Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
lösryckes från korall-klippan ocli uppkastas på banken, der det
sün-dermales till sand, som, blandad med hafsvattnet, fyller och
likasom igenkittar remnorna och ojemnheterna i vallen och så småningom
uppdrager muren till en höjd, der bränningarne icke mera nå den.
Stundom höjer sig nu hela ön, såsom Tahiti, genom vulkaniska
krafter långsamt öfver djupet, då koralldjuren dö vid beröringen
med luften och de inre, högre delarne af ön befinna sig omgifna
af en krans af korall-klippor, utanför hvilken först den plattare
stranden vidtager. An mångfaldigare blifva dock formationerna, då
en ö, sedan den blifvit omgifven med en korallbank, i stället för
att höja, sänker sig. Landet förlorar sig här ohjelpligen i djupet,
men icke så korall-refvet, ty allt som landet sjunker, vinna
polyperna mera rum att bygga på höjden och medelst uppkastade
lösryckta stycken och sand höja bränningarne ständigt vallen närmare
vattenbrynet. Ganska snart befinner sig dock derigenom banken
långt aflägsnad från den ständigt sjunkande ön, hvilken, omgifven
af det klara lugnvattnet, bildar den tjusande tafla vi härofvan
beskrifvit. Slutligen är den sista högsta spetsen af ön försvunnen i
djupet och då återstår endast den ringformiga korallbanken,
omslutande ett mot bränningarne och vågsvallet skyddadt lugnvatten.
Inträder då en ytterligare sänkning af den nu under vattnet
osynliga ön, och sker den så hastigt att de byggande korallerna ej
hinna följa med, då uppstår ett sådant blott af kretsformiga
bränningar betecknadt undervattens-skär, som det Cook först upptäckte.
Att på denna grund alla, äfven de obetydligaste, egenheterna i
korall-öarnes formationer låta fullständigt förklara sig, är lätt
insedt, men utrymmet nekar oss att härom meddela några ytterligare
detaljer. Hvad sjelfva antagandet om jordytans gradvisa höjande och
sänkande *) (äfven utan alla våldsamma vulkaniska symptomer)
beträffar, är denna åsigt af vetenskapsmännen nu mera så allmänt
antagen och bevisad, att den ej vidare torde behöfva styrkas.
Vanligen betraktar man landet såsom jordklotets fasta och oföränderliga
del, hafvet deremot såsom dess mest rörliga och vexlande. Och
likväl är, för naturforskarens ögon, förhållandet aldcles omvändt.
Hafvet bibehåller oförändradt sin medelhöjd, hvaremot landets läge
måhända på större delen af jordklotet, i förhållande till denna
oföränderliga niveau, märkbart rubbas. Af alla facta, som vanligen
anföras för att bevisa detta förhållande, och hvilka numera äro
temligen allmänt kända, vilja vi blott påminna om ett, eller huru den
gamla Dogernas stad, det minnesrika Venedig, gradvis men oupp-
*) Se härom Tidskriftens l:äta årgäng hiift. 2 sid. 175.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
