Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Plàcide. Just så. min fru. Robert de Vallignv.
Celeste. Ar det möjligt? min man?
Placide. Er man!
Césarine. Hennes man!
Celeste. 0! Jag besvär er, min herre, uppgif all tanke på
denna duell!
Placide. Ack, huru gerna . ..
Césarine. (Strängt.) Min herre ... ni glömmer ...
Placide. Ack ja, det är sannt... min fru, jag glömde...
Césarine. (Fattar Célestes hand.) Mod. min stackars Céleste!
Det är grymt... det är förfärligt, jag medger det, men det ären
point d’honneur. Placide skall säga dig detsamma.
Pl .acide. (Med tvungen ton.) Alldeles ... en point d’honQeur!
Celeste. Men, min herre, er blodiga point d’honnetir... det
är ju detsamma som en bödel! . . Ack, jag olyckliga I
Césarine. Stackars Céleste! Jag ser att vår närvaro blott
plågar dig ... vi aflägsna oss således.
Celeste. Denna grymma tanke skall taga lifvet af mig! När
är den bestämda dagen?
Placide. Vi skola mötas... ack, min fra!., redan i afton.
Som jag ej på länge sett Robert, visste jag ej hvar ban bodde,
men våra s-ekundanter ha gjort upp saken med en verkligen
förskräcklig beredvillighet.
Celeste. Men jag säger er, min herre, det skall ingen
duell bli af. Jag skyndar in till Kobert, jag skall tala vid honom,
han skall röras af mina tårar... jag skall beveka honom. Ack,
det blir ej svårt! Han är from som ett lam, som en dufva. (Går.)
Sjunde scenen.
CÉSARINE. PLACIDE.
Placide. Hon vet ej hon, att det ären u|f i fårakläder... en
gam i dufvoskepnad. (Afsides.) Och jag arme är gamens rof!
Césarine. Det gör mig ondt om henne.
Placide. (Afsides.) Om det ändå ville göra henne litet ondt
om mig i stället!
Césarine. Men allt måste vika för vår point d’honneur. Kom,
låt oss gå! (De gå.)
Åttonde scenen.
CELESTE med ROBERT vid handen, dragande honom med sig.
Celeste. (Fattande båda hans händer och seende honom t
ögonen.) Robert, älskade Robert. . . säg mig, du är ju mild som
en engel.. . icke sannt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
