Det är i sanning
beundransvärdt, huru genom detta antagande alla de till utseendet så
sällsamma egenheterna låta sig så enkelt härleda från ett och
samma geologiska fenomen. Tänka vi oss en ö i trakten af de
klippbildande korall-polyperna, så sätta dessa sig fast rundt omkring
densamma på högst 50 famnars djup och börja bygga, dock så
småningom aflägsnande sig från ön, för att ej störas af det genom
vågsvallet mot stranden uppgrumlade vattnet. Då djuren på detta
sätt byggt en ringmur kring ön så högt som till lägsta
vattenståndet, kunna de ej gå högre, men endast bygga till något på
bredden utåt. Nu göra dock vågorna sin makt gällande; månget stycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
